Les Murray, 1938-2019.

Dödsbuden brukar ju komma så sakteliga, men detta är den moderna världen. Bara timmar efter att en gammal bekant gått bort på andra sidan jordklotet får jag beskedet: Les är död.
     Vi träffades förhållandevis många gånger med tanke på det långa avståndet, men alltid här i Sverige. Och tillsammans med Lars-Håkan Svensson och Jonas Ellerström ägnade jag många timmar och dagar åt att få svensk ordning på hans av och till äventyrliga australiska. Och ibland träffades vi tre för att sitta tillsammans med besvärligheterna. Och vi gav ut ett antal av hans dikter på svenska.
     2007 tillbringade vi några dagar i Skåne hos hans tyska(!) översättare och i väntan på middagen tyckte Ingela, min hustru, att sådant borde förevigas. Så här såg vi således ut i maj för tolv år sedan. Men några fler matstunder med Les Murray blir det alltså inte. Och jag fick aldrig klar hans jättelika Fredy Neptune från 1998, och kommer alltså inte att kunna fråga honom om hundratals märkliga ställen i det verket. Så mycket läggs till handlingarna. Och nu också minnena av en märklig och vänlig man.

Stort pris till Joy Harjo

Hon finns på svenska! Förlaget Tranan gav för något år sen ut min översättning med ett urval av hennes dikter, Karta över nästa värld.
     Och nu har hon fått det stora Jackson Poetry Prize, ca 650.000 kronor, ($ 65.000).
     Joy Harjo, med rötter i den indianska Creek-nationen.
     Jag säger som rösten bakom muren: Tag och läs!

Köp ingenting på nätet!

Hela uppslag av morgontidningarna hur man skall försvara sig mot bluffmakarna på nätet. Allt mer upprördhet över hur lurad man kan bli.
     Som jag ser det finns det ett radikalt grepp i två steg att undvika att bli lurad. (1) Skaffa inte bankID och (2) köp ingenting på nätet. Ingenting! Och vill man inte bli stalkad av firmor som vill plantera ännu mer reklam i ens apparater så finns det ännu ett radikalt grepp (som jag tillämpar) - skaffa aldrig mobil eller smartphone.

Klara Johansson knackar mig på axeln

När jag läste att Sverige röstade mot författares och filmskapares rättigheter i EU tänkte jag skriva en verklig drapa här mot den sedvanliga socialdemokratiska flatheten. Men så mindes jag vad en av de klokaste svenska kritikerna en gång skrev, och avhåller mig således från en lekmannafundering kring "Direktivet om upphovsrätten på den digitala marknaden" - också med tanke på att jag är så litet upptagen av 'det digitala'...
     Klara Johansson skrev till den där märkvärdiga Ida Bäckman någon gång strax efter Selma Lagerlöfs bortgång:
     " /- - -/ man bör aldrig skriva brev och än mindre böcker i ett tillstånd där man "ser rött"."
     (Även om 'rött' kanske var det jag såg minst av i EU-omröstningen!)

Viasat är inte intresserat av skidor

Jaha, då blir det alltså inte så mycket Maja Dahlqvist och Stina Nilsson mera, för att skaffa mig reklamkanaler blir det aldrig frågan om. Och att Viasat skulle göra lika bra skidprogram som de SvT gjort kan man bara glömma. Viasat är inte intresserat av skidor - Viasat är bara intresserat av pengar.

Ljudböcker är inte böcker

Ljudböcker. Jag läser att ljudböckerna förändrar litteraturen. Jag läser en av våra största tidningars framsida denna morgon - om hur mycket knullstön och vibratorsurr och sexljud ljudböckerna kan hjälpa läsekretsen med. (Men vill helst inte kommentera listan över de tio mest lyssnade-till författarna - eftersom det bara är kvinnliga författare, och sådana kommentarer får så märkliga konsekvenser i dessa tider.)
     Men ljudböcker ÄR INTE böcker, det är en annan genre, så som teater heller inte är böcker, så som filmer inte ens är litteratur... 
     Därför är det en sorglig läsning - att läsa utgivningslistorna från våra stora förlag.
     Böcker, dvs verklig litteratur, kräver något av den som läser, man stannar upp, man tvingas tänka efter, man bläddrar tillbaka, man ser ytterligare en gång på den formulering som förändrat något inne i en, den där scenen, det där replikskiftet som ändrade vad vi visste om världen.
     Litteratur värd namnet kräver tid för eftertanke, stillhet, tystnad.
     Ljudboken rusar vidare, och den makalösa formuleringen försvinner i bruset. För att inte tala om de metaforer som för första gången får oss att verkligen se det vi trodde vi sett. Under tjugo år var jag barrskogsmänniska, jag var ute och gick på de gamla hyggena, men först Tranströmer fick mig att inse att jag, när jag satt på en fallen trädstam och åt min äggamacka, åter läste, och något jag inte tidigare läst - "barkborrarnas protokoll".
     I det aldrig uppstannande ljudbokslyssnandet finns inga sådana insikter  -  bara vibratorsurr.

Posten måste fungera! Den bara måste fungera!

Jag är en person som skriver brev - vanliga brev - sådana man köper frimärken till och postar i gula lådor och många av mina vänner skriver brev - inte bara e-postbrev, utan riktiga brev i kuvert och med frimärken på, och jag har en ganska omfattande korrespondens med vänner utomlands - som skriver brev som kommer med vanlig post, och jag skickar och får mycket tidskrifter och böcker...
     Men det blir svårare och svårare. Jag bor i ett hyfsat stort samhälle som nu bara har två postlådor (dessutom väldigt nära varandra). Och trots att samhället vuxit med tusentals familjer under de tretton år jag bott här, så har den enda postlåda vi hade i det växande bostadsområdet tagits bort.
     Nu hotar Postnord att dessutom dra in postgången så att det blir som på Geijers och Tegnérs tid - man hade postgång någon enda dag i veckan. För en sådan som jag, som inte har internetbank utan hederligt gammaldags postgiro, blir det vanskligare och vanskligare att betala - i tid. Inte bara Falun råkar ut för att en och annan postsäck kommer ett par veckor för sent, - men i mitt fall är det svårt att övertyga Kronofogden att allt är Maud Olofssons fel...
     Och Postnord går back, Postnord går back, och varför? För att den omöjligaste och mest okunniga av svenska ministrar under min livstid en gång sålde ut till den danska posten och nu dras vi med att den danska posten inte fungerar - fast den svenska de facto går med vinst! (Se utdraget från SVT:s e-postsida här.)

Postnord gjorde förra året en rörelseförlust på 855 miljoner kronor, sju gånger mer än under 2017. Förlusten var direkt kopplad till kostnader för personalomsättningar i den danska verksamheten som 2018 ökade sin förlust med 22 procent till 1,36 miljarder kronor.

Och man frågar sig - när vi nu kan göra oss av med den ena efter den andra av folkhemmets välsignelser - så vore det faktiskt en välsignelse att göra oss av med, (inte bara centerpartistiska ministrar utan också), de meningslösa samarbetena.

Kulturstudion saknas på listan!

En sorglig läsning, sannerligen: dagens lista över de mest sedda TV-programmen.
     Ständigt samma underhållning med ständigt samma ständiga deltagare och ständiga meningslösa chic- och feel-good-varianter.
     Jag hade naturligtvis inte förväntat mig att lördagens fantastiska Kulturstudion, om kvinnliga kompositörer, skulle hamna överst. Men jag ser inte Kulturstudion någonstans i listan. Och något säger mig, med tanke på hur den svenska befolkningens s.k."kultur"-vanor ser ut, att jag nog får vänta!
     Folkbildningen behövs - ja, mer än någonsin.