Annie McCarthy Lööf

 Efter Stefan Löfvens nederlag i riksdagen: - Först: jag är naturligtvis helt klar över att det inte spelar någon som helst roll vad just jag anser.

Men: - jag blir så trött på den journalistiska jakten på Nooshi Dadgostar. Varenda svensk reporter verkar träna på att likna engelska eller italienska paparazzi. Ingen analys. Snabba frågor. Och när man fått svar på de frågor man ställt lyssnar man inte till svaren, utan ställer samma frågor igen. Och igen.

Nej, den som verkligen ställt till det, och den som gjort så sedan regeringen tillträdde, är Annie McCarthy Lööf. Det är henne man skall hänga ut som orsak till regeringssammanbrottet. Hennes ovilja att göra något annat än det hon själv vill, hennes pseudoreligiösa flirtande och hennes obegripliga kommunistskräck -år 2021! (Hon skulle ha älskat de amerikanska fyrtio- och femtiotalen.) Jag tyckte Maud Olofsson var omöjlig och livsfarlig för det svenska folkhemmet - men frågan är om inte lööfskan är ännu farligare...

Överraskande bra romaner

 Jag har i alla år gillat en alldeles speciell typ av romaner - romaner som behandlar viktiga frågor och problem, inte sällan estetiska eller filosofiska, med hjälp av historiska gestalter. (Ja, också påhittade historiska gestalter, som slaven hos Eyvind Johnson i Molnen över Metapontion.) Här ett par tips om bra ny läsning. 

1. Inte bara Thomas Mann tog sig an musikaliska frågeställningar i romanform, som i Doktor Faustus - det gör sannerligen också den franske författaren Paul Greveillac i sin underfundiga roman om Alfred Schnittkes hemliga eller osynliga liv, Cadence secrète från 2017. Förslagsvis spelar man, lite stilla, Schnittkes stråkkvartetter på cd-spelaren medan man läser,  för det är samtidigt en stark bok om den paranoida sovjetiska synen på konstnärer. Ja, annat hade ju varit märkligt.

2. Men den största läsupplevelsen i detta avseende har för mig varit den italienske författaren Tiziano Scarpa. Hans roman Stabat Mater från 2008 är ett mindre mästerverk. Att ta sig före att skildra hur Vivaldi fick uppslaget till Le quattro stagioni (De fyra årstiderna) kan ju synas vara rena idiotin. - Men resultatet är en spännande och språkligt överraskande vacker, men också mänskligt rörande liten roman. - Sånt gör mig varje gång bara lycklig. Jag säger likt den hemliga rösten hos Augustinus: tag och läs!

Annie Lööf tycker vi har för få hemlösa

 Att ett av världens rikaste länder skapat ett system där mängder av medborgare inte har råd - att bo - är en skandal. Jag ser hur ökande skaror av medborgare måste uppsöka den nya tidens soppkök. Det är orimligt att hyrornas storlek hindrar vanliga människor från att kunna bo drägligt. Att redan stenrika byggare vill öka vinsterna är knappast något en ansvarsfull riksdag kan gå med på. Men är det en ansvarsfull riksdag vi har för närvarande? När jag ser det obehagliga rävspelet om makt blir jag för var dag allt mera less. Att Folkpartiet försvinner gör mig ingenting. Och Miljöpartiet har väl inte något riktigt berättigande heller längre. Men att Centerpartiet tycker att det finns för få hemlösa i Sverige - det överraskar mig!