måndag 25 november 2019

Belarus - vilka dumheter

Vitryssland heter Belarus - i Vitryssland. Varför får det inte heta Vitryssland i Sverige? Om det inte får det så anser jag att vi också skall sluta säga Tyskland - det heter ju Deutschland! Eller Frankrike - vad är det för barbari - det heter ju France...! Osv osv osv. Den språkliga hjärtnupenheten börjar bli gränslös!

söndag 24 november 2019

Ann-Sofie Hermanssons senaste stolligheter

Kan ingen få stopp på Ann-Sofie Hermansson? Först var hon med om att förstöra Göteborgs innerstad med den förvirrade Västlänksidén. I GP idag läser jag att hon vill - utan att tala med dem det berör - förstöra en av Göteborgs fungerande folkhögskolor. Det hon säger att hon vill skapa - finns ju redan!

torsdag 21 november 2019

Rättegångspodden och andra tvivelaktigheter

Dag ut och dag in om dessa poddar... Jag har slagits av att man låtsas ondgöra sig över deras moraliska tvivelaktighet - men ingen kommenterar att nästan 200.000 svenskar lyssnar på skiten... Varför inte kommentera sådant?! När läste 200.000 en ny stark diktsamling?

måndag 11 november 2019

Bedrövligt av Rinkeby att inte bjuda Handke

Att inte bjuda in Handke till Rinkeby, som alla andra som fått priset blivit, visar bara på nytt detta typiskt nysvenska flockbeteende vi tvingas uthärda - och är ett exempel på en helt outhärdlig flathet.
     Jag läser att rektorn /eller lärarna/ för eleverna läst de där raderna av Handke som har med Serbien att göra. Om dem råder knappast några delade meningar. Men, jag hoppas att man också läst för eleverna ur hans övriga hundra verk av hög litterär kvalitet!!! Fast i rådande hjordinstinkt-klimat är det väl mindre troligt.

onsdag 6 november 2019

Sluta tjata om Handkes nobelpris

Så trött jag börjar bli på tjatet om Handkes nobelpris. Läs honom! I denna vadslagningshysteriska tid kunde jag tänka mig sätta en ansenlig summa på att de flesta som ondgör sig över priset aldrig öppnat en bok av Handke. Jämfört med ett antal av dem som tidigare fått priset är han sannerligen värd det! -
     Jag skulle vilja att samma upprördhet i stället kunde riktas mot något som är tusen gånger värre, farligare och mer förödande. Och därtill initierat av en på sitt sätt uppburen person, eller uppburen Persson; kommunaliseringen av den svenska skolan och friskoleeländet. Förfallet i svensk skola är direkt förfärande - och kommer på sikt att leda till fler Srebrenica.

måndag 4 november 2019

Bara kvinnor skriver

Jag läser en stor artikel i dagens DN om att det är mest kvinnor som går på skrivarkurser (jag har ju jobbat med sådana sedan 1980-talets mitt) och att de flesta böcker idag skrivs av kvinnor. Och att det är idag är mest kvinnor som debuterar... Ja jag har de senaste åren kommit på mig med att sakna litteratur som är mindre upptagen av relationer och det som kallas feel-good och mer inriktad på att resonera om existensen i stort. Det finns sådan litteratur skriven av båda könen, ja, det vet jag naturligtvis - jag har i höst översatt fyra böcker, tre av dem är av kvinnor, slår det mig, och åtminstone två av dem resonerar sannerligen om existensen, men på något sätt är det fler män som skriver sådan litteratur.
     Men jag skriver dessa rader eftersom jag kom att minnas ett speciellt bibliotek hos en studiekamrat under 1960-talet. Varje gång jag besökte en kompis brukade jag stå en stund framför vederbörandes bokhylla och se om jag hittade något jag missat. Nu hälsade jag på hos en bekant som studerade något ämne jag nu inte minns, hon hade kyrklig uppväxt, men var väl inte teolog...? Hur som helst, jag stod framför bokhyllan en lång stund och grubblade över varför jag nästan inte kände till någon enda av de många författarna som var representerade i hyllorna. Och på något otydligt sätt saknade jag, utan att egentligen vara medveten om det, författarskap som snart sagt alla hade i sina hyllor. Till sist lånade jag några böcker av Simone de Beauvoir och Stina Aronson och först när jag lämnade tillbaka dem och jag såg henne sätta in dem i hyllan slog det mig: alla böckerna var skrivna av kvinnor. Alla! "Gubbarna har jag i garderoben", sa hon när jag påpekade det. En stilla protest mot att nästan alla böcker skrevs - av män.
     Men tillvaron är ju ett vågspel, och vågor kommer och går, så det vänder igen, det gör det.