Jag är en person som skriver brev - vanliga brev - sådana man köper frimärken till och postar i gula lådor och många av mina vänner skriver brev - inte bara e-postbrev, utan riktiga brev i kuvert och med frimärken på, och jag har en ganska omfattande korrespondens med vänner utomlands - som skriver brev som kommer med vanlig post, och jag skickar och får mycket tidskrifter och böcker...
Men det blir svårare och svårare. Jag bor i ett hyfsat stort samhälle som nu bara har två postlådor (dessutom väldigt nära varandra). Och trots att samhället vuxit med tusentals familjer under de tretton år jag bott här, så har den enda postlåda vi hade i det växande bostadsområdet tagits bort.
Nu hotar Postnord att dessutom dra in postgången så att det blir som på Geijers och Tegnérs tid - man hade postgång någon enda dag i veckan. För en sådan som jag, som inte har internetbank utan hederligt gammaldags postgiro, blir det vanskligare och vanskligare att betala - i tid. Inte bara Falun råkar ut för att en och annan postsäck kommer ett par veckor för sent, - men i mitt fall är det svårt att övertyga Kronofogden att allt är Maud Olofssons fel...
Och Postnord går back, Postnord går back, och varför? För att den omöjligaste och mest okunniga av svenska ministrar under min livstid en gång sålde ut till den danska posten och nu dras vi med att den danska posten inte fungerar - fast den svenska de facto går med vinst! (Se utdraget från SVT:s e-postsida här.)
Postnord gjorde förra året en rörelseförlust på 855 miljoner kronor, sju gånger mer än under 2017. Förlusten var direkt kopplad till kostnader för personalomsättningar i den danska verksamheten som 2018 ökade sin förlust med 22 procent till 1,36 miljarder kronor.
Och man frågar sig - när vi nu kan göra oss av med den ena efter den andra av folkhemmets välsignelser - så vore det faktiskt en välsignelse att göra oss av med, (inte bara centerpartistiska ministrar utan också), de meningslösa samarbetena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar