Under ett långt folkbildarliv har jag läst kulturhistoriska skildringar - av alla de sorter. Är det välgjort kan jag bli intresserad av vadsomhelst! (Jag minns exempelvis ett underbart program på TV för många år sedan om spetsar och knyppling - och till familjens och kollegers förvåning skaffade jag knyppeldyna...)
Men, i dagarna har jag läst en bok som bara kan beskrivas som en makalös uppvisning i hur man kan skriva samtidens kulturhistoria. Man tar ut någonting ur den kaotiska s k verkligheten - ett ämne, ett område, jag hade så när skrivit "vad som helst" - men man försöker inte greppa allt. För när man väl valt skall man så hålla sig till det - nästan in absurdum - och då inträffar det makalösa - det blir en på samma gång övergripande och fördjupande samtida kulturhistoria, det senaste halva seklet står levande omkring en och mängder av händelser man varit med om faller på plats, blir förklarade och insatta i ett större och plötsligt begripligt sammanhang. Och trots att boken handlar om en på sitt sätt mycket begränsad företeelse - så vidgas den, omärkligt, för att till sist bli förbluffande idérik, en skildring som fullkomligt kryllar av uppslag till vidare bearbetning. Och man sitter där med ett slags känsla av att ha sett - sådant man tidigare faktiskt trodde sig ha sett.
Och vad är det då jag läst som får mig att bli så lyriskt lycklig? Jag har läst en bok om Göteborgs folkbiblioteks historia. Låter inte det upphetsande?! - Men tro mig - det är upphetsande. Jag har varit konstant upptagen och förvånad och inspirerad och - imponerad.
Boken heter Fullbokat. Folkbibliotekens historia i Göteborg 1862-1997. Utgiven 1997. Och skriven av Ingrid Atlestam (med viss hjälp av Madeleine Bergmark och Eva Halász).
Och är du, som läser det här, göteborgare - då är boken närmast ett måste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar