Jag har i alla år gillat en alldeles speciell typ av romaner - romaner som behandlar viktiga frågor och problem, inte sällan estetiska eller filosofiska, med hjälp av historiska gestalter. (Ja, också påhittade historiska gestalter, som slaven hos Eyvind Johnson i Molnen över Metapontion.) Här ett par tips om bra ny läsning.
1. Inte bara Thomas Mann tog sig an musikaliska frågeställningar i romanform, som i Doktor Faustus - det gör sannerligen också den franske författaren Paul Greveillac i sin underfundiga roman om Alfred Schnittkes hemliga eller osynliga liv, Cadence secrète från 2017. Förslagsvis spelar man, lite stilla, Schnittkes stråkkvartetter på cd-spelaren medan man läser, för det är samtidigt en stark bok om den paranoida sovjetiska synen på konstnärer. Ja, annat hade ju varit märkligt.
2. Men den största läsupplevelsen i detta avseende har för mig varit den italienske författaren Tiziano Scarpa. Hans roman Stabat Mater från 2008 är ett mindre mästerverk. Att ta sig före att skildra hur Vivaldi fick uppslaget till Le quattro stagioni (De fyra årstiderna) kan ju synas vara rena idiotin. - Men resultatet är en spännande och språkligt överraskande vacker, men också mänskligt rörande liten roman. - Sånt gör mig varje gång bara lycklig. Jag säger likt den hemliga rösten hos Augustinus: tag och läs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar