Freden är vägen

Som alltid pågår i början av januari den där bedrövliga försvarshysteriska konferensen  i Sälen.
     Stefan Löfven får kläda skott för att han inte vill krigshetsa som Ulf Kristersson och - fast det är ju bara den gamla vanliga visan - ÖB. Numera med understöd av Natos stolta norska berg. Och Sverige hotas med det ena och det andra om man väljer att skriva under avtalet om ickespridning av kärnvapen. Vilket torde vara det mest självklara av alla val. Att skriva under, menar jag. Måtte Margot Wallström stå på sig.
     Under en fredskurs på 90-talet fick föreläsaren, en klok kvinna, frågan om det fanns någon väg till fred. Nej, svarade hon, och det blev tyst. Och la sen till: Freden är vägen.
     Men nu vädrar hökhögern morgonluft. Saxon är inte en författare jag citerar i tid och otid men han sa vid ett tillfälle: "Militärväsen och högervälde äro alltid synonyma begrepp." Och fick klä skott, som alltid den får göra som står för mer anständiga förhållningssätt.
     I den diktsamling som Bengt Emil Johnson gav ut strax innan han föll död ned vid sidan av sin bil säger han, liksom litet i förbigående: "Det enda bedrägliga / i världen hittar vi / i människors beteenden." - Och jag frågar mig: kommer hon att stå på sig, Wallströmskan?