Jag drar mig aldrig för att vara noggrann. Anders Bodegård och Leonard Neuger har gjort ett urval av Czeslaw Milosz dikter, de allra flesta tidigare översatta. Bromberg ger ut detta nya urval, ÄRLIG BESKRIVNING, till Milosz 100-årsdag. Nu läser jag, med de gamla översättningarna, som jag läst under många år, vid sidan av. Jag vet att jag tyckt om Nils Åke Nilssons tolkningar men jämför, och blir genast stilla. Jag borde kunna polska. Jag kan inget slaviskt språk. Jag vet hur grannlaga det är att översätta, hur man hamnar i oändliga diskussioner.
     Idag i SvD kommenterar Tommy Olofsson, alldeles riktigt, det svåraste i den nya översättningen av Les Murrays nya diktsamling (som jag gjort tillsammans med Jonas Ellerström och Lars-Håkan Svensson). Tommy Olofsson använder halva recensionen till en diskussion om vad titeln TALLER WHEN PRONE betyder, det vill säga: borde heta på svenska. Han kan inte veta hur långa diskussioner och hur mycken vånda som låg bakom det slutliga valet LÄNGRE RAKLÅNG. Alla hans funderingar ekar våra egna. Men ett val skall till sist göras.
     När jag nu läser dikten "Möte" i Bodegårds nya översättning konstaterar jag hjälplöst att jag inte kan polska. Hos Nils Åke Nilsson läser jag: "Inte av saknad frågar jag, men i förundran." Och hos Anders Bodegård: "Inte av sorg frågar jag, utan av förundran." - Vad innehåller originalets polska ord? Är "sorg" och "saknad" verkligen synonymer?
     Båda dikterna lika vackra. Men skillnaden, glidningen... Jag läser tankfullt på nytt Tommy Olofssons ord om "prone".