Om den offentliga svenska kulturpolitikens härjande framfart har jag tidigare skrivit, och redan 21 nov citerade jag vad ledaren för Oslo Sinfonietta ansåg om den svenska hållningen när det gäller kultursatsningar.
Idag läser jag i GP att den 140 år gamla hantverksutbildningen på Nääs förmodligen måste läggas ned (samtidigt som Kultur i Väst använder sina 80 millioner om året till mer eller mindre tramsiga organisationsförändringar och - jag minns 70-talets sensitivitetsövningar - interna möten).
Och jag läser i SvD att den osannolikt viktiga översättarverksamheten vid seminariet på Södertörns Högskola skall läggas ned. Vad i herrans namn sysslar denna kuriösa regerings ännu mer kuriösa kulturminister med? Vad Södertörnseminariet, sedan Lars Erik Blomqvist, Jan Stolpe och Anders Bodegård m fl drog igång har betytt, kan inte mätas. Ja, det är väl därför det får läggas ned. Man kan inte i siffror mäta dess betydelse. Och det är säkert samma idiotiska kontroll-räknemani som gör att Zlatan förmodligen är Sveriges viktigaste kulturperson i ministerns ögon. Jag minns med förfäran litteraturdocenten Tomas Forsers stillsamma berättelse, för bara något år sedan, om hur han hade pratat klassiker med de nya litteraturstuderande vid Göteborgs universitet och på frågan om vem som skrivit Brott och straff fick svaret "Liza Marklund".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar