I samband med att Lena Andersson ger ut en ny bok läser jag (SvD 7/2) att det blev lyssnarstorm efter hennes "Sommar"-program i vilket hon uppenbarligen tagit ställning för Judas mot Jesus. Jag lyssnar aldrig på "Sommar", men skall läsa den där texten. Inte minst för att jag i alla år tyckt det vara konstigt att Judas återfunnits i Dantes lägsta krets, och tillsammans med Brutus. Klart felval, minns jag att jag tänkte redan som ung.
Brutus, "the noblest Roman" som han kallats, en av Ciceros förtrogna, en moraliskt oförvitlig person, om man nu kan tänka sig sådana, varför skulle han hamna där? Och Judas, den person som var den ende som vågade försöket att sätta stopp för en galning med pretentioner som får stollen i Oslo att framstå som amatör. Varför skulle Judas pekas ut av Dante som värsting? Både Brutus och Judas försökte sätta stopp för pretentiöst självupptagna galningar i ett tidigt skede, och båda fick lida för det. Men nedersta kretsen...? Hade Dante frågat mig skulle jag kunnat tipsa om några riktiga historiska rötägg.
Jag hade väldig förståelse för vad Jesper Svenbro i en fin dikt härom året berättade: att han som gymnasist var med och startade "Sällskapet Judas Iskariots vänner". Det lät kul, tyckte jag. Och begripligt. (Jag tycker jag har mindre förståelse för hur det sedan blivit i Svenbros - alltid märkligt vackra och läsvärda - poesidagböcker..., men det är en annan historia.)
Men Lena Anderssons bok, FÖRNUFT OCH HÖGMOD, måste jag genast ta tag i.
Känns lite taget ur luften att Judas skulle ha försökt sätta stopp för en galning. Han ville ha belöningen, 30 silverpenningar. Sedan greps han av ånger och gick och hängde sig. Han borde väl varit stolt, glad och frimodig om han drivits av en övertygelse att Jesus var farlig och borde överlämnas till myndigheterna?
SvaraRaderaMen segrarna skriver historien... Och vad just evangeliet säger i det här fallet har väl ungefär samma trovärdighet som att påstå att småflickor med flätor kan lyfta prickiga hästar på rak arm...
SvaraRaderaHvis du kan se bort fra hvad du i øvrigt mener om Jesus og blot ser historien om ham og om ham og Judas, så er der jo også det, at Judas gør noget som er forudbestemt. Jesus ved det allerede før Judas, og hvis ikke Judas havde gjort som han gjorde, var Jesus ikke blevet korsfæstet. Han er et middel til at drive historien videre. Jeg kan godt forstå, at han går hen og hænger sig.
SvaraRaderaSom sagt, segrarna skriver historien. Vad, exakt, betyder 'forudbestemt' - ja jag förstår danskan - men vad är det du gör, kära Pia, om inte, som jag ovan skrivit, använder sagan en gång till. Om en myt skall fungera måste de fungera i sig. Det är inte möjligt att använda som 'bevisföring' just det som ifrågasätts. Det bästa är kanske att betrakta nya testamentet som en del av sagolitteraturen, ett slags tidig Emil i Lönneberga. Men 'förutbestämt', snälla nån...!
SvaraRaderaforudbestemt i historien selvfølgelig ... hvad er der galt med det? det er vel også en del i folkeeventyrene? jesus er jo ked af det og bange for at dø .... det er vel også en del af historien, at han ved det. (selvfølgelig forstår du dansk, stewe, du TALER det jo ligefrem!)
SvaraRaderaKära Pia, egentligen finns det inget meningslösare än att försöka förklara varför man INTE tror. Men i korthet: eftersom kristendomen (och andra uppenbarelsereligioner) ställt till så mycket gräsligheter under så lång tid kan man inte bara rycka på axlarna åt eländet. Om det bara vore ett 'folkeeventyr', jag då skulle vad som helst få passera och man behövde inte göra annat än att ha roligt åt berättelserna. Men det envisa hävdandet att det rör sig om historiska personer - historisk sanning - gör att jag måste se på de två kontrahenterna på det sätt jag gör: de hutlösa pretentionerna hos Jesus borde ha bemötts krassare, inte minst intellektuellt, någon borde ha satt stopp tidigare. Judas hade väl för litet på fötterna för att riktigt kunna argumentera, vad vet man, och de judiska s k lärde var ju uppbundna av egna, minst lika stolliga föreställningar. En mig närstående vän kallade Judas något så ömsint som: en missförstådd whistleblower. Kanske är det faktiskt en riktig analys. I valet mellan dem ställer jag mig på den svagares sida, dvs på Judas. Men den som tror, tror. Det är som det är. Och det är omöjligt att diskutera med en som relaterar till sin - tro. Det vet vi båda.
SvaraRadera