Vadslagningen är igång. Nobelprisdags. Jag fick en lustig förfrågan häromdagen: "Vilka tidigare pristagare skulle du vilja lyfta fram ur glömskan? - Du får välja två!" Det kommer att bli något slags radioprogram.
Ja, när såg ni igenom listan senast? Där finns sannerligen att välja bland - så många av dem som en gång hyllades stort läses idag bara av specialister, av en och annan litteraturvetare och - kanske - av pristagarens landsmän. Handen på hjärtat: när läste du Rudolf Eucken senast, eller Karl Gjellerup eller Vicente Aleixandre - ?
När jag för en tid sedan bestämde mig för att läsa Paul Heyse (jag antar att många av er gör det varje månad - ) och försökte få tag på hans böcker, visade det sig svårare än jag trott. Särskilt hans brevväxling med Theodor Fontane intresserade mig. Fann den till sist på ett tyskt antikvariat och sedan Postnord till sist hittat min brevlåda öppnade jag den med stor förväntan - frakturstil; jodå, det går ju att läsa, men säger ändå något om avstånd. Heyse har inte sett nya upplagor på länge på bokhandelsdiskarna. Och måste betraktas som riktigt bortglömd, åtminstone här i landet...
Men på frågan vem jag tycker skall få priset svarar jag inte längre. För något år sedan sa jag Inger Christensen och strax därefter dog hon, och något år senare fick jag samma förfrågan och sa Antonio Tabucchi - och så dog han. Nu passar jag mig.
Och de två fantastiska författare jag lyfte fram för programmet, vilka blev det? Ni får väl lyssna.
T i l l ä g g 27 sept
Ja, och igår avslöjade jag alltså i SvR att de två jag tycker man skall läsa på nytt är Johannes V Jensen (pris 1944), och Salvatore Quasimodo (pris 1959).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar