Jag har sagt det förut, men kommer inte ihåg om jag också sagt det på denna blogg, strunt samma, nu skriver jag det. Jag läser, det är ett sätt att bli av med den växande idiotin omkring mig. Jag går till hyllorna och tar ned och läser. Och jag konstaterar för n-te gången hur jag återvänder till dem som så att säga hör hemma i mig. Nu har jag en lång stund stått och läst Nossack. Jag har hållt en Ekelund-volym i händerna.
Sverigedemokraterna vill skära bort stora delar av folkbildningen. I stort sett lägga ned den hundrafemtioåriga folkhögskoletraditionen. Det är när jag läser sådant jag måste lugna ned mig, och så står jag där, med de sanna vännerna i handen. Att i varje dag skapa en stund av stillhet för eftertanke, bara i stillheten finns sanningen, om den nu överhuvudtaget finns i dessa tider; att med Ekelund behålla en stor linje i sin själ.
Phillippe Sollers, den franske författaren säger någonstans att när upplevelsen av att befinna sig i något slags
dårhus blir för stark, när världen omkring en tenderar att bli obegripligt
grym, girig, hotfull, banal och ytlig, då byter man trottoar, det räcker; men
det räcker också ’d´avoir une bonne bibliothèque, pour échapper en une minute à
cette marée noire de laideur.’
Ja det räcker ibland att ha ett gott bibliotek, för
att under ett ögonblick slippa ut ur fulhetens svarta tidvatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar