Joy Harjo - ny Poet Laureate i USA

USA håller sig bekant med en s k hovpoet! The Poet Laureate of the US. Nu hör jag att man för första gången valt en poet som har indianska rötter, som är Native American. Och kvinna.
     Och en poet som faktiskt finns i översättning till svenska: JOY HARJO. Jag säger inte vem som översatt henne, jag säger bara som den gamla rösten sa till Augustinus:  Tag och läs!

Gör Eckersteins hörne till kulturellt minnesmärke

Jag ser att New York gör Strand Books till ett nationellt skyddat minnesmärke, ett s k landmark... Ja, det är viktigt att bokhandlare i dessa tider betraktas för det de är - ovärderliga.
     I Göteborg vore det dags att - så här postumt - göra hörnet av S Allégatan/Sprängkullsgatan till ett kulturellt skyddat hörn: där låg Eckersteins bokhandel - en osannolik guldgruva en gång i tiden. Och när får vi se de stora antikvariaten bli betraktade som ovärderliga?

Från Caffé Greco till Klagomuren i Jerusalem via HIGAB

Exemplen på att PENGAR är viktigare än allt, viktigare än moral, mänsklighet eller ren anständighet, de exemplen blir fler och fler. Då tänker jag inte bara på Scanraff, utan faktiskt mera på att jag fått veta att gamla Caffé Greco på Via Condotti i Rom (ägt av israeler!) skall stängas för att man får in för lite i hyra, trots att hyran redan idag är så obegripligt hög att jag fick betala 200 kronor för en kopp kaffe och en juice och en miniminikaka häromåret...
     Det marknadsliberala eländet sprider sig likt en ostoppbar cancer överallt.
     I Göteborg pratar HIGAB åter om Litteraturhusets hyressättning. Jag minns vad den gamle Higab-chefen Bengt Gidefjord sa när huset skapades och han fick höra av de enögda marknadsliberalerna i staden att man hade kunnat få in tre eller fyra gånger så mycket per kvadratmeter om man hyrt ut till någon arkitektfirma eller affärskontor. Han svarade: "Det här huset har vi inte för pengarnas skull, det här huset har vi för göteborgarnas skull." - Vad det har betytt - hittills - för kulturlivet i Göteborg är svårt att beskriva.
     Men att få israeliska kapitalister att inse värdet av kultur är naturligtvis en omöjlig uppgift. Och ett gammalt kafé! Jag kan se de där marknadshyenorna se sig om efter lämpliga projekt. "Hey, what about The Western Wall!" Är det kanske dags att riva klagomuren i Jerusalem och äntligen smälla upp en anständig kåk där, med en galleria som kan dra in lite stålar och som inte är lika anskrämligt nedgången och ful!
     Eller?

Att skriva samtidens kulturhistoria

Under ett långt folkbildarliv har jag läst kulturhistoriska skildringar - av alla de sorter. Är det välgjort kan jag bli intresserad av vadsomhelst! (Jag minns exempelvis ett underbart program på TV för många år sedan om spetsar och knyppling - och till familjens och kollegers förvåning skaffade jag knyppeldyna...)
     Men, i dagarna har jag läst en bok som bara kan beskrivas som en makalös uppvisning i hur man kan skriva samtidens kulturhistoria. Man tar ut någonting ur den kaotiska s k verkligheten - ett ämne, ett område, jag hade så när skrivit "vad som helst" - men man försöker inte greppa allt. För när man väl valt skall man så hålla sig till det - nästan in absurdum - och då inträffar det makalösa - det blir en på samma gång övergripande och fördjupande samtida kulturhistoria, det senaste halva seklet står levande omkring en och mängder av händelser man varit med om faller på plats, blir förklarade och insatta i ett större och plötsligt begripligt sammanhang. Och trots att boken handlar om en på sitt sätt mycket begränsad företeelse - så vidgas den, omärkligt, för att till sist bli förbluffande idérik, en skildring som fullkomligt kryllar av uppslag till vidare bearbetning. Och man sitter där med ett slags känsla av att ha sett - sådant man tidigare faktiskt trodde sig ha sett.
     Och vad är det då jag läst som får mig att bli så lyriskt lycklig? Jag har läst en bok om Göteborgs folkbiblioteks historia. Låter inte det upphetsande?! - Men tro mig - det är upphetsande. Jag har varit konstant upptagen och förvånad och inspirerad och - imponerad.
     Boken heter Fullbokat. Folkbibliotekens historia i Göteborg 1862-1997. Utgiven 1997. Och skriven av Ingrid Atlestam (med viss hjälp av Madeleine Bergmark och Eva Halász).
     Och är du, som läser det här, göteborgare - då är boken närmast ett måste!

Orimligheternas orimlighet

Vad allt skall inte regeringen ta hand om!? I tidningen idag ser jag att släkten till de där IS-barnen i Syrien är irriterad över att inte den svenska regeringen gör något! Ja man kan ju fråga sig varför den svenska regeringen skickade ned småttingar till ett terroristkrig...
     Men ingen verkar vilja ställa frågan om själva rimligheten i att uttrycka sådan irritation.

USA is not a democracy

Some discussions make me so tired. For the n-th time I have had to say that The United States of USA, as a federal state, is not a democracy. A nation where you loose the fight for presidency with more than tvo million eight hundred votes (2.800.000) and still become president - that cannot be called a democracy. No way. That is to make an orwellian newspeak of the word.

Compact living - på svenska

Den svenska skolans misslyckande kan göra mig fullkomligt förtvivlad.
     När jag dagen före 1 maj sitter på korvmojjen, för att snabbt få i mig en bit, kommer en ung man in från sin asfaltläggningsmaskin och pussar den väntande unga damen med en misslyckad tatuering på armen. Jag kan inte undgå att lyssna när hon berättar att hon tycker det är "sjukt bra" att kommunen byggt nya bostäder, (visserligen, tänker jag, till marknadsliberala, det vill säga hutlösa hyror,) och att de kommer att ha råd med en liten lägenhet. Och sedan säger hon, och det är då jag sätter min bratwurst i halsen, hon säger: "jag tycker det är sjukt häftigt med compact living."
     De engelska uttrycken ingår numera i de skrämmande marknadsliberala dimridåerna. Eftersom man i dessa tider kan råka ut för vad som helst, säger jag inte det jag har lust att säga, nej, lust att ropa: Det heter inte compact living! Det heter TRÅNGBODDHET.