Twombly vs Wittgenstein

Jag älskar s k sidoställningar, the juxtapositions...
     Ibland uppstår sanningar som drabbar en likt en av de där omtalade klarhimmelsblixtarna.
     Jag har suttit och noga studerat en nyinköpt bok om en av de senaste årens verkliga upplevelser: Cy Twombly. Och inför nyåret avslutar jag som vanligt en dagbok och bläddrar tillbaka och ser att jag på ett ställe citerat Wittgenstein : Ein a priori wahres Bild gibt es nicht. (Tractatus 2.225)
     Och det slår mig att Cy Twomblys bilder kan vara själva beviset för att Wittgenstein, åtminstone här, hade fel.

Lyckad omläsning

Har det med årstiden att göra eller med att man blir äldre...? Jag märker att jag gång efter annan lägger från mig nyinköpt och istället från hyllorna tar ned sådant jag läste för längesedan... och sätter mig för att läsa om böcker, som jag minns en gång betydde mycket för mig.
     Dock händer det alltsomoftast att jag sedan sitter där och undrar vad i herrans namn jag en gång tyckte mig finna i den eller den boken.
     Fast - av och till blir det precis tvärtom. En bok, som jag nästen inte vågat läsa om, har jag nu tagit ned. Jag vet att jag i 20-årsåldern fann den osannolikt spännande, för jag har på insidan i ungdomlig entusiasm skrivit "Fantastisk, enorm!" Men redan efter femtio sidor vet jag att den står sig. En så märkvärdig och överraskande speciell bok! Om den nu inte faller ihop från sida femtioett så blir den kvar i hyllorna.
     Sven Fagerbergs Höknatt.

Tillägg den 28/12 efter påpekande från läsare:
Se min blogg 21 dec 2011.
Ja, jag hade således nämnt just den boken tidigare!

ICA måste skärpa sig!

I dessa dagar läser vi allt oftare om meningslösa transporter och vad allt för mycket resande betyder för miljön, egentligen för överlevandet.
     I all stillhet: ett par exempel från min ICA Kvantum-butik...
     Jag bor i Västergötland, ett landskap med mängder av jordbruk och flera stora hjortfarmer. Jag hade tänkt bjuda ungarna på hjortstek. Men den hjortstek jag fann i min ICA-butik kom inte från farmen någon mil från mitt hem utan från - Nya Zeeland! Jag avstod och lagade trist vegetariskt. Jag tänkte köpa ett bra fläsk för att göra en klassisk svensk husmansrätt, det stod "svenskt kött" på paketet, men läser man noga, och det måste man numera göra, så står det att det är styckat och paketerat i - Polen! Vi slaktar några mil härifrån och skickar sen - med mängder av drivmedelsförbrukning - över Östersjön, där gör man mindre bitar av det svenska fläsket, paketerar det och - med mängder av drivmedelsförbrukning - skickar tillbaka det till butiken några kilometer från uppfödningsplatsen. Jag avstod från fläsket och lagade trist vegetariskt. Den norska fisken min ICA-butik tillhandahöll var fiskad utanför Lofoten, hade emellertid skickats till Kina för förpackning och sedan skeppats tillbaka till de norska (och svenska) affärsdiskarna!
     Ibland kan jag känna för väldigt förhöjd skatt på drivmedel...! - Och jag har alls ingen lust att bli vegetarian...

Kristallnatten - och andra ohyggligheter

Ja det är rätt - man måste hela tiden beskriva ohyggligheterna på nytt; de senaste dagarna har mängder av texter kring Kristallnatten publicerats. Kanske var det där den verkliga förintelseprocessen tog fart. Och jag har naturligtvis dragits in i samtal som handlar om de nya judeförföljelserna,  -  som om min kritik av Netanyahus Israel hade något som helst med den saken att göra!
     För en kort tid sedan fick jag frågan vad jag ansåg vara det allra värsta illdådet under andra världskriget. Intresset för att gradera tar aldrig slut, de fem bästa filmerna, de tio viktigaste fotbollsspelarna, de hundra bästa brittiska romanerna, osv osv i all evighet. Youtubes listor sprider sig likt en pandemi.
     Men att försöka gradera eländet! Vad får folk att fråga sådant? Man kan inte ens svara att "Förintelsen" står i en klass för sig, för vad har man då gjort  -  om inte graderat eländet.
     Den unga damen som frågade mig blev irriterad "Ja ja", sa hon, "det är väl klart, men av andra händelser?" Hon menade att Hiroshima/Nagasaki-bombningarna var allra värst.
     Det har gått några dagar. Jag läser Campo Santo av W G Sebald, de artiklar och essäer som utgavs efter hans för tidiga död i en bilolycka 2001. Och om jag nu sutte tillsammans med honom på någon pub i hans England och om vi kommit in på ämnet hade nog Sebald och jag varit överens om att det pratas alldeles för litet, och har skrivits alldeles för litet, om det som förmodligen var just det allra värsta och allra meningslösaste illdådet under kriget: amerikanernas och engelsmännens terrorbombning av det redan besegrade Tysklands stora städer.
     Och Sebald och jag skulle ha varit överens om att bara en enda tysk författare vågat ta upp det ämnet: Hans Erich Nossack. Nossacks Der Untergang, om den fruktansvärda terrorbombningen av Hamburg 1943, är i stort sett den enda 'skönlitterära' beskrivning jag kan påminna mig. (Jag har föreslagit ett antal svenska förlag att ge ut den tunna boken, lysande, hemsk, stilistiskt vacker och närmast obegripligt fylld av beskrivningar som inte bara lämnar en tankfull utan direkt uppgiven inför det meningslösa våld som är kriget. Det som på nytt verkar lura bakom knuten. Men ingen nappar.)
     Jag vill också rekommendera till läsning Sebalds tänkvärda Luftkrieg und Literatur från 1999, där han för viktiga resonemang om varför så få tyskar skrivit om just detta.
     Men graderar eländet - det gör han inte. Och heller inte jag.
 

Våldtäktsmännens försvar

6/11 Den som har makten har ett "evigt behov att rättfärdiga sin skurkaktighet" skrev en gång den kloke Sven Delblanc.
     I går hörde jag chefen för raffinaderiet i Lysekil motivera ökad nedsmutsning med argumentet "om inte vi gör det så gör någon annan det". Och därmed får han väl klartecken, i denna märkliga värld.
     Men vad är det för slags argument? Om inte jag gör det så gör någon annan det. Kan ni höra våldtäktsmannen inför skranket? "Om inte jag våldtagit henne så hade någon annan gjort det."

TILLÄGG 9/11
Preem får miljötillstånd – trots ökade utsläpp.(SR)   - Inga kommentarer. 

Senfärdig byråkrati

Jag skall sluta klaga på att svensk byråkrati är långsam. Jag läser idag att Sagrada Familia, som började byggas för 136 år sedan i centrala Barcelona, äntligen fått byggnadslov...

Bo Cavefors är död

Jag är något konfunderad dessa dagar. Hur ofta läser jag inte nekrologer över popstjärnor eller gamla politiker, på de flesta sätt helt stendöda, men likafullt upptar deras bortgång halva sidor i våra stora tidningar, i flera fall hela sidor och t o m helgbilagor.
   Men när en av 1900-talets viktigaste svenska förläggare går ur tiden - några ynka rader. Jag kan bara se det som att man på alla våra stora tidningars kultursidor förbereder helsidesartiklar om ett av det sena 1900-talets viktigaste svenska förlag och dess skapare. Jag ser fram emot mycket research från kulturjournalisternas sida och sedan genomlysande artiklar. Bo Cavefors är död.

Och någon timme senare, efter påpekanden: Katarina Tornborg skriver fint i Sydsvenskan om BC.

Och i Dagens Nyheter, Per Svensson, fint och hederligt, den 21 oktober.

Det heter väl han - eller hon...?

Ibland går dumheterna för långt. Läser om en organisation som kallar sig Hentverkarna... För fler kvinnor till de gamla yrkena. Inget fel i det. Men hentverkarna. Hantverk har ju inte med han/hon att göra! Skall vi inte ta och döpa om den ekonomiska utbildningsanstalten till Hendelshögskolan när vi ändå håller på?

Umberto Saba på svenska

Aah, att äntligen få skriva ett par rader om något annat än den där i vita huset! -  I min hand har jag nämligen en bok av en alldeles utmärkt italiensk poet. Men detta är ingen recension - bara ett glatt budskap!
     Jag har på den här bloggen och annorstädes skrivit en del om min stora italienska favorit, Salvatore Quasimodo. Han nämns alltid tillsammans med tre andra starka italienska 1900-tals-lyriker, Ungaretti, Montale och Saba. Ungaretti kan man finna på svenska, också Montale som ju fick Nobelpriset, liksom Quasimodo, det är självklart att de kommit på svenska. Men Saba? Umberto Saba, den på sitt sätt mest tillgänglige av de fyra - icke. Förrän nu! Gunnar Balgård har nu på Celanders förlag i Lund givit ut Sångboken - ett representativt och välgjort urval ur Sabas stora produktion, den som Saba själv kallade Il canzoniere och hela tiden lät växa.
     Utan stora åthävor, om livet, om sig själv, om det Trieste han bodde i och älskade. Lågmält, lättillgängligt. Det är som att andas frisk luft!

Irriterande journalister

När jag denna morgon lyssnar på journalisternas ideliga upprepningar. av exakt, exakt, samma frågor som Stefan Löfven redan svarat på, hundra gånger... ja då, men BARA då får jag lust att hålla med trumpen...

Dags för Isolera-USA-kommitté

Idag kan vi åter läsa om Trumps hot mot företag som gör affärer med Iran, att dessa inte kommer att kunna göra affärer med USA och att en del svenska företag redan vikit ner sig. Att EU säger att detta inte får ske spelar alltså ingen roll. Jag önskar att jag vore ett företag..., då skulle jag öka handeln med alla länder utom med USA. Nu kan jag bara göra en sak: jag kommer att kontrollera varenda sak jag köper - görs den i USA eller ägs av amerikanska företag - ja, då köper jag inte.
     Isolerade vi Sydafrika och - vann! Ja då borde vi kunna göra samma sak med USA.

Svenskarnas språkkunskaper - eller brist på

Man får ofta ovedersägliga bevis på att kunskaperna i främmande språk är bedrövliga i riket - med undantag för att alla tror sig kunna tala och förstå engelska.
   När jag i min dator trycker fram tidningar eller tidskrifter från andra länder, för att se "vad poeterna i Ghana kan tänkas hålla på med" (för att citera en bra poet) - ja, då kommer det alltid upp en liten ruta VILL DU ÖVERSÄTTA DEN HÄR SIDAN i ena hörnet.
   Vill jag läsa tyska, italienska, franska texter kommer den där rutan. Men också om jag vill läsa norska eller danska.
   Det är bara när jag trycker fram en engelskspråkig tidskrift eller tidningstext som den uteblir. Jag ser detta som ett bevis på ett skrämmande kulturellt förfall i riket.

Kulturstudion, SVT 2

"Du är bara positiv när du har läst nåt", skriver en av mina äldsta vänner. "Och på bloggen är du bara arg på Trump & Co."
   Det är sant.
   Men denna morgon vill jag verkligen vara positiv: och det skall jag vara efter att ha sett TV 2 ! - (Efter alla ständigt lika idiotiska kändistävlingar ser jag numera sällan på TV - jag har återgått till att lyssna på radions P2).
   Men inte så denna morgon! Det är lördagskvällarnas Kulturstudion  (SVT 2) jag vill berömma. De timmarna är verkliga höjdpunkter, nästan oberoende av vad man tar upp. Fiolbyggarna i går kväll och deras hängivna, kärleksfulla förhållande till det de arbetar med gjorde mig blötögd - och att sedan uppvaktas med Beethovens Violinkonsert! Och då fyller jag ändå inte år förrän om flera veckor!

Smygfascism - i Washington och annorstädes

The Sinclair Group. Ett obehagligt mediaföretag; jag har läst några gånger om denna ultrakonservativa (och enligt en brittisk tidning farliga) pro-Trumpiska organisation men det är så mycket som händer just nu...
     Så får jag denna morgon brev från en amerikansk vän (f d professor vid Hunteruniversitetet i New York) i vilket han skriver att Siclairgruppen långsamt köper upp lokala radiostationer runt om i USA, tvingar de anställda till lojalitetsförklaringar för att sedan bara sända trumpisk propaganda... Min vän skriver: "Det finns ingenting som förbjuder denna aktivitet därför att det tidigare inte varit möjligt." ("There´s no law against such activity because it´s never before been a possible situation.")
     Någon som känner igen det tyska 30-talet...?!
     Denna morgon läser jag Bodil Jönssons tio punkter i DN. Jo, nog verkar iallafall hon känna av samma sak...
   

Dagens USA och 30-talets Tyskland

Innan Trump-valet varnade jag för likheterna mellan Bannon och Goebbels. Det som hänt de senaste två åren har bara gjort mig mer övertygad om att jämförelsen var alldeles korrekt. Och när jag nu ser den inhemska flatheten gentemot Trumps ständigt lika idiotiska utspel (som att ta bort alla miljölagar och skylla bränderna på just miljölagarna) kommer jag allt oftare att tänka på hur alldeles vanliga tyskar tyckte att det väl var okej med Hitler, han asfalterade ju vägarna och ekonomin vände. Eller hur? Och så kunde man ju vara stolt över att vara tysk igen, efter den där orättvisa fredsuppgörelsen...
     Idag dessa Trumps hot - mot allt och alla. Varenda dag.
     Precis som då.
     Måtte man lyssna till EU och stå emot idiotin att den som handlar med Iran inte får handla med USA. "Om du leker med Kalle får du inte leka med mig!" Ja det verkar rena sandlådan - om det inte vore för den där atomvapenknappen som Trump antagligen sitter och klåfingrar på...

Svensk polis och uttrycket "triggerhappy"

Sverige tar efter USA i snart sagt allt. Men att TRE poliser inte känner igen en ung man med Downs syndrom (och leksaksbössa) utan skjuter ihjäl honom, visar att man tagit efter amerikanarna också i detta. Och man kan inte skylla på ljuset, i Sverige är det ljust tidigt! Det finns ett amerikanskt ord, triggerhappy, och det bör sannerligen användas i det här fallet.
     Jag hoppas iallafall att svenska myndigheter nu inte tar efter amerikanska myndigheter - utan snabbt fäller dessa tre poliser för tjänstefel. Och genast tar dem ur tjänst. Polisbristen till trots!

Hur man utmanar löjet

Jag läser att den "nya akademien" nominerar ett antal författare - alldeles för många svenska - till det "nya nobelpriset"... Listan är lång (46 namn) och stollig. Jag hoppas att den "gamla akademien" fortsätter sitt arbete som vanligt. Det har hänt förr att man hoppat över ett år, men med något enda undantag har det varit "rätt" pristagare. Det här nya tilltaget utmanar bara - löjet.

Jo, VM 1958 ägde faktiskt rum

Det händer igen. I går hörde jag att organisationen som inte tror att VM hållits i Sverige fortsätter med sina dumheter! Alla vi som var med den gången - ljuger. Det är som att höra Vita Husets S Sanders beskriva hur det egentligen står till i världen.
     (Jag skrev om detta redan efter förra VM, se 9 juni 2014.)

Om civilkurage och moral

Det är lite långt till Lexington, Virginia, annars skulle jag genast boka bord för mig och hela familjen på Red Hen där! Med tanke på hur djupt det hatiskt reaktionära sitter hos högern, kommer väl restaurangägaren att få stänga.

(Varför kommer jag plötsligt att tänka på den polske läraren som erbjöds att bli fri men följde sina judiska barn till gaskammaren.)

Sluta köpa Göteborgs Kex produkter!

Göteborgs Kex - en av de största arbetsplatserna i Kungälv har funnits sedan hur länge som helst och hela Sverige känner till allt från Mariekex till - ja snart sagt varenda godbit. På 90-talet köpte Orkla anläggningen och idag meddelas att man lägger ned alltsammans och flyttar till LETTLAND! - Därmed mister den fabrikens produkter åtminstone undertecknad som kund.

Jerker Virdborg i DN idag

Jo, jag kan vara positiv (efter stillsamt påpekande från gammal vän att jag mest gnäller här på bloggen - "du är ju för h-e en glad och sansad typ i alla andra sammanhang"!).
     Jo, jag kan verkligen vara positiv! Särskilt efter denna morgons läsning av Dagens Nyheters kulturdel. Det är sällan jag läser så många intressanta och så många välskrivna artiklar i samma tidning!
     Allra gladast blev jag när jag läste Jerker Virdborg för det är det mest tilltalande, mest välformulerade och mest återhållsamma stöd för skriven skönlitteratur jag läst på år och dag! Egentligen skulle jag bara velat se ett enda tillägg i hans språkligt mycket njutbara artikel: att skönlitteratur skall, ja, måste läsas i pappersböcker. Bläddrandet fram och åter är omistligt, liksom möjligheten till understrykningar.
     För att inte tala om doften, de gamla böckernas alldeles ljuvliga doft. Det som gör att de gamla antikvariaten är lika underbara att stiga in i som i en italiensk ostaffär!
     I övrigt borde Virdborgs artikel ingå i den nya svenskundervisningens obligatorium.

Kineser om tyranner - och Trump

Ibland blir associationerna mycket speciella, när man sitter och läser. Just nu läser jag på nytt Chuang-Tzu, den gamle kloke och underfundige kinesen, och när jag läser kapitel 4, det om hur man skall prata med olämpliga furstar och tyranner, kommer jag hela tiden att tänka på Donald Trump. Visst är det märkligt.

Om-kriget-kommer-broschyren

Jag slår upp amerikanska tidningar på nätet. Det första jag ser på CNN:s sida är en stor artikel om Eliassons nya misstag - broschyren Om kriget kommer! Det visar sig alltså att den bidrar till att ge USA vatten på den kvarn som mal allt värre krigspropaganda mot Ryssland.
   Varför kan svenska myndigheter aldrig göra - rätt?!

Sluta köp amerikanska varor!

Jag minns en tid när vi försökte få ordning på det sydafrikanska eländet genom att starta en ISAK - en kommitté för att isolera Sydafrika; jag minns hur jag noga kontrollerade att jag inte råkade köpa sydafrikanska varor, det rörde sig mest om frukt. Till sist hade det ju effekt.
   När jag nu hör denna mitt livs märkligaste amerikanska president hota den ena nationen efter den andra och det ena företaget efter det andra kan jag tycka att det är dags för en ny kommitté, en IUSAK. Jag kommer iallafall personligen att försöka undvika amerikanska varor, slut med grapefrukt från Florida för min del (ja, grapefrukt överhuvudtaget, eftersom de andra jag finner är från Israel, och israeliska varor har jag undvikit i många år...)
   Efter att ha använt ett liv med att översätta amerikansk poesi känns detta steg mycket - märkligt; tro mig.

Nobelprisen

Nej, lägg inte ned Nobelpriset i litteratur bara för det idiotiska bråkets skull.
     Men lägg ned Fredspriset - om Trump skulle få det. - Jag ser idag i amerikanska tidningar att den sydkoreanske presidenten och ett antal republikaner tycker att det är han som skapat den eventuella freden i Korea...! Du milde!!!

Korea - utan nya snedtrump...?

Är det bara ett oändligt önsketänkande?
     Hösten 2008 stod jag i södra Colorado och såg Obama vinna presidentvalet. Jag minns fortfarande den oerhörda lättnad och närmast lycka jag kände. När Obama tackade stod jag, vuxna karlen, och grät.
     I går såg jag Kim och Moon krama om varandra - ja det gjorde väl hela världen. Men under några minuter kände jag av den där 2008-känslan.
     Och hela tiden denna misstänksamhet som alla år av koreansk stollighet åstadkommit inom en... Om nu detta kunde vara en verklig vändning! Men tänk om det iallafall bara är önsketänkande?
     Skulle det inte någon enda gång kunna få vara en vändning till det bättre! Efter Zuma, Mugabe, May, Órban, Trump, Erdogan, Lukasjenko, Assad, och alla andra självupptagna vettvillingar.

Låt Akademien jobba färdigt

Jag tycker det är obehagligt att se de stora mängder som nu har synpunkter på Svenska Akademien - i vanliga fall är det ju få som bryr sig - det som nu händer smakar skadeglädje och - passa-på-drev. Knytblusmanifestationen på Stortorget uppfattar jag faktiskt som direkt fånig.
     I Sydsvenskan är det något ljushuvud som tycker Vitterhetsakademien skall dela ut Nobelpriset. Du milde! Låt Akademien ordna upp det här - de nya stadgarna med utträdesparagraf kan förändra mycket. Och det kan verkligen få ta någon vecka.
     Jag tycker man bör oroa sig mera för vad som händer med Ungern, med gränsdragningen på Irland och med de växande högerkrafterna runt om. Och att presidentskapet på andra sidan Atlanten skulle kunna förtrumpas under många år till.

Mer lantligt tänkande

En vän frågar mig hur man skall kunna hjälpa Svenska Akademien på fötter igen.
     Jag kommer att tänka på en av de tidigare ledamöternas allra starkaste dikter där slutraden lyder: "Låt mig få gripa in en gång, en enda, och till det bästa ordna allt!"
     Ja, skulle nån ringa så får man väl kavla upp ärmarna igen...

Postnord är verkligen en katastrof

Försök att komma fram till Postnord!!! Jag har suttit över fyra timmar i telefonkö. Idag var jag först i kön under en timme och fem minuter  - sedan ingenting! Man lovar svara på e-postbrev inom 24 timmar; jag väntar sedan fem dagar. Jag försöker chatta - inte ett svar. Vem skall man ringa? Maud Olofsson? /  12/4  Av anständighetsskäl lägger jag denna dag till att jag - idag - fick svar till sist! Det ändrar inte grundirritationen att det skall vara så oerhört besvärligt att komma fram till Postnord - !

Stå på dig, Sara Danius!

Nej, egentligen finns det ingen som helst anledning för en person som jag att överhuvudtaget kommentera det som händer just nu i Svenska Akademien. Jag är för perifer. På alla sätt.
     Men jag har ändå haft en del med Akademiens verksamhet att göra  -  och med dess ledamöter, därför smärtar mig det som händer just nu. Riktigt ont gjorde det denna morgon när jag läser hur Horace Engdahl rackar ned på Sara Danius.
     Jag säger det igen, vad jag tycker spelar liten roll. Men låt mig iallafall här uttrycka att jag tillhör dem som tyckt att med Sara Danius hände något gott och starkt och viktigt med Akademien.
     Jag hoppas att hon nu kan stå emot detta nya, närmast interna - för att inte säga infama  - drev.

Nytt dåligt

Jag följer sannerligen inte många "serier" på TV, men har under några säsonger haft glädje av Leif GW:s program om aktuella brott i SvT. Slut med det, sa han i onsdags, och sånt är det ju, saker och ting måste kunna ta slut; men denna morgon läser jag att han fortsätter - i  TV4. Han citeras ha sagt att "Framtiden finns i TV4."
     Nej, käre Leif, TV4 är inte framtiden. TV4 är bara ett slags reklamblaska. TV4 har också en snygg filmtablå - men det är helt enkelt omöjligt att se en bra film och plötsligt få veta vad korven kostar på ICA, att jag skall satsa pengar i ett av hundratusen kasinon eller köpa ny bil - för att sedan försöka återkoppla till det intressanta samtalet eller händelseförloppet i den film som avbröts. Jag, som nu bor långt från biografer, och som i hela mitt liv har älskat film, ser nästan inga filmer längre och absolut inga filmer på TV4 -     
     Vissa nyheter är bara - dåliga.
     Och jag saknar ofta min ungdoms biograftäta Göteborg.

Nytt bra

"Läser du aldrig något nytt bra?" - i brev från en gammal vän, som väl tröttnat på att jag bara tycks tjata om trumpna politiker.
     Så i all enkelhet: noveller har jag haft ett särskilt öga till genom åren; och jag läser så mycket jag orkar, (eller gitter, i dessa tider av feel-good och deckare). Under några dagar har jag fullständigt försvunnit i en mycket märklig novellsamling av en yngre tysk författare, Clemens Meyer: Die stillen Trabanten ( Fischer, 2017). Här finns en icke-insmickrande ton, och här finns sällan skildrade nedgångna miljöer efter die Wende. Ett slags gråare (men lika försåtligt stillsam) Carver.
     Jo - något "nytt bra" läser jag faktiskt.

Ett nytt MC-gäng?

Det känns meningslöst att irritera sig på Trump. Men när han tydligen tänker se till att konflikten Israel/Palestina inte får en lösning, beror det, säger han denna dag i Davos, på att palestinierna "brister i respekt gentemot USA" - och skall straffas med att USA överger förhandlingarna och driver igenom den idiotiska ambassadflytten.
   Respekt!
   Det är ett ord jag annars bara hör när man intervjuar kriminella gängmedlemmar om varför man fortsätter att skjuta "de andra". De visar inte respekt, säger de unga ligisterna. Och i fängelserna intervjuas unga män om vad som är viktigast. Respekt, blir hela tiden svaret.
   Men det är kanske att dra för snabba slutsatser att nu fråga sig om detta betyder att gänget i Vita Huset kommer att resa omkring med svarta läderjackor med White House Bunch i vitt på ryggen.

Freden är vägen

Som alltid pågår i början av januari den där bedrövliga försvarshysteriska konferensen  i Sälen.
     Stefan Löfven får kläda skott för att han inte vill krigshetsa som Ulf Kristersson och - fast det är ju bara den gamla vanliga visan - ÖB. Numera med understöd av Natos stolta norska berg. Och Sverige hotas med det ena och det andra om man väljer att skriva under avtalet om ickespridning av kärnvapen. Vilket torde vara det mest självklara av alla val. Att skriva under, menar jag. Måtte Margot Wallström stå på sig.
     Under en fredskurs på 90-talet fick föreläsaren, en klok kvinna, frågan om det fanns någon väg till fred. Nej, svarade hon, och det blev tyst. Och la sen till: Freden är vägen.
     Men nu vädrar hökhögern morgonluft. Saxon är inte en författare jag citerar i tid och otid men han sa vid ett tillfälle: "Militärväsen och högervälde äro alltid synonyma begrepp." Och fick klä skott, som alltid den får göra som står för mer anständiga förhållningssätt.
     I den diktsamling som Bengt Emil Johnson gav ut strax innan han föll död ned vid sidan av sin bil säger han, liksom litet i förbigående: "Det enda bedrägliga / i världen hittar vi / i människors beteenden." - Och jag frågar mig: kommer hon att stå på sig, Wallströmskan?