Jag får ibland höra att jag är motståndare till teknisk utveckling. Jag har ingen mobil, jag har slutat besöka inrättningar som inte tar kontanter, jag envisas med att använda gammaldags postgiro istället för internetbank, jag vägrar besöka de nya privata apoteken (åker istället långt till Apoteksbolaget, det närmaste en mil borta), jag har inga läsplattor, läser inte e-böcker (fast mitt förlag köptes upp av Storytel - vilket redan märks i utgivningslistorna!)
Jag misstror den här totala digitaliseringen.
Historiker klagar över att vi håller på att göra oss historielösa - forskningen får inte tillgång till det som bara finns elektroniskt, och om några decennier finns inga apparater som kan låsa upp de digitala arkiven; e-post sparas inte så man kan inte längre följa institutionernas förehavanden. Min gamle bilreparatör sa när jag skulle byta bil: "bara du inte köper franskt, eller märken där halva bilen är elektronisk". Och att bygga upp det svenska så kallade försvaret med stridsvagnar och skyttekompanier som ur en gammal John Wayne-film verkar fullständigt fjolligt! Sverige kommer inte att slås ut av den Lede Fi i landstigningsbåtar med lingonris i hjälmen. Några välplacerade hackers låser hela Sverige på en eftermiddag.
Och idag får jag brev från en vän i södra Indien. Han skriver om den totala vattenbristen i Chennai (det som hette Madras när jag gick i skolan). Och så kommer det - och jag kan inte låta bli att sända min gamle bilreparatör en tanke:
" /- - -/ Under tiden öser monsunen ner i Bombay så att folk drunknar i sina bilar, de här moderna bilarna går ju i baklås när vattnet täcker motorn etc eftersom alla lås och fönster regleras elektriskt. Så folk kan inte sa sig ut när vattnet fyller vägtunnlar etc. / - - -/"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar