Vi har alla våra minnen. Också av det absurda.
När jag idag i SvD läser att Tjeckien kallas för Absurdistan kom jag att tänka på att det var i Prag av alla ställen, sommaren 1968, av alla tider, som jag såg Beatles-filmen HELP. Jag minns biografen som var fylld till sista stol; det hela började med journalfilm, ett slags för-TV som väl ingen längre minns, men som var den tidens "rapportering"om vad som hände i världen, öststatsledarna hade träffats nånstans, herrar i svartvitt, alla kramade alla, men ingen kramade Dubcek. Ingen pussade Dubcek på kinderna. Jubel i salongen. Sedan Ringo och grabbarna i en absurd film när den är som bäst.
Fast efteråt har jag tänkt att den där puss-scenen i journalfilmen hade likadana kvaliteter.
Någon vecka senare mötte vi lastbils- och stridsvagnskolonnerna. Jag minns inte att jag ens hört talas om Vaclav Havel ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar