Idag är jag såld till ett digitalt universum.
Norstedts, som givit ut mina böcker sedan 1981, säljs till Storytel? (Lika idiotiskt med ett engelskt namn på ett svenskt förlag som att Sveriges nationalarena heter Friends!)
Är detta slutet för mina böcker som eftertänksamhetens texter - att bläddra i, stryka under i, gå tillbaka till, lägga ned på pallen med pärmen uppvikt medan man gör anteckningar? Att slå sig ned i en fåtölj med en bok och inte något slags meningslöst elektroniskt flimmer... Att damma av och sätta näsan till dess dofter. Är detta slutet för - BOKEN?
Jag, som inte ens har mobil, ja faktiskt aldrig har haft någon, ser en värld långsamt gå under. När jag skulle resa söderut för ett författarframträdande för en tid sedan gick jag långsamt genom hela tåget mellan Göteborg och Skåne, både på resa till och på hemresan dagen därpå, och konstaterade att i det fulla tåget var det jag och en medelålders kvinna (på nedresan) och jag och två yngre kvinnor, studenter?, (på hemresan) som läste böcker. De andra stirrade in i sitt flimmer, många spelade spel och en del såg amerikanska thrillers, som om man inte hade nog av dem... Och bara tanken på att läsa en tidning eller en tidskrift i en kortspelsstor flimrande mobil kan göra mig förtvivlad.
Men. Denna morgon får jag veta alltså att det digitala eländet också lagt rabarber på mig.
TILLÄGG 23 juni
Av anständighetsskäl bör jag väl denna morgon lägga till att min förläggare både ringt och skrivit och sagt att jag inte skall vara orolig. Allt fortsätter som vanligt när det gäller pappersutgivningen av smal litteratur. "Fortsätt skriv!" Sådan förläggare skall människan ha, för att travestera en av våra stora.
Men i dagens GP bör man läsa ett intressant inlägg av Ulrika Knutson. Tanken att illustrerade böcker skulle sändas som ljudfil är faktiskt rolig! Men jag har funderat på vad ickeläsande förläggare gör med Norstedts stora och för kulturlivet närmast ovärderliga satsning på lexikon - ?
Och vilken underbar framtida tågupplevelse: unga människor läser Tolstojs Krig och fred i - mobilen. För att inte tala om Norstedts jättesatsning i åtta stora band på den svenska historien. Breda band!
Jag tycker att du har rätt, trots att jag - åldersmässigt - är en av dem som flimrar sig genom livet, samhället. Jag inser dock att jag är i minoritet, att många (också läsande människor) hävdar att man läser lika bra på en skärm. Det gör man naturligtvis inte. Jag hoppas att om jag har någonting att tillföra unga i dag, genom mitt yrke, är det att få dem att stillna i en tanke, en text. Att förstå att det är det som gör oss till människor - eftertanken, funderingen, fundersamheten som kräver tid och kunskap, som man förvärvar genom tid.
SvaraRaderaAstrid