Ja kära vänner - jag kan skriva om annat än trumpen! Idag vill jag nämligen slå ett slag för en osannolik händelse i vårt litterära liv! En till hälften bortglömd poet har återuppstått - och med eftertryck!
Det är inte ofta jag känner en så oförfalskad glädje och entusiasm för svensk poesi som jag gjort dessa dagar. Och det är inte i och för sig för poesins skull - den kände jag faktiskt till, eftersom poeten var en av dem vi i Göteborgskt tidigt 60-tal verkligen läste och diskuterade i flera grupper - inte minst i en del sammanhang där deltagarna sedan kom att bli teologer! Nej, det är för de närmast fulländade för-och efterorden; en text som binder samman personalia och liv med dikterna utan att förfalla till ältande av konsumkvitton och hemliga hotellrum och utan att förfalla till språkteoretiskt sektmummel.
Dick Claésson (ej släkt med mig) har på Norstedts gett ut två digra och vackra band med Anna Greta Wides samlade och efterlämnade dikter till 100-årsminne av hennes födelse. Och tro mig nu! Dikterna är naturligtvis bra - och det vore på tiden att en sådan röst återkomme till samtidsdiskussionen - men det är Dick Claéssons kreativt spännande, chosefria, spänstiga, och högklassiga språk som är den stora behållningen, - hans förmåga att levande (och ibland närmast humoristiskt) teckna större sammanhang och miljöer.
Jag vet inte när jag läste en så gedigen beskrivning av författarliv och -gärning senast. - Jag kan, som tips, komma att tänka på Sophie Doudets fina bok om André Malraux som kom ut för något år sedan. Det är också en sådan stark text - en text utan åthävor, men kryllande av uppslag och idéer och formuleringar som får en att avbryta läsningen för att sitta - och verkligen tänka efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar