Den 31 dec 2011 roade jag mig med att skriva om "bortglömda" och Martin Glaz Serup frågade här på bloggen hur min egen lista skulle se ut! Det var en förledande, för att inte säga förödande fråga, för jag har sedan dess inte riktigt kunnat släppa tanken på en sådan lista. Men en del problem inställde sig med en gång: skulle jag ta med bara svenska eller författare från hela världen? Orättvist glömda eller bara sådana som det inte talas om längre, fast det är svårt att hävda att de är "bortglömda"... som exempelvis Hjalmar Bergman, eller Lars Ahlin, eller Sven Delblanc... de befinner sig iallafall inte längre i den centrala diskussionen. Men är de bortglömda? Svårt att säga.
Och borde man göra en särskild lista med fina poeter som ingen längre verkar bry sig om? Gunnar Eddegren, Salvatore Quasimodo...
Under den senaste veckan har jag kommit att läsa en författare som en gång verkligen var i ropet men som jag vågar påstå befinner sig helt utanför alla diskussioner idag. Efter att ha läst hennes bok från 1939, PALE HORSE, PALE RIDER med bland annat den bistra långnovellen "Noon Wine" och efter att därmed ha vistats i ett så precist och nyansrikt och effektivt språk att det varit som att dricka det bästa av friska italienska viner efter samtidsprosans Puckoflaskor kan jag bara säga: här är en av de orättvist "bortglömda": Katherine Anne Porter. Död sedan 1980.
Hon hamnar på listan. Jag återkommer med fler förslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar