Dagens Sifo-mätning: mörkret stiger

I alla tider har jag läst om hur mörkret kommer därute i trädgården, och alltid sjunker det, alltid sänker sig mörkret. Just nu läser jag en roman där mörkret, i varenda kapitel, sänker sig. Men jag håller med Göran Greider (ja det gör jag ofta, men sak samma), Göran Greider skrev i en diktsamling för en tid sedan om mörkret i sin trädgård, hur han älskar den stund då mörkret stiger.
     Ja, precis så är det: mörkret stiger!
     Och denna morgon läser jag en ny Sifo-undersökning: snart 20% av den svenska befolkningen gör som tyskarna gjorde under 20- och 30-talen, omfamnar nazismen. Nästan 20 % av den svenska befolkningen kan tänka sig att rösta på personer med ett förflutet i den bedrövliga ny-nazistiska tankegyttjan.
     Mörkret stiger - sannerligen.

Stillsamt påpekande av Frank Bidart

I månader har jag undrat varför ett stycke inte blir rätt - i det jag håller på att skriva. Jag börjar om och jag börjar om. Det mesta fungerar men den här viktiga biten vill inte falla på plats. Jag lägger undan och börjar från ett annat håll men måste ge mig - ge upp - i samma läge. Något fungerar inte. Alla författare känner igen detta.
     Så tar jag ned en bok ur hyllorna och sätter mig till med en kopp och försöker att inte fundera över texten jag håller på med. Och jag läser med en långsamt krypande känsla av rodnad:

     "- - - One more poem, one more book in which you figure out how to
     make something out of not knowing enough."

Nobelpriset - igen

Ulrika Knutson (som jag vid något tillfälle tyckte borde väljas in i Akademien) skriver i GP idag om nobelpriset. En del lite insinuerande kommentarer struntar jag i, jag håller med henne om att det är bra för litteraturen att den där uppmärksamheten återkommer. Men så gör hon en lista över tänkbara pristagare, och jag är naturligtvis inte den ende som noterar att det bara är kvinnor...! Men, strunt i det, jag har lust att lägga till två namn, eftersom också Ulrika Knutson envisas med att inte tänka på lyriker: Anne Carson (Canada) och - framför allt - Louise Glück (USA). De är båda lysande - och båda "har åldern inne"...

Stolliga politiker

Det är riktigt roligt att vara skattebetalare i Göteborgstrakten! Kulturbudgeten minskar men man skall lägga minst tio miljoner på att Västra Götalandsregionen skall byta namn och då måste man ha - nya skyltar! Byta namn till vadå? Bara till samma sak: Region Västra Götaland.
     Undrar om den regionen blir lättare att hitta med nya skyltar?

Folkhemmet eroderar ytterligare

Jag svarade en (mycket borgerlig) granne härförleden att jag inte kunde förstå varför man skulle försöka få till en ny borgerlig regering, det finns ju inget mer av folkhemmet att sälja ut!
     Fast då hade jag inte tänkt på Arbetsförmedlingen... Företrädarna för den s k "arbetslinjen" behöver naturligtvis ingen förmedling av arbete.
     Och idag har jag på nytt pratat med min granne. OK, sa jag, jag hade fel, men nu är det väl onödigt med en borgerlig regering. Han skrattade tyst. Och när jag blev ensam slog det mig att det ju faktiskt vore möjligt att sälja Gotland. Vilket tillägg till statskassan! Putin har ju kulor... (Vitsen oavsiktlig.)

Tro är inte public service

Det är inte ofta jag är överens med Lena Mellin i Aftonbladet, men idag har hon sannerligen en poäng. Varför skall man i radio och TV sända en trosuppfattnings ceremonier och inte alla andras? Ut med gudstjänsterna ur public service-kanalerna.

Sverigedemokraternas bildningsförakt

Jag har sagt det förut, men kommer inte ihåg om jag också sagt det på denna blogg, strunt samma, nu skriver jag det. Jag läser, det är ett sätt att bli av med den växande idiotin omkring mig. Jag går till hyllorna och tar ned och läser. Och jag konstaterar för n-te gången hur jag återvänder till dem som så att säga hör hemma i mig. Nu har jag en lång stund stått och läst Nossack. Jag har hållt en Ekelund-volym i händerna.
     Sverigedemokraterna vill skära bort stora delar av folkbildningen. I stort sett lägga ned den hundrafemtioåriga folkhögskoletraditionen. Det är när jag läser sådant jag måste lugna ned mig, och så står jag där, med de sanna vännerna i handen. Att i varje dag skapa en stund av stillhet för eftertanke, bara i stillheten finns sanningen, om den nu överhuvudtaget finns i dessa tider; att med Ekelund behålla en stor linje i sin själ.
     Phillippe Sollers, den franske författaren säger någonstans att när upplevelsen av att befinna sig i något slags dårhus blir för stark, när världen omkring en tenderar att bli obegripligt grym, girig, hotfull, banal och ytlig, då byter man trottoar, det räcker; men det räcker också ’d´avoir une bonne bibliothèque, pour échapper en une minute à cette marée noire de laideur.’ 
     Ja det räcker ibland att ha ett gott bibliotek, för att under ett ögonblick slippa ut ur fulhetens svarta tidvatten.