En gång i världen kunde jag gå in i en svensk bokhandel och köpa - till rimliga priser - ny dansk och norsk litteratur. Så icke längre. I Oslo kan jag fortfarande gå in på Norli och finna dansk och svensk litteratur, den nya, inte bara klassikerna, inte sällan i större urval än det jag finner i svenska småorters Bokiasevenelevenbutiker. Jag saknar det.
Jag säger detta för att jag helst hade bett den som läser detta att genast gå in i sin lokala bokhandel och köpa den senaste diktsamlingen av en av Norges mest underfundiga och säregna författare: Gro Dahle. Jag har just lagt ned hennes STØVET, SKYGGEN, HUNDEN OG JEG (2011), en diktsamling konstruerad som ett enda långt och lågmält 'tänka-högt' om tillvaron, ett enda stillsamt men ihärdigt tilltal, ett slags 'lyssna-nu-låt-mig-säga-hur-det-är'. Det är en tankeväckande bok, och själva envetenheten förhindrar den uppmärksamhetens splittring som diktsamlingar med en blandning av dikter om ditten och datten ofta åstadkommer; jag tycker om diktsamlingar som tar tid på sig och ordentligt går igenom en problematik, en tanke, en frågeställning. Gro Dahle har skrivit flera sådana starka och mycket personliga böcker.
Och en bok som, stillsamt och utan att höja rösten meddelar:
Jeg leter
etter en annan måte
å være menneske på
en sådan bok läser man på allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar