Dödsbuden brukar ju komma så sakteliga, men detta är den moderna världen. Bara timmar efter att en gammal bekant gått bort på andra sidan jordklotet får jag beskedet: Les är död.
Vi träffades förhållandevis många gånger med tanke på det långa avståndet, men alltid här i Sverige. Och tillsammans med Lars-Håkan Svensson och Jonas Ellerström ägnade jag många timmar och dagar åt att få svensk ordning på hans av och till äventyrliga australiska. Och ibland träffades vi tre för att sitta tillsammans med besvärligheterna. Och vi gav ut ett antal av hans dikter på svenska.
2007 tillbringade vi några dagar i Skåne hos hans tyska(!) översättare och i väntan på middagen tyckte Ingela, min hustru, att sådant borde förevigas. Så här såg vi således ut i maj för tolv år sedan. Men några fler matstunder med Les Murray blir det alltså inte. Och jag fick aldrig klar hans jättelika Fredy Neptune från 1998, och kommer alltså inte att kunna fråga honom om hundratals märkliga ställen i det verket. Så mycket läggs till handlingarna. Och nu också minnena av en märklig och vänlig man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar