Bortglömda

Det finns ett slags böcker jag älskar med ett slags upptäcktsresandets kärlek. Det är böcker som försöker rikta ens intresse eller uppmärksamhet mot eventuellt förbisedda författarskap. Karsten Sand Iversen skrev för några år sedan en utomordentlig liten bok om för oss i norr förmodat okända författarskap i det östliga Europa, om Florjan Lipus, Ivan Cankar, Joze Javorsek och många andra (alla med diakritiska tecken jag inte klarar av att hitta på datorn), för mig obekanta och väldigt lockande, och med något undantag oåtkomliga på nordiska språk. Han kallade boken SKYGGEBIBLIOTEKET (2002). Försök att finna den!
     Häromåret kom en liknande bok ut på svenska, en sammanställning av förmodat bortglömda svenska författarskap. Tomas Lidbeck gav ut DE BORTGLÖMDA FÖRFATTARNAS BIBLIOTEK (2007) på BTJ Förlag. Att jag denna morgon nämner den beror på två saker. Dels på att jag när jag läste den kunde konstatera att en del av de författare Tomas Lidbeck tog upp hörde till de mest levande i min bokhylla, ständigt lästa och allt annat än bortglömda. Dels på att jag idag läste Svenska Dagbladets ledare och där plötsligt såg en av de viktigaste och sannerligen bortglömda svenska författarna nämnas i mycket positiva ordalag, Sven Fagerberg. Fagerberg saknas faktiskt i Tomas Lidbecks glömskebibliotek, men hör mera hemma där än Walter Ljungquist eller Thorsten Jonsson...
     Av de böcker som en gång skakade om mig och kanske satte mig på spåret mot den verkligt väsentliga litteraturen torde Sven Fagerbergs HÖKNATT (1957) vara en av de viktigaste. Jag vill minnas att jag till och med skrev någon universitetsuppsats om den (i stilistik av alla märkliga ämnen)... I detta zlataniska tidevarv torde den och alla hans böcker fram till BRONSHÄSTARNA (1973) utgöra en viktigare läsning än det mesta. Så jag säger det igen: försök att finna dem!