Dags att lägga till ett nytt ord: "Isrexit"

Julens glada budskap, talar man ju om, och jag, som inte firar jul, tyckte att jag äntligen kunde säga att jag denna jul verkligen fick ett sådant!
     Hela världen, ja hela världen, även om USA bara lade ned sin röst, hela världen, via FN:s säkerhetsråd, fördömer Israels upprörande och moraliskt förkastliga beteende på palestinska områden.  -  Obama satte äntligen ned foten.  -  Fast Trump kommer väl att lyfta den igen...
     Då säger Netanyahu att Israel känner sig påhoppat och kan tänka sig att lämna  -  FN(!).
 
   

Om utgivning

Jag vet inte om det är meningsfullt att påpeka något som kanske bara är en tillfällighet - men det har å andra sidan varit en tillfällighet som har hållit på ett tag.
     Från en vän, som i alla tider läst mycket av det nya som kommer ut och som har följt med i den nya utgivningen mycket mer än vad jag har gjort får jag ett lite sarkastiskt brev om att SvD rekommenderar 17 böcker, av vilka 11 är skrivna av kvinnor och 6 av män. De tre kritiker som valt är alla tre kvinnor.
     I GP rekommenderas 10 romaner, samtliga skrivna av kvinnor, och de sex kritiker som valt är samtliga - kvinnor.
     Det fanns en tid när förhållandet var det motsatta, men, som min vän litet uppgivet säger: han vågar inte tänka på de svavelosande artiklar som idag hade publicerats om utfallet varit det motsatta.

Trumps medarbetare - igen

De senaste veckorna har jag följt kommentarer om Trumps val av medarbetare med ovanligt stor oro. Varenda morgon läser jag fem sex amerikanska tidningar på nätet! (Jag som hatar att läsa tidningar på nätet; jag tänker på det varje frostig morgon när jag går ut och hämtar våra tre fyra dagstidningar - vi är snart de enda som har papperstidningar i området!)
   Men detta med den kommande ministären och de personer Trumpen väljer kring sig. Hur orolig skall man vara? Inte minst med tanke på alla de s  k samtal han för med de märkligaste politiker världen runt! Se mina tidigare inlägg.
   I Washington Post idag är en av rubrikerna denna - och jag rekommenderar till läsning av hela artikeln: "Trump isn´t Hitler. But the United States could be another Germany."
   Jag är inte den ende som gör jämförelsen med det europeiska 30-talet...
   Hitlers gamla Österrike har dock tydligen bestämt sig för att sätta ned foten.

Nazisternas verkliga återkomst

Ibland har man mer rätt än man nästan orkar ta in! 

     I The Atlantic kan man läsa hur amerikaner som är för Trump, med HITLERHÄLSNING ropar Heil Trump! Jag citerar:

   “Hail Trump, hail our people, hail victory!”

        That’s how Richard B. Spencer saluted more than 200 

   attendees on Saturday, gathered at the Ronald Reagan 

   Building in Washington, D.C., for the annual conference 

   of the National Policy Institute, which describes itself 

   as “an independent organization dedicated to the heritage, 

   identity, and future of  people of European descent in 

   the United States, and around the world.”

Över 1 million fler amerikaner röstade för Hillary Clinton - och USA skryter med att vara en demokrati!!! För andra gången väljer man på odemokratiskt vis en livsfarlig och okunnig till presidentposten, först den där undervegetationen som satte igång ett av vår tids värsta krig, och nu en hotelldirektör som inte verkar begripa nånting av vanlig mänsklig anständighet och som kring sig väljer precis den typen av galningar som får amerikaner att göra som bilden i The Atlantic avslöjar, och som, om man varit annorlunda klädd, kunde ha tagits från ett nazistiskt 30-talsmöte i München. 

     Och det där ständiga snacket om européer - så trött jag blir på det. För vad är det som utmärker vita med europeisk bakgrund? Total hänsynslöshet inför möten med andra. Så har det varit i alla tider, när kristna européer har "upptäckt" världen. Hur man år 2016 fortfarande kan bete sig så är inte bara obegripligt utan direkt skrämmande och förfärligt.

TILLÄGG
Mitt på dagen (tisd 12.30) läser jag (i Washington Post) att restaurangen, där ovanstående ägde rum, ber om ursäkt för att man hade tillställningen - restaurangen hävdar att man inte kände till vilken organisation som bokat. Det ändrar dock inte det faktum att vita amerikaner beter sig på det sätt som visades.

Att lära sig namnen på medarbetarna

Jag borde ha gjort liknelsen tydligare häromdagen har jag fått veta. Att vår flathet inför Hitler och nazismen en gång i tiden ekar den flathet vi nu uppvisar inför Erdogan och Trump. Jag trodde jag var tillräckligt tydlig. Högerextremismen är ju - om inte annat - väldigt tydlig.
     Men låt mig för allt i världen vara tydlig när jag påminner om hur vår flathet inte kände gränser när vi en gång såg Hitler välja sina närmaste medarbetare: Himmler, Göring, Goebbels osv. Hela listan finner man på Wikipedia under Nürnbergrättegången.
     Nu väljer Trump långsamt ihop sitt lag. Betyder det att vi bör lära oss namnet Bannon som vi en gång lärde oss, exempelvis, namnet Goebbels?

Historien upprepar sig. Eller?

Idag är det åter 9/11. Nine-eleven, skulle vi väl utläsa det...? Donald - jag hade så när skrivit Duck - Donald Trump i Vita Huset!!!
     Jag har bett vänner som befinner sig i Mexico att snabbt ta sig ut, om de nu inte är baddare på att klättra över murar...
     En gång i tiden valdes med demokratiska metoder Hitler in i riksdagen... (Och det amerikanska systemet med "Winner-takes-all"-principen är väl egentligen inte ens demokratiskt.)
     Och en gång i tiden kom Chamberlain tillbaka med den storståtliga "Peace-in-our-time"-repliken. Och hela Europa andades ut. Och idag ser vi samma Europa stå och bocka när Erdogan fängslar den ena misshagliga journalisten efter den andra. Och kom ihåg: hela den här bedrövliga soppan med flyktingar och Syrienkrig och muslimnoja startade när Bush, en lagligt, nåja, vald president storljög och kastade ut världen i det som egentligen är det där tredje världskriget alla skräms med.
     En av mina elever skulle för många år sedan översätta Chamberlains replik och sa: "Ärtor i vår tid". Det är faktiskt inte roligt längre, för det har på sitt sätt visat sig vara den mest korrekta översättningen -

Bengt Nerman 1922-2016

Snart liknar min adressbok en medeltida dödsdans, det står en lie vid vartannat namn. Bakom namnen liv av alla möjliga slag, i sann demokratisk anda får alla till sist samma lie vid sin sida. Garveriarbetare och professorer, skäggiga gubbar och permanentade äldre damer.
     Men idag ritar jag in min lie vid ett namn, som stått för viktiga delar av det som varit mitt liv. När jag skrivit min Grundtvig-roman (Den tjugotredje dikten) saknade jag något; jag behövde säga något om det viktigaste i folkbildningsgärningen: samtalet. Som så ofta läste jag Bengt Nerman och skrev sedan Komma nära som ett svar på hans enträgna påståenden att det bara är när man berättar (om sig själv) som man blir en person.
     Och nu läser jag att han slutat samtala.
     (Och inte hann han uppleva att den svenske författare vi båda skattade så högt fick ett eget litterärt sällskap: när vi träffades pratade vi alltid om Walter Ljungquist. Med vem skall jag nu prata om honom?)

Margot Wallström och Herr Erdogan

Nu saknar jag en chefredaktör som Torgny Segerstedt. När jag denna morgon vill påminna om att vi faktiskt har en utrikesminister med civilkurage och omdöme skulle jag vilja att de stora drakarna som en man ställer sig bakom henne. Jag minns med olust att Battran (av marknadsliberala skäl naturligtvis) ondgjorde sig över att Margot Wallström läste lusen av Saudiarabien där man piskar oppositionella till döds. Men idag - vem backar upp henne när hon försöker få turkarnas nye envåldshärskare att backa från det ena befängda beslutet efter det andra.
     Vid ett annat tillfälle i historien försökte en regering bli av med folk som inte "passade" och i GHT skrev då Torgny Segerstedt: "Herr Hitler är en förolämpning."
     Och också den gången blev svenska politiker "uppkallade" för att ordningen skulle återställas i vårt lilla konungarike.

Ett jobbigt memento

Jag får en vänlig förfrågan: "Håller du på med något nytt?"
     Jodå. Det nya kommer i mars/april. Mer om det då.
     Men när jag nu sätter igång ännu ett projekt kommer jag att minnas ett kort uttalande av den alltid lika irriterande kloke Béla Hamvas. Jag letar, och finner det. I en av sina essäer säger han att en del bra tänkande tar form i epigrammatisk korthet. Han ger exempel från hela världen, men nog av... Det är slutklämmen som får mig att fundera en extra gång inför detta nya projekt: (jag gör en snabböversättning från den tyska översättningen av hans ungerska original.)
     'Den, som skriver mer än vad som ryms på ett visitkort, talar inte sanning.'

EU:s tassande inför Turkiet

Det finns bara en sak att säga om EU:s tassande när det gäller Turkiet. Låt Turkiet säga upp avtalet!
     I Dagens Industri (nätet) läser jag att Turkiet kommer att säga upp flyktingöverenskommelsen om inte turkar får visumfrihet till EU. - Sker det inte före oktober, säger Mevlüt Cavusoglu, utrikesminister, säger Turkiet upp överenskommelsen.
     Hur mähäigt kan EU vara? Låt Erdogan säga upp överenskommelsen! Eller är det så att vilken pseudodiktator som helst kan pressa EU till vad som helst? Dags för Swexit!

Tillägg om vanvettet

"Kan du tänka dig att trycka på kärnvapenknappen",  frågade man den nya Mrs Thatcher i Storbritanniens parlament i går. Och vad svarade hon?
     Hon svarade  -  "Ja, jag kan tänka mig att trycka på den knappen."

Vanvettet breder ut sig

Jag trodde det var nog med galningarna i Nordkorea, Israel, Vitryssland, Syrien, ja kanske borde jag lägga till de nya ledarna i Ungern och Polen, och så Putte själv förstås...Men det som nu händer i Turkiet visar vad som händer när religiösa ledare - av alla slag - styr och ställer. Det farligaste som finns är kunskap, självständigt tänkande och fria samtal.

Citat från dagens Di: "Erdogan beordrar nu att 1.043 privatskolor ska stängas och förlänger perioden som misstänkta kan hållas i häkte utan åtal till 30 dagar. Han har också beordrat stängning av 1 229 välgörenhetsorganisationer och stiftelser, 19 fackföreningar, 15 universitet och 35 medicinska institutioner som påstås ha kopplingar till den så kallade Gülenrörelsen"

Man frågar sig vad det är för fel på vanliga turkar?! Som kan gå med på detta.

Och när jag så igår hörde Trumpens God bless America blev jag alldeles iskall över ryggen... Vad är det för värld vi är på väg in i? 

Äras den som...

Efter att ha läst ytterligare fyra fem böcker om det moderna, i detta fall om modernismens genomslag i den amerikanska poesin under första halvan av 1900-talet, och efter att i flera av böckerna inte funnit den nämnd som åstadkom förändringen, Ezra Pound: en tanke och en påminnelse.
     Tanken: att det är orättvist att den inte uppskattas som förtjänat det.
     Påminnelsen (och nu tar jag den formuleringselegante Karl Ragnar Gierow till hjälp): att "det händer den epokgörande att han försvinner i den epok han gjort; när huvudstyrkan är framme, syns ingen förpatrull."

Och nu: Dexit, Svexit - och Frexit?

Sverige ut ur EM. Ja med det laget hade vi inte där att göra.
     Och kan man nu tänka sig ett Sverige ut ur EU? Ja, vi hade aldrig där att göra heller.
     En organisation som tycker vi har för många olönsamma flygplatser och att jordbruket i norr borde läggas ned och att det är okej att sälja barnvagnar som klämmer barn (tidigare förbjudna i det fria Sverige) och leksaker som får ungarna att sätta delar i halsen (tidigare förbjudna i det fria Sverige) och att det är okej att gå ut på åkrarna och skjuta kossor som inte har ring i örat...
     Fredsprojekt? Nja, snarare en gigantisk byråkratisk organisation för systematisk girighet. Det vanligaste argumentet mot svenska rimliga förslag har hela tiden varit "detta innebär handelshinder".
     Det som verkligen och på djupet stör mig är den utveckling mot populism och främlingsfientlighet som blivit resultatet av de sista årens hjälplöshet bland självgoda och överbetalda politiker i Bryssel. Det är, tror jag, en mycket befogad oro.
     Jag ser sannerligen inte fram emot det ökade inflytandet för lepenskor, kjärsgårdar och sverigedemokratrar.
     Däremot ser jag fram emot en EM-final mellan Wales och Island!

Vad händer med BOKEN?

Idag är jag såld till ett digitalt universum.
     Norstedts, som givit ut mina böcker sedan 1981, säljs till Storytel? (Lika idiotiskt med ett engelskt namn på ett svenskt förlag som att Sveriges nationalarena heter Friends!)
     Är detta slutet för mina böcker som eftertänksamhetens texter - att bläddra i, stryka under i, gå tillbaka till, lägga ned på pallen med pärmen uppvikt medan man gör anteckningar? Att slå sig ned i en fåtölj med en bok och inte något slags meningslöst elektroniskt flimmer... Att damma av och sätta näsan till dess dofter. Är detta slutet för - BOKEN?
     Jag, som inte ens har mobil, ja faktiskt aldrig har haft någon, ser en värld långsamt gå under. När jag skulle resa söderut för ett författarframträdande för en tid sedan gick jag långsamt genom hela tåget mellan Göteborg och Skåne, både på resa till och på hemresan dagen därpå, och konstaterade att i det fulla tåget var det jag och en medelålders kvinna (på nedresan) och jag och två yngre kvinnor, studenter?, (på hemresan) som läste böcker. De andra stirrade in i sitt flimmer, många spelade spel och en del såg amerikanska thrillers, som om man inte hade nog av dem... Och bara tanken på att läsa en tidning eller en tidskrift i en kortspelsstor flimrande mobil kan göra mig förtvivlad.
     Men. Denna morgon får jag veta alltså att det digitala eländet också lagt rabarber på mig.


TILLÄGG 23 juni

Av anständighetsskäl bör jag väl denna morgon lägga till att min förläggare både ringt och skrivit och sagt att jag inte skall vara orolig. Allt fortsätter som vanligt när det gäller pappersutgivningen av smal litteratur. "Fortsätt skriv!" Sådan förläggare skall människan ha, för att travestera en av våra stora.
     Men i dagens GP bör man läsa ett intressant inlägg av Ulrika Knutson. Tanken att illustrerade böcker skulle sändas som ljudfil är faktiskt rolig! Men jag har funderat på vad ickeläsande förläggare gör med Norstedts stora och för kulturlivet närmast ovärderliga satsning på lexikon - ?
     Och vilken underbar framtida tågupplevelse: unga människor läser Tolstojs Krig och fred i - mobilen. För att inte tala om Norstedts jättesatsning i åtta stora band på den svenska historien. Breda band!

Tidens största hot: Uppvärmningen? - Nej, girigheten

Nya lärare, unga människor som har hand om allas vår framtid, får ca 29.000-32.000 i månaden. SAS-piloterna, som redan har mellan 80.000 och 100.000 i månaden, vill ha drygt 3 % till.... Fast det klart, grönsakerna har blivit dyrare, för att inte tala om de senaste mobiltelefonmodellerna...

Om varför man besöker sporttävlingar

Jag har vänner som ofta går på idrottsevenemang. En av mina nära vänner älskar att se bandymatcher, går ofta på fotboll..., också jag intresserar mig för idrott, men går sällan på själva tävlingarna, matcherna. Med ett undantag - fast sedan något år är detta dessvärre en omöjlighet, eftersom Göteborgs enda lag försvunnit ur högsta serien.
     Sedan jag var liten, ja faktiskt sedan före skolåldern, har en sport intresserat mig mer än andra och jag har ofta fått frågan: Varför går du på speedwaytävlingar? Jag har dragit mig för att berätta att jag bara ser speedway av två skäl. (1) för ljudets skull, och (2) för doftens, den som når en efter varje heats start om man ställt sig på läktaren direkt före första kurvan. Men nu läser jag att Miles Davis gick på basketmatcher av liknande skäl: han gick bara för att få höra det tunna knarrande gnisslet från basketspelarens skor just när han hoppade för att lägga i bollen. För det ljudet såg han matcherna.
     Ack - sådant förstår jag fullständigt!
     Men eftersom Kaparna inte har någon bana längre får jag numera aldrig höra det där makalösa smattret eller känna den där underbara doften.

NEJ - till turkisk visumsfrihet

Jag läser i Di:
     "EU-kommissionen väntas ge ett villkorat klartecken för att låta turkar resa visumfritt in i EU, annars kan flyktingavtalet mellan EU och Turkiet spricka."
     Att Erdogan utsätter ett 20-tal länder för den typen av ohemul utpressning borde göra det självklart att säga NEJ till turkisk visumfrihet. Det får vara nog med demokratisk blåögdhet och hjälplöshet inför denna nya typ av smygdiktatorers manipulerande manér.

Folke Dahlberg - en bortglömd?

Det finns mängder av litterära sällskap i riket. De flesta håller sig med medlemsblad och många med årsböcker. Jag läser en hel del av dem, och det är som det är: ibland är det som att läsa någon minnesskrift från Gamla Läroverket: en del lättsamt småkrafs, bilder från gamla skolfester, intervjuer med dem som gick där för femtio år sedan och något sentimentalt minne av en gammal vaktmästare, osv. Av och till står i dessa årsskrifter också en riktigt genomarbetad och mycket läsvärd artikel, essä, uppsats. Men man får ha tålamod för att finna den.
     Jag hade inte så väldigt mycket annorlunda förväntningar när jag öppnade Ögonens förvandlingsrum, årsskriften 2016 för Folke Dahlberg-sällskapet. Men måste snabbt konstatera att jag var tvungen att lägga allt annat åt sidan. I två dagar. Detta är en oavbrutet spännande och läsvärd bok, åtta författare, inte ett slappt ögonblick, inte en rad som inte intresserar eller lockar. Vilken höjdare! Och jag som har roat mig med att på den här bloggen försöka mig på att lista "bortglömda" författare... Jag hade nog också Folke Dahlberg i tankarna för den listan. Därför dessa rader. För den som händelsevis inte är bekant med Dahlberg, läs denna årsbok och läs sedan inte bara Vättern-böckerna utan också de få diktsamlingarna. Men framför allt: studera noga denna sparsmakade filigran-konst.

Obehaglig journalistisk uppvisning

Efter att på SVT ha sett statsminister Stefan Löfvens presskonferens med anledning av Mehmet Kaplans avgång: det totala journalistiska förfallet; dreglande hetsjakt.
     Fast raka svar redan givits.

Erdogans panik

Lite löst prat denna söndagsmorgon. Någon har sagt "ord kan vara handling; att säga något är detsamma som att göra något"; men jag känner sedvanlig osäkerhet: jag vet att jag någonstans i biblioteket kan finna den som säger detta.
     Just nu har en tysk stå-upp-komiker använt ord som kan få, som man säger, allvarliga konsekvenser, eftersom den senaste av de många smygdiktatorerna i vår samtid har blivit förbannad, denna gång en turk. (Också jag tycker påhoppet var fånigt och alldeles för plumpt - jag kan sakna Tages vassare och försåtligare - och intelligentare - hugg.)
     Om det inte vore för att ordet sitter allt risigare till på allt fler håll skulle jag inte ens bry mig om att leta i biblioteket. Men när jag finner det (och nu har jag funnit det) ser jag en rad som är ännu viktigare: "språket är historiens arkiv". Författarnas insats är att skapa alla de ord som blir, dvs är, historien. Det är i språket historien finns. Ingen annanstans (om man undantar en och annan ännu stående pelare i Palmyra). Den verkliga historien finner man bara  -  i språket. 
     Och därför är det naturligtvis viktigt att den gamla DDR-donnan inte tillåter sig manipuleras av en ny slags Honecker...
     Den som angriper dig med bössa och kanoner kan du bekämpa och sen är den saken ur världen. Men den som angriper med ord kan aldrig bekämpas. Det är därför diktatorerna är så skräckslagna när man i ord talar om vilken typ av skitstövel de är.
     Och vad hittade jag i biblioteket? En gammal fin text från 1840-talet. "Words are also actions, and actions are a kind of words." Och några sidor längre fram: "The poets made all the words, and therefore language is the archives of history / - - - /"
     Emerson.

Nu spirar våren och en tidig valrörelse

Jag läser i DN att de gamla allianspartierna tänker slå ihop sig kring ett nytt manifest. Ja ja. Det som intresserar mig mest är hur man resonerat när man kommit fram till påståendet att "Sverige står inför ett mycket omfattande reformbehov."
     Man kan ju knappast mena att dessa behov uppstått under Löfvens ett och ett halvt år vid en makt som kringskurits av just allians och SD - ?!
     Skall jag månne se det som ett sent uppvaknande? En äntlig självinsikt!
     Efter 8 år med en förödande allianspolitik står sannerligen riket inför "omfattande reformbehov" -
     (Men KD har väl ändå inte där att göra - som världen ser ut med all fundamental religiös intolerans...)

Höghastighetsdumheterna

Vad händer med mig? Håller jag på att tappa greppet? Idag upptäcker jag till min oro att jag håller med Åkesson. Någon höghastighetsbana Gbg-Sthlm behövs inte. Det finns ingen som helst anledning att komma snabbare till Stockholm. Tre timmar med en bok är alldeles underbart lagom. Använd alla miljarderna till att hålla igång det vanliga SJ. Det tycker jag verkligen - - - trots att SD tycker så också.

SEB - när cynism kallas generositet

Så snäll hon är, SEB-chefen. Fjärde kvartalet 2015 gav bara 1,2 miljarder i vinst - (vanliga sparare fick som vanligt 0% ränta på insatt lön, den som faktiskt genererat utdelningen till aktieägarna) -  men nu lovar hon att det inte blir minusränta för småspararna.
     Så ser generositet ut i det socialdemokratiska Sverige, där sverigedemokrater, moderater och annat löst folk styr och ställer.

En bildförstörare på besök i Rom

För några år sedan upprördes jag när talibanerna sprängde makalösa skulpturer inhuggna i afghanska berg för många hundra år sedan - muhammedaner orkar inte se bilder. Bildförbudet hör till de stolligaste sidorna i denna stolliga "religion". Och i Syrien håller just nu samtida jihadistiska muhammedaner på att föröda delar av antikens stora byggnadsverk.
     Att det verkligen är så att man måste förhindra muhammedanismen att komma till Europa - där konstskatterna är så väldiga - det framstår som allt mer maktpåliggande.
     Och jag förstår plötsligt varför man i Rom med stora masonitskivor skyddar alla skulpturer på muséerna när själve den muhammedanske översteprästen kommer på besök. Vad skulle han inte kunna ställa till med!

Att lära sig hålla penseln rätt

Det händer att man upptäcker att det finns ännu en bok av en författare man har tyckt särskilt mycket om genom åren, och för ett par veckor sedan hände det mig på nytt.
     I förteckningen över utgivet fann jag hos en författare, som sedan han dog kunde läggas till listan över dem som aldrig fick Nobelpriset men borde ha fått det, en sen bok, och jag skaffade den genast. Antonio Tabucchi dog häromåret inte 70 år gammal. Men något år innan han dog gav han ut en samling reseberättelser, Viaggi e altri viaggi.
     Där finns en rad som nu har följt med mig, som ett slags lycka, de sista veckorna.
     Han berättar om en resa han gjorde tillsammans med sin zio (morbror/farbror) strax efter kriget. Tabucchi var från Pisa och morbrodern, om vi antar att det var på den sidan i släkten, tog med sig den lille knatten, kanske fem sex år gammal, till Firenze. Visade Uffizierna naturligtvis men också det märkliga San Marco-klostret där Beato Angelico målat makalösa bilder i alla munkcellerna. Änglabilderna blev den lille pysen särskilt tagen av, han visste ju att han själv hade en skyddsängel, denne ville han gärna se, men hur får man syn på en ängel, inte ens i spegeln kunde han se honom. Då frågade han morbrodern hur man skulle få syn på änglarna. Och det är morbroderns svar som följt mig. (Tabucchi har naturligtvis på gamla dar varit klar över vad han därmed säger om tillvaron.) Morbrodern svarade den lille Antonio: "för att få syn på änglarna måste man lära sig att hålla penseln rätt" - bisogna saper tener il pennello per vedere gli angeli.
     När ett barnbarn nästa gång frågar mig hur länge man kan leva, kommer jag att svara: tills man håller penseln rätt.

Margot Wallström - stå på dig!

Det finns några stater i vår samtid som man inte får beröra. Nordkorea förstås, länge också Burma, men framför allt Israel.
     Nu har Margot Wallström, som verkligen är en utrikesminister vi kan känna stolthet över, råkat säga att Israels groteska hämnd-beteende borde granskas av oberoende internationell myndighet, och vips: detta är att stödja terrorism!
     Det är beklämmande att se hur den nationen hycklar - hela tiden. Att det är en moraliskt mycket tvivelaktig stat har vi känt till sedan länge.
     Jag önskar bara att Margot Wallström inte ger efter för den typen av förtäckta hot.

TILLÄGG 15/1

Och nu är drevet igång! Kommunals makalösa idioti spiller över. Jag upprepar bara: stå på dig, Margot Wallström. Nu är det snart dags för nyval, om högerkrafterna får som de vill. Battran som statsminister! En kvinna som tycker det är synd att Margot W skadat relationerna till det makalöst demokratiska Saudiarabien (där man dömer till dödsstraff om man lämnar islam!). - Bevare oss för en sådan statsminister och de personer hon skulle kunna utse till utrikesminister.

TILLÄGG 19/1

Och drevet det driver...!  Alla borgare står upp vid sargen och hejar på: Ge henne! Ge henne!
     Nej Margot, time out tar man inte i det här läget.  -
     Och jag skulle vilja fråga alla Buschtourer och Battror om de hört talas om tanken bakom "kasta första stenen"...