Det är inte roligt att vara sjuk, trött, nedstämd och att ingenting få gjort. Och så blir det så att man går fram och tillbaka framför bokhyllorna för att hitta något att läsa, eller läsa om. Så såg jag tre böcker av en svensk författare som inte skrivit så mycket mer och som jag inte ägnat en tanke på många år. Jag tog ned hennes sista bok, den kom för mer än 30 år sedan, och jag läste den då, och kanske strax därefter. Och så alltså nu. Jösses. Författaren totalt försvunnen ur samtidsdiskussionen, men vilken bok, vilken fantastisk uppväxt- och miljöskildring, och vilken skrämmande tydlig skildring av ett psyke som pressas till det yttersta.
Gattet kom 1981. Men den står sig. Jag läste Åsa Nelvin. Här får hon en plats på min lista över eventuellt bortglömda.
(Tidigare nämnda se 19/1 2012 och 1/4 2012)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar