Jag vet inte hur många gånger jag påbörjat en text som skall skildra det älskade Italien jag alltid återkommer till, och Rom. Men att skriva om att man gillar andra ställen; det ligger något förmätet i sådant. Alla älskar någon plats. Den fulaste trakt är någons paradis. Vem behöver veta hur jag uppfattar Rom, dess gator, dess atmosför, ingen behöver höra att jag uppfattar Rom som ett tillstånd inte en plats. Men så har jag denna helg beslutat lägga ned försöken. Anledningen är att jag läste festskriften till Cecilie Løveid som Kolon givit ut, TILL CECILIE (2011) och ett av bidragen fick mig att läsa om. Och läsa om. Eva Ström beskriver Rom i tre korta prosadikter.
     Så skall det alltså göras. Jag lägger ner mina försök att älska Rom i text.