Ljudböcker. Jag läser att ljudböckerna förändrar litteraturen. Jag läser en av våra största tidningars framsida denna morgon - om hur mycket knullstön och vibratorsurr och sexljud ljudböckerna kan hjälpa läsekretsen med. (Men vill helst inte kommentera listan över de tio mest lyssnade-till författarna - eftersom det bara är kvinnliga författare, och sådana kommentarer får så märkliga konsekvenser i dessa tider.)
Men ljudböcker ÄR INTE böcker, det är en annan genre, så som teater heller inte är böcker, så som filmer inte ens är litteratur...
Därför är det en sorglig läsning - att läsa utgivningslistorna från våra stora förlag.
Böcker, dvs verklig litteratur, kräver något av den som läser, man stannar upp, man tvingas tänka efter, man bläddrar tillbaka, man ser ytterligare en gång på den formulering som förändrat något inne i en, den där scenen, det där replikskiftet som ändrade vad vi visste om världen.
Litteratur värd namnet kräver tid för eftertanke, stillhet, tystnad.
Ljudboken rusar vidare, och den makalösa formuleringen försvinner i bruset. För att inte tala om de metaforer som för första gången får oss att verkligen se det vi trodde vi sett. Under tjugo år var jag barrskogsmänniska, jag var ute och gick på de gamla hyggena, men först Tranströmer fick mig att inse att jag, när jag satt på en fallen trädstam och åt min äggamacka, åter läste, och något jag inte tidigare läst - "barkborrarnas protokoll".
I det aldrig uppstannande ljudbokslyssnandet finns inga sådana insikter - bara vibratorsurr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar