Kajsa Ravin - gud hjälpe oss!

Jag läser just nu att Kajsa Ravin blir generaldirektör för Statens Kulturråd. Gud hjälpe oss!!! Just  i dessa dagar håller hon - fullständigt tondöv för och skrämmande okunnig om folkbildningens grundläggande villkor - på att förstöra Wiks folkhögskola!

Ett mästerverk i lysande nyöversättning

Att äntligen få säga något positivt! Jag har tidigare någonstans på den här bloggen berättat att en av de tio bästa romaner jag läst i mitt nu ganska långa läsar-liv är Tarjei Vesaas Fuglane - och jag har sagt att den svenska översättningen var okej, men att översättaren redan i första meningen missade själva poängen med hela romanen.
     Nu vill jag glädja mina läsare med att berätta att romanen har nyöversatts (av Staffan Söderblom) och att den äntligen, också på svenska, träffar den märkliga ton som är Vesaas egen. Detta är en roman som är världar ifrån det föga trovärdiga krimi-eländet vi matas med, för att inte tala om det helt outhärdliga feel-good-tramset.     
     Detta är en riktig roman. En roman som fortsätter efter det man läst sista sidan. En roman som, när man läst den (inte lyssnat till den), blir en del av det man vet om tillvaron. Kanske den vackraste roman som skrivits på ett nordiskt språk.

Lämna tillbaka medalj är en sak...

Jag läser att en tidigare fredspristagare reagerat på Handke - - - och lämnar tillbaka Nobelmedaljen. Ja, ja, men pengarna då?  -  Annars är det väl bara att se som en del av vanlig s k döstädning, man gör sig av med oanvändbara prylar...

Ur en gammal dagbok

Som ung läste jag klassikerna, förvånad över att man fäste så stort avseende vid just dem. Sedan gifte jag mig, började arbeta och fick tre fina ungar. Jag är äldre nu; huset är fullt av prylar. Bokhyllor överallt, nytt och gammalt. Jag vet inte om jag behöver köpa fler böcker, många kan jag kasta.

     Sedan en tid läser jag klassikerna på nytt. Så enkelt och klart de uttrycker sig! De bekräftar allt jag vet om livet.

Peter Englund gör mig bara trött

Handke-uppståndelsen tar aldrig slut! När jag ser alla upprörda gummor med plakat kan jag fråga mig om någon av dem läst en enda rad av Handke. Eller så är det kanske just så: man känner till en enda rad... Det som stör mig, är, som jag redan skrivit här på bloggen, att de allra flesta hoppar på något som man 'skall hoppa på' just nu - att ha synpunkter och djupt känd indignation över ett uttalande av Handke. - Varför inte upprörd på samma sätt över alla fullständigt knäppa uttalanden av Órban, Trump, Zuma på sin tid, Åkesson, Erdogan, Netanyahu, - jag vill se mängder av kvinnor i tanthatt utanför USA:s ambassad eller Israels eller Ungerns eller..., ja det finns sannerligen anledningar. -
     Och att Peter Englund, som varit med om att ge Handke priset, plötsligt sällar sig till den här märkliga mobben gör mig bara trött.

Ang gängkriminaliteten

Vi är cirka 10 miljoner invånare i Sverige. När jag lyssnar på polisen hör jag att de kriminella gängens förövare kanske uppgår till sammanlagt några hundra... När man lyssnar till media (och när man ser vad politikerna i det här landet lägger snart sagt all uppmärksamhet och snart sagt alla resurser på) skulle man kunna tro att proportionerna vore de omvända.
     Jag kan tycka det är oansvarigt att ägna så mycken möda och så mycket resurser på den där lilla gruppen. Kanske bleve man av med problemet om man lät dem vara i fred, kan jag tänka - de skjuter ju ändå av varandra.
     Och resurserna kunde då styras om till områden där de behövs. Verkligen behövs.