Slapp journalistik - exemplet ASAP Rocky

Det blir allt tristare att läsa tidningen eller höra/se på nyheterna. Journalister gör det allt oftare alltför lätt för sig - man ringer polisstationen och alltid är det nåt fyllo eller några ungdomar som bråkat och så tar det allt utrymme.
     Att den internationella politiken blir allt farligare, att de västerländska högerkrafterna långsamt slutar vara normalt konservativa och blir allt mer fascistoida (se tillägget nedan!) - det upptar allt färre journalister - det skulle nämligen kräva - tidskrävande och noggrant journalistiskt arbete.   
     Den verkliga pseudohändelsen som nu upptagit media i veckor är nån slags amerikansk rapphoppare som bråkat på stan... Vem bryr sig?!
     (TILLÄGG någon timme senare. Vem bryr sig? Jo pseudopresidenter, som inte vet hur vanligt rättsligt arbete bedrivs. Och andra galna amerikaner. )

USA idag - Tyskt 30-tal

När Trumpen verkligen blivit president, fast han egentligen blev tvåa (om USA hade varit en demokrati), varnade jag här på bloggen för det gäng av skumma medarbetare han försåg sig med; jämförelsen med Goebbels-gänget var så tydlig, och utrensningarna, som jag också varnade för, satte verkligen igång.
     Jag har legat lågt med sådana jämförelser något år.
     Men när jag igår såg "Send-them-back"-mobben och de resta händerna (även om det var mobilkameror i flera av dem) kunde jag inte låta bli att framför mig se 30-talets massmöten, resta händer också den gången, och skanderande rop... Den gången var det inte färgade demokratiska kongressledamöter man hotade, utan - judar.
     Fast skillnaden - är den stor?

First Melon lever farligt

Dags att damma av det bibliska uttrycket om grandet och bjälken.
     När Trumpen skäller ut folk, som ursprungligen kommer från andra länder, frågar jag mig vad han har att säga kvinnan på andra sidan frukostbordet?!

Socialdemokraternas absoluta bottennapp!

Nu är det dags att skrota den svenska socialdemokratin! Man skriver inte på om förbud mot kärnvapen. Bedrövligt, bedrövligt, bedrövligt!

Från Storytel till drunkningsdöden

Jag får ibland höra att jag är motståndare till teknisk utveckling. Jag har ingen mobil, jag har slutat besöka inrättningar som inte tar kontanter, jag envisas med att använda gammaldags postgiro istället för internetbank, jag vägrar besöka de nya privata apoteken (åker istället långt till Apoteksbolaget, det närmaste en mil borta), jag har inga läsplattor, läser inte e-böcker (fast mitt förlag köptes upp av Storytel - vilket redan märks i utgivningslistorna!)
     Jag misstror den här totala digitaliseringen.
     Historiker klagar över att vi håller på att göra oss historielösa - forskningen får inte tillgång till det som bara finns elektroniskt, och om några decennier finns inga apparater som kan låsa upp de digitala arkiven; e-post sparas inte så man kan inte längre följa institutionernas förehavanden. Min gamle bilreparatör sa när jag skulle byta bil: "bara du inte köper franskt, eller märken där halva bilen är elektronisk". Och att bygga upp det svenska så kallade försvaret med stridsvagnar och skyttekompanier som ur en gammal John Wayne-film verkar fullständigt fjolligt! Sverige kommer inte att slås ut av den Lede Fi i landstigningsbåtar med lingonris i hjälmen. Några välplacerade hackers låser hela Sverige på en eftermiddag.
    Och idag får jag brev från en vän i södra Indien. Han skriver om den totala vattenbristen i Chennai (det som hette Madras när jag gick i skolan). Och så kommer det - och jag kan inte låta bli att sända min gamle bilreparatör en tanke:
     " /- - -/ Under tiden öser monsunen ner i Bombay så att folk drunknar i sina bilar, de här moderna bilarna går ju i baklås när vattnet täcker motorn etc eftersom alla lås och fönster regleras elektriskt. Så folk kan inte sa sig ut när vattnet fyller vägtunnlar etc. / - - -/"

Reflexion efter läsning av Lun yü

Några av mina vänner
förstår fåglarnas språk

Jag hoppas de aldrig hört
talas om Kung Yeh-Ch´ang