Det fanns en tid före brådskan.
Jag sitter och läser i Gertrude Steins roliga THE AUTOBIOGRAPHY OF ALICE B TOKLAS (1933) och stannar upp i kapitel 4 där hon berättar om en tågresa i barndomen, hur hatten blåste av och hur lokföraren stannade tåget så att man kunde hämta hatten.
Före jul ondgjorde jag mig över vår tid (se nedan 23/12) och nämnde att man nu i december lagt ned rälsbusslinjen mellan Borlänge och Malung. Och plötsligt, medan jag låter Gertrude Stein sjunka ned i knät, minns jag en sommarkväll i mitten av 80-talet, när vi med sena rälsbussen var på väg norrut och hade passerat Björbo eller Nås och kommit ut på en av de långa ödsliga sträckorna genom impedimentskog och över myrar. Vi var inte många i tåget, ett tiotal kanske, när den mustaschprydde och pratsamme lokföraren stannade mitt ute på linjen, öppnade dörren i förarkabinen och lämnade rälsbussen. Vi såg honom i det sneda kvällsljuset gå rakt ut över myren, vi följde honom med blicken, jag minns att jag tänkte att han kört på ett djur och ville se att det inte var skadat, men han fortsatte, och vi satt där, och efter en stund försvann han, vi satt kvar i det osannolika västerdalsljuset och började undra, vi frågade oss om det kunde komma tåg norrifrån, vi undrade om någon visste hur man ringde stationsmästaren i Borlänge, om någon kunde köra rälsbuss, vi väntade, och den julistilla myren bara fanns där och fanns. Först efter tio tolv minuter såg vi lokföraren dyka upp igen och komma mot oss, och vi följde honom, lättade och förundrade. När han startat rälsbussen slog han på högtalaranläggningen, harklade sig och medan rälsbussen tog fart igen sa han: "Det blir jävligt med hjortron i år."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar