Att lära sig hålla penseln rätt

Det händer att man upptäcker att det finns ännu en bok av en författare man har tyckt särskilt mycket om genom åren, och för ett par veckor sedan hände det mig på nytt.
     I förteckningen över utgivet fann jag hos en författare, som sedan han dog kunde läggas till listan över dem som aldrig fick Nobelpriset men borde ha fått det, en sen bok, och jag skaffade den genast. Antonio Tabucchi dog häromåret inte 70 år gammal. Men något år innan han dog gav han ut en samling reseberättelser, Viaggi e altri viaggi.
     Där finns en rad som nu har följt med mig, som ett slags lycka, de sista veckorna.
     Han berättar om en resa han gjorde tillsammans med sin zio (morbror/farbror) strax efter kriget. Tabucchi var från Pisa och morbrodern, om vi antar att det var på den sidan i släkten, tog med sig den lille knatten, kanske fem sex år gammal, till Firenze. Visade Uffizierna naturligtvis men också det märkliga San Marco-klostret där Beato Angelico målat makalösa bilder i alla munkcellerna. Änglabilderna blev den lille pysen särskilt tagen av, han visste ju att han själv hade en skyddsängel, denne ville han gärna se, men hur får man syn på en ängel, inte ens i spegeln kunde han se honom. Då frågade han morbrodern hur man skulle få syn på änglarna. Och det är morbroderns svar som följt mig. (Tabucchi har naturligtvis på gamla dar varit klar över vad han därmed säger om tillvaron.) Morbrodern svarade den lille Antonio: "för att få syn på änglarna måste man lära sig att hålla penseln rätt" - bisogna saper tener il pennello per vedere gli angeli.
     När ett barnbarn nästa gång frågar mig hur länge man kan leva, kommer jag att svara: tills man håller penseln rätt.

Margot Wallström - stå på dig!

Det finns några stater i vår samtid som man inte får beröra. Nordkorea förstås, länge också Burma, men framför allt Israel.
     Nu har Margot Wallström, som verkligen är en utrikesminister vi kan känna stolthet över, råkat säga att Israels groteska hämnd-beteende borde granskas av oberoende internationell myndighet, och vips: detta är att stödja terrorism!
     Det är beklämmande att se hur den nationen hycklar - hela tiden. Att det är en moraliskt mycket tvivelaktig stat har vi känt till sedan länge.
     Jag önskar bara att Margot Wallström inte ger efter för den typen av förtäckta hot.

TILLÄGG 15/1

Och nu är drevet igång! Kommunals makalösa idioti spiller över. Jag upprepar bara: stå på dig, Margot Wallström. Nu är det snart dags för nyval, om högerkrafterna får som de vill. Battran som statsminister! En kvinna som tycker det är synd att Margot W skadat relationerna till det makalöst demokratiska Saudiarabien (där man dömer till dödsstraff om man lämnar islam!). - Bevare oss för en sådan statsminister och de personer hon skulle kunna utse till utrikesminister.

TILLÄGG 19/1

Och drevet det driver...!  Alla borgare står upp vid sargen och hejar på: Ge henne! Ge henne!
     Nej Margot, time out tar man inte i det här läget.  -
     Och jag skulle vilja fråga alla Buschtourer och Battror om de hört talas om tanken bakom "kasta första stenen"...

Officerarna betraktade alltid dödandet på slagfälten från en skyddad höjd

Klimatkonferensen är över. Alla som var där klappar alla andra i ryggen och alla gratulerar varandra. Varför känner jag sådan tveksamhet inför det? Eller misstänksamhet.
     Det finns ett gammalt talesätt som jag ofta hörde som grabb när jag tyckte jag varit duktig: "Det är inte vad man säger som räknas, det är vad man gör."
     Som alltid är det en litterär text som pockar på uppmärksamhet inifrån skallen. Jag funderar.
     Och i morgon förklarar man varandra krig igen, ungefär så säger Odysseus i en läsvärd pjäs som Jean Giraudoux skrev under mellankrigstiden - den gången med tydliga anspelningar på det som samtidigt hände i det Tyskland som rustade upp - och hela tiden talade om freden.
     Hector och Odysseus sitter för sig själva på en altan med utsikt (och ett gott vin) och försöker prata sig fram till något slags överenskommelse - så att trojanska kriget skulle kunna undvikas! Och det som gör att jag kommit att tänka på den scenen just nu, dagarna efter klimatkonferensen, är den skakande sanning som Odysseus i lågt tonläge och med stor eftertänksamhet uttalar. Och med stor vänlighet visavi Hektor, vill jag tillägga; denne tänkes ju vara motståndare och fiende, ett uttryck som Odysseus invänder mot (Pourquoi toujours revenir à ce mot ennemi?)
     Odysseus säger om fredsförhandlarna: Et ils se retournent de leur calèche pour se sourire... Et le lendemain pourtant èclate la guerre...
     Och sedan, den sanning som fick mig att leta: Le privilège des grands, c´est de voir les catastrophes d´une terrasse.

Klimatkrisen är inte det värsta hotet!

När skall man inse att ett av de grundläggande problemen i världen är religionen? Man kan inte resonera med människor som envisas med att hänvisa till "gud säger" eller "det står så i koranen". Men varje gång jag säger detta får jag veta att religionerna är kärleksfulla och bara vill gott.
     Idag läser jag i Arizona Daily Star: "In the final few years of Tashfeen Malik´s life, the people around the young woman saw her dress ever more conservatively and urge people ever more ardently to live a devout life." Fast det gudfruktiga livet betydde tydligen 'bomber och granater' - och minst 14 döda. Med hänvisning till vadå? Till något en kameldrivare skrev för 1500 år sedan?
     Men detta är inte skrivet för att misskreditera muhammedanismen. Detta är skrivet för att visa att samtliga religioner är lika goda kålsupare. Istället för att ändra vapenlagarna i USA tycker de religiösa republikanerna att man skall "be mera". Och buddhister i Burma vill bli av med muhammedanerna eftersom de inte är buddhister. För att inte tala om de idioter som hävdar att gud ger tillåtelse till fler judiska bosättningar på västbanken.
     Klimatkrisen - jo, den är påtaglig; men den är ett intet mot hotet från sådana troende som inte kan låta andra vara ifred.

Hedengrens hotas igen - av arabemirat

'Världskrig', skriver Wilhelm Agrell. Tredje världskriget ser annorlunda ut än de tidigare. Nu är det västvärlden mot islamister och jihadister... Skall man se Förenade Arabemiratens investeringsbolag Adia i det ljuset? Slår man sönder Sturegallerian försvinner ju Hedengrens. Och böcker är väl det islamister är allra räddast för?

Den tid vi lever i

Det är inte många veckor sedan jag var inne på ett av de få antikvariat som idag finns kvar på gamla Fiolstræde i København för att där köpa fjärde upplagan av det verk som danskarna är osannolikt bra på att hålla igång: Danske digtere i det 20 århundrede. Tre jättelika band. Jag tillbringade timmar bland hyllorna, och konstaterade att 'den...och där står den... men jag kommer tillbaka och köper sedan'. När bokhandlarna försvinner eller blir pappershandlare med leksaker som specialitet blir antikvariaten - för en sådan som jag - livsviktiga. 


Så - denna morgon läser jag att Vangsgaards antikvariat på Fiolstræde har gått i konkurs... Och 200.000 böcker säljs ut lagom till julhandeln... Den som varit inne på Vangsgaard kan bara som jag säga oié, ack, ve... Vad är det för tider vi lever i?! 

Ja, vad är det för kulturlösa tider vi lever i? (Att läsningen tynar ser vi dagligen exempel på. Att unga män åker till Syrien för att få skjuta med bössa, halshugga och ha kul på andra sätt beror på att de aldrig läst en enda bok, aldrig satt sig in i en annan människas liv, aldrig tänkt över något som inte givit omedelbar lusttillfredsställelse, aldrig förstått att det enda vi har är varandra... Och skolundervisningen har inte hjälpt ett dugg... för när läste man där annat än det allra enklaste?)

Kristdemokratins grundläggande osolidaritet

När jag ser de unga (mestadels kvinnliga) politiker som nu satts att ta hand om det här landet blir jag oerhört bekymrad. Det som de unga (mestadels kvinnliga) kristdemokraterna visar upp är just den okunnighet och historielöshet som är resultatet av en obegriplig Persson-Reinfeldtsk skolgång - och ett ytterligare exempel på varför svenska unga klarar sig så dåligt i kunskapsundersökningar. Men framför allt uppvisar kristdemokraternas nya unga (mest kvinnliga) ledare hur grundläggande osolidaritet ser ut och bakom allt vackert prat (inför de stora frågorna om flyktingkatastrofer och klimathot), bakom detta ser man bara den gamla vanliga borgerliga privat-girighetens flinande ansikten.
    Detta stillsamma sorgsna 'meddelande' istället för att här skriva om en makalös trebandsbiografi över en stor exil-levande författare som upptagit mig de senaste veckorna.

TILLÄGG 14 okt
Jag vill uppmana alla att läsa Göran Greiders utomordentligt klargörande artikel i dagens Dagens ETC. Jämförelsen mellan de livfarliga unga livets-ord-anfrätta kristdemokraterna och USA:s Tea-Party-rörelse är bestickande.