Att äntligen få säga något positivt! Jag har tidigare någonstans på den här bloggen berättat att en av de tio bästa romaner jag läst i mitt nu ganska långa läsar-liv är Tarjei Vesaas Fuglane - och jag har sagt att den svenska översättningen var okej, men att översättaren redan i första meningen missade själva poängen med hela romanen.
Nu vill jag glädja mina läsare med att berätta att romanen har nyöversatts (av Staffan Söderblom) och att den äntligen, också på svenska, träffar den märkliga ton som är Vesaas egen. Detta är en roman som är världar ifrån det föga trovärdiga krimi-eländet vi matas med, för att inte tala om det helt outhärdliga feel-good-tramset.
Detta är en riktig roman. En roman som fortsätter efter det man läst sista sidan. En roman som, när man läst den (inte lyssnat till den), blir en del av det man vet om tillvaron. Kanske den vackraste roman som skrivits på ett nordiskt språk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar