Vid ett framträdande för en liten tid sedan fick jag frågan hur mina berättelser startar. Jag har fått frågan många gånger, och ren artighet gör att jag försöker svara, kortfattat, men så sanningsenligt jag kan. I själva verket är det, som alla som skriver vet, en komplicerad fråga.
Så för en liten stund sedan råkade jag på en rad i en av Elias Canettis AUFZEICHNUNGEN 1942-1972, och min fantasihjärna slog genast med våldsam kraft upp dörrar till de märkligaste rum. Nu måste jag hålla igen, jag har alldeles för många järn i elden redan.
Dock: en anteckning som denna, "Ein Mensch, der nie einen Brief bekommen hat", en sådan anteckning räcker för att jag vid något kommande framträdande skall ge en liknande fråga ett uttömmande svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar