Jag har ju tidigare - och ofta - irriterat mig över att engelskan tar svenskans plats på de mest orimliga områden - men bildtexten i Svenska Dagbladet idag tar sannerligen priset!
Att kalla Berlins makalöst vackra Gedächtniskirche för - Berlins Memorial Church...!
söndag 31 december 2017
söndag 17 december 2017
Rehabiliterad författare
Jag har tidigare (6 nov 2011) haft synpunkter på vår tids jönsiga vana att i efterhand be om ursäkt för något som hänt långt tidigare i historien. Dagens politiker, inte ens påtänkta när det begav dig, ber om ursäkt. Jag tycker att det verkar onödigt och dessutom moraliskt obegripligt.
Men frågan är om inte uttrycket "sent skall syndaren vakna" fått ett nytt ansikte i dessa dagar! Den romerska senaten har nu äntligen upphävt förvisningsbeslutet som drabbade poeten Ovidius. Ett beslut som kejsar Augustus fattade ungefär vid Kristi födelse...! Ja herredumilde.
Men frågan är om inte uttrycket "sent skall syndaren vakna" fått ett nytt ansikte i dessa dagar! Den romerska senaten har nu äntligen upphävt förvisningsbeslutet som drabbade poeten Ovidius. Ett beslut som kejsar Augustus fattade ungefär vid Kristi födelse...! Ja herredumilde.
onsdag 22 november 2017
Livet 2017
När barnen kom till dörren och ropade "Bus eller godis" för någon vecka sedan höll jag en tålmodig föreläsning för dem om att jag - och de - faktiskt bor i Sverige där vi inte firar amerikanska högtider och att således denna amerikanska tradition av kulturella skäl också skall hållas borta. Jag tror budskapet spred sig, för fler fnissande ungar kom för att få samma föreläsning. Och nu läser jag Black Friday överallt. Också det är en AMERIKANSK sedvänja. Det räcker nu, tänker jag.
Men vad skall man säga när den svenska nationalarenan heter som den heter. Jag envisas med att uttala den som om det vore ett svenskt ord, med dubbla tryckstarka stavelser: Fri-änds. Mina barnbarn betraktar mig medlidande.
Men vad skall man säga när den svenska nationalarenan heter som den heter. Jag envisas med att uttala den som om det vore ett svenskt ord, med dubbla tryckstarka stavelser: Fri-änds. Mina barnbarn betraktar mig medlidande.
lördag 16 september 2017
Varför läser inte svenska barn?
Om vad barn kan och inte kan - i Sverige vågar man ju inte sätta en ordentlig bok i händerna ens på gymnasieelever! Här ett utdrag ur veckobladet från en grundskola i Ås, Norge, klass 4:
" 4. klasse : 4. klasse har arbeidet med Markens Grøde denne uka. "
Fjärdeklassare!!! - läser ett av 1900-talets mästerverk.
Nyligen (2017) hörde jag en svensk gymnasielärare säga att det vore alldeles för svårt för eleverna i gymnasiets tredje årskurs att läsa Doktor Glas.
" 4. klasse : 4. klasse har arbeidet med Markens Grøde denne uka. "
Fjärdeklassare!!! - läser ett av 1900-talets mästerverk.
Nyligen (2017) hörde jag en svensk gymnasielärare säga att det vore alldeles för svårt för eleverna i gymnasiets tredje årskurs att läsa Doktor Glas.
tisdag 12 september 2017
Bortglömda Nobelpristagare
Vadslagningen är igång. Nobelprisdags. Jag fick en lustig förfrågan häromdagen: "Vilka tidigare pristagare skulle du vilja lyfta fram ur glömskan? - Du får välja två!" Det kommer att bli något slags radioprogram.
Ja, när såg ni igenom listan senast? Där finns sannerligen att välja bland - så många av dem som en gång hyllades stort läses idag bara av specialister, av en och annan litteraturvetare och - kanske - av pristagarens landsmän. Handen på hjärtat: när läste du Rudolf Eucken senast, eller Karl Gjellerup eller Vicente Aleixandre - ?
När jag för en tid sedan bestämde mig för att läsa Paul Heyse (jag antar att många av er gör det varje månad - ) och försökte få tag på hans böcker, visade det sig svårare än jag trott. Särskilt hans brevväxling med Theodor Fontane intresserade mig. Fann den till sist på ett tyskt antikvariat och sedan Postnord till sist hittat min brevlåda öppnade jag den med stor förväntan - frakturstil; jodå, det går ju att läsa, men säger ändå något om avstånd. Heyse har inte sett nya upplagor på länge på bokhandelsdiskarna. Och måste betraktas som riktigt bortglömd, åtminstone här i landet...
Men på frågan vem jag tycker skall få priset svarar jag inte längre. För något år sedan sa jag Inger Christensen och strax därefter dog hon, och något år senare fick jag samma förfrågan och sa Antonio Tabucchi - och så dog han. Nu passar jag mig.
Och de två fantastiska författare jag lyfte fram för programmet, vilka blev det? Ni får väl lyssna.
T i l l ä g g 27 sept
Ja, och igår avslöjade jag alltså i SvR att de två jag tycker man skall läsa på nytt är Johannes V Jensen (pris 1944), och Salvatore Quasimodo (pris 1959).
Ja, när såg ni igenom listan senast? Där finns sannerligen att välja bland - så många av dem som en gång hyllades stort läses idag bara av specialister, av en och annan litteraturvetare och - kanske - av pristagarens landsmän. Handen på hjärtat: när läste du Rudolf Eucken senast, eller Karl Gjellerup eller Vicente Aleixandre - ?
När jag för en tid sedan bestämde mig för att läsa Paul Heyse (jag antar att många av er gör det varje månad - ) och försökte få tag på hans böcker, visade det sig svårare än jag trott. Särskilt hans brevväxling med Theodor Fontane intresserade mig. Fann den till sist på ett tyskt antikvariat och sedan Postnord till sist hittat min brevlåda öppnade jag den med stor förväntan - frakturstil; jodå, det går ju att läsa, men säger ändå något om avstånd. Heyse har inte sett nya upplagor på länge på bokhandelsdiskarna. Och måste betraktas som riktigt bortglömd, åtminstone här i landet...
Men på frågan vem jag tycker skall få priset svarar jag inte längre. För något år sedan sa jag Inger Christensen och strax därefter dog hon, och något år senare fick jag samma förfrågan och sa Antonio Tabucchi - och så dog han. Nu passar jag mig.
Och de två fantastiska författare jag lyfte fram för programmet, vilka blev det? Ni får väl lyssna.
T i l l ä g g 27 sept
Ja, och igår avslöjade jag alltså i SvR att de två jag tycker man skall läsa på nytt är Johannes V Jensen (pris 1944), och Salvatore Quasimodo (pris 1959).
lördag 2 september 2017
En enastående bok av Gunnar D Hansson
Obegripligt och underbart omskakad efter läsningen av en ny svensk bok undrar jag, om jag bara läst ett slags mästerverk eller i själva verket en så märklig bok att man borde tala om en ny genre, eller till och med en ny epok, i vår svenska samtidslitteratur.
I sin anmälan av den litterära kalendern New Directions 1937 skrev en gång den alltid tankeväckande och idag nästan bortglömde poeten Weldon Kees att "ett nyskapande verk skapar sina egna regler" men lika förbannat bedöms det efter regler skapade för annan, tidigare, litteratur och inte sällan felbedöms det därför, missuppfattas, och avfärdas som obegripligt eller förfelat.
I vissa vatten inte bara kan utan måste man nedstiga två gånger, sedan ytterligare två gånger och sedan två gånger två gånger, och trots att det är samma vatten är det likafullt vid varje tillfälle ett nytt vatten - ett sådant vatten är T a p e s h a v e t .
Eller kanske borde jag säga att det existerar författare i vars vatten man nedstiger och vid varje ny nedstigning konstaterar att författaren, likt ett vatten, breder ut sig i alla riktningar och att det inte finns något slut, allt fortsätter, i alla riktningar, och samtidigt.
Det finns författare, eller verk, som kräver ytterligare verk för att rätt förstås. Carroll F Terrell skrev A Companion to the Cantos of Ezra Pound för att hjälpa den som nedsteg i just de sångernas vatten, men för den som idag sitter vid Tapeshavet kunde man önska sig en kompanjon, en Vägledare till Tapeshavet av Gunnar D Hansson.
Jorge Luis Borges skrev en gång en novell som heter "Trädgården med gångar som förgrenar sig". Tapeshavet är en sådan trädgård. Man stiger in, man försöker noga och upptagen följa en stig, en gång, en rad, förstå en strof, en enda rad, en enda strof, tills raden eller strofen slår en med sin sanning eller sin djupsinnighet eller sin skönhet eller sin överraskning. Och genast förgrenar sig gångarna - i e n s i n r e .
I sin anmälan av den litterära kalendern New Directions 1937 skrev en gång den alltid tankeväckande och idag nästan bortglömde poeten Weldon Kees att "ett nyskapande verk skapar sina egna regler" men lika förbannat bedöms det efter regler skapade för annan, tidigare, litteratur och inte sällan felbedöms det därför, missuppfattas, och avfärdas som obegripligt eller förfelat.
I vissa vatten inte bara kan utan måste man nedstiga två gånger, sedan ytterligare två gånger och sedan två gånger två gånger, och trots att det är samma vatten är det likafullt vid varje tillfälle ett nytt vatten - ett sådant vatten är T a p e s h a v e t .
Eller kanske borde jag säga att det existerar författare i vars vatten man nedstiger och vid varje ny nedstigning konstaterar att författaren, likt ett vatten, breder ut sig i alla riktningar och att det inte finns något slut, allt fortsätter, i alla riktningar, och samtidigt.
Det finns författare, eller verk, som kräver ytterligare verk för att rätt förstås. Carroll F Terrell skrev A Companion to the Cantos of Ezra Pound för att hjälpa den som nedsteg i just de sångernas vatten, men för den som idag sitter vid Tapeshavet kunde man önska sig en kompanjon, en Vägledare till Tapeshavet av Gunnar D Hansson.
Jorge Luis Borges skrev en gång en novell som heter "Trädgården med gångar som förgrenar sig". Tapeshavet är en sådan trädgård. Man stiger in, man försöker noga och upptagen följa en stig, en gång, en rad, förstå en strof, en enda rad, en enda strof, tills raden eller strofen slår en med sin sanning eller sin djupsinnighet eller sin skönhet eller sin överraskning. Och genast förgrenar sig gångarna - i e n s i n r e .
måndag 10 juli 2017
Kim, Trump och, och . . . vilket gäng!
Helt kort. Jag har - som väl alla - häpnat över hur nordkoreaner jublar eller gråter när den där ung-kimmen gör något bra eller något dåligt. TV-hallåans entusiastiska uppläsning, när han hittat på nåt nytt idiotiskt, påminner besvärande om de ungas jubel när någon av Maos motståndare sparkades i ansiktet i slutet av 60-talet.
Men påminner också om vita husets entusiastiska pressmeddelare.
För under den sista tiden har jag häpnat - på samma sätt - när jag ser alla de amerikanska medarbetarna kring trumpen le stort och entusiastiskt hur idiotiskt han än beter sig. Så, denna morgon, när trumpen hävdat att han var G20-mötets succé - frågar jag mig vad är det för skillnad på amerikanska medlöpare och nordkoreanska. Egentligen. Förljugenheten är ju densamma.
(Och nu säger en tredje galning att Turkiet överväger att lämna Parisavtalet... idolen har ju gjort det - eller?)
Men påminner också om vita husets entusiastiska pressmeddelare.
För under den sista tiden har jag häpnat - på samma sätt - när jag ser alla de amerikanska medarbetarna kring trumpen le stort och entusiastiskt hur idiotiskt han än beter sig. Så, denna morgon, när trumpen hävdat att han var G20-mötets succé - frågar jag mig vad är det för skillnad på amerikanska medlöpare och nordkoreanska. Egentligen. Förljugenheten är ju densamma.
(Och nu säger en tredje galning att Turkiet överväger att lämna Parisavtalet... idolen har ju gjort det - eller?)
tisdag 20 juni 2017
Okunniga sverigedemokrater vill ställa till oreda
Nästa år fyller den svenska folkhögskolan 150 år - och under största delen av denna tid har skolformen, som egentligen inte ÄR någon 'skola' i egentlig mening, slagits för en ursprunglig och genial idé: läroplaner, prov och betyg skall inte få förekomma.
Nu ser jag att Sverigedemokraterna okunnigt trampar in i detta gamla moras - som jag (med över 50 år i skolformen) trodde en gång för alla var dränerat. Det räckte med de bedrövliga omdömenas inträde i en verksamhet som alltid präglats av stor ömsesidig tillit, respekt och samhörighet mellan lärare och 'elever'/kursdeltagare.
Hur sådan tillit, som i alla tider fått deltagare att kommentera sitt år på folkhögskolan som "det bästa året i mitt liv", och i den ena statliga undersökningen efter den andra konstaterats lämna deltagarna 'nöjdare' än i alla andra skolformer, skall upprätthållas om man inför betyg, begriper jag inte. Betyg är ett illvilligt otyg. I alla skolformer. I folkhögskolan hör det alldeles bestämt inte hemma!
Nu ser jag att Sverigedemokraterna okunnigt trampar in i detta gamla moras - som jag (med över 50 år i skolformen) trodde en gång för alla var dränerat. Det räckte med de bedrövliga omdömenas inträde i en verksamhet som alltid präglats av stor ömsesidig tillit, respekt och samhörighet mellan lärare och 'elever'/kursdeltagare.
Hur sådan tillit, som i alla tider fått deltagare att kommentera sitt år på folkhögskolan som "det bästa året i mitt liv", och i den ena statliga undersökningen efter den andra konstaterats lämna deltagarna 'nöjdare' än i alla andra skolformer, skall upprätthållas om man inför betyg, begriper jag inte. Betyg är ett illvilligt otyg. I alla skolformer. I folkhögskolan hör det alldeles bestämt inte hemma!
onsdag 10 maj 2017
Först utrensningar - och sedan? Skenrättegångar...?
24 januari frågade jag "När börjar utrensningarna?"
Och vi vet ju att de genast satte igång - och nu, denna dag, när Watergateuppstötningarna känns i munnen igen, denna dag skriver CNN "Preet Bharara, Sally Yates and James Comey: Fired while investigating Donald Trump."
Hur kan man acceptera en president som BARA raserar och hittills inte kommit med ett enda förslag som är till för att hjälpa eller underlätta för medborgarna?! (Om man undantar försöken att hjälpa de medborgare som redan är miljonärer...)
Jag börjar bli så less på att skriva om trumpen - jag hade hellre skrivit om ett par enastående romaner jag nyligen läst - men jag får återkomma.
Och vi vet ju att de genast satte igång - och nu, denna dag, när Watergateuppstötningarna känns i munnen igen, denna dag skriver CNN "Preet Bharara, Sally Yates and James Comey: Fired while investigating Donald Trump."
Hur kan man acceptera en president som BARA raserar och hittills inte kommit med ett enda förslag som är till för att hjälpa eller underlätta för medborgarna?! (Om man undantar försöken att hjälpa de medborgare som redan är miljonärer...)
Jag börjar bli så less på att skriva om trumpen - jag hade hellre skrivit om ett par enastående romaner jag nyligen läst - men jag får återkomma.
onsdag 29 mars 2017
Kung Trump
Mitt liv har fått nya rutiner.
De första timmarna ägnar jag åt att se hur Trump (och Erdogan, och Orbán...) långsamt skapar nya diktaturer. Trump intresserar mig av många skäl, och oroar mig mer än jag kunde föreställa mig. Jag har konstaterat att ALLT han tar sig före har att göra med ändringar av Obamas tidigare genomtänkta och positiva beslut. Trump bara river upp - och med tanke på att Obama fattade och genomdrev mängder av kloka och bra beslut så har den trumpne hotelldirektören mycket att göra, det kanske tar en mandatperiod att rasera allt...
För något eget - något kreativt och för folk positivt - har han ännu inte kommit på.
Och idag läser jag att hans meloniska fru talat om för journalister att hon är medveten om att USA är en republik, men "Ni har valt en kung, vare sig ni vill eller inte." Det är sånt man måste kalla klarspråk!
De första timmarna ägnar jag åt att se hur Trump (och Erdogan, och Orbán...) långsamt skapar nya diktaturer. Trump intresserar mig av många skäl, och oroar mig mer än jag kunde föreställa mig. Jag har konstaterat att ALLT han tar sig före har att göra med ändringar av Obamas tidigare genomtänkta och positiva beslut. Trump bara river upp - och med tanke på att Obama fattade och genomdrev mängder av kloka och bra beslut så har den trumpne hotelldirektören mycket att göra, det kanske tar en mandatperiod att rasera allt...
För något eget - något kreativt och för folk positivt - har han ännu inte kommit på.
Och idag läser jag att hans meloniska fru talat om för journalister att hon är medveten om att USA är en republik, men "Ni har valt en kung, vare sig ni vill eller inte." Det är sånt man måste kalla klarspråk!
lördag 11 mars 2017
Dags för en repris på nazisternas "Entartete Kunst"
Det var naturligtvis bara en tidsfråga. Alla diktaturer fruktar den goda konsten.
Nu ger sig Trump på litteratur, kultur och vetenskap. Han hotar att skära ned de federala anslagen till de viktiga, ofta helt avgörande bidragen till litteratur och humanistisk forskning via National Endowment for the Arts och National Endowment for the Humanities. Konst och humaniora är ingenting för en obegripligt okunnig grosshandlare! Eller hans obegripligt bakåtsträvande hantlangare.
Nu ger sig Trump på litteratur, kultur och vetenskap. Han hotar att skära ned de federala anslagen till de viktiga, ofta helt avgörande bidragen till litteratur och humanistisk forskning via National Endowment for the Arts och National Endowment for the Humanities. Konst och humaniora är ingenting för en obegripligt okunnig grosshandlare! Eller hans obegripligt bakåtsträvande hantlangare.
måndag 6 mars 2017
USA börjar jaga icke rättänkande lärare
Denna morgon får jag återigen brev från förtvivlade vänner i USA.
En vän skriver - och jag översätter inte - "...the state of Arkansas has forbidden all its public schools from teaching anything by the irreplacable historian Howard Zinn and nationwide there is a Bad Professsors listing those declared (by students, fellow faculty members, anyone) too Liberal and demanding that they be fired..."
Inte bara McCartyism - detta är ren nazism - och det sker idag - 2017 - i det som kallats the land of the free - Nästa steg är naturligtvis att börja bränna böcker - inte bara Zinns - !
Nu gäller det att inte blåögt hoppas att det nog rättar till sig. Allt motstånd måste mobiliseras. Och det känns så hjälplöst, vad kan man/vi göra? Börja med att inte köpa amerikanska varor, inte se amerikanska serier på TV (även om det i svensk TV betyder att det blir väldigt svart i rutan!), införa visumtvång för amerikaner som vill komma hit. Osv. Men framför allt: protestera.
Efter åtta år av kultur och anständighet i Vita Huset - att nu tvingas se dessa ruskiga typer!
En vän skriver - och jag översätter inte - "...the state of Arkansas has forbidden all its public schools from teaching anything by the irreplacable historian Howard Zinn and nationwide there is a Bad Professsors listing those declared (by students, fellow faculty members, anyone) too Liberal and demanding that they be fired..."
Inte bara McCartyism - detta är ren nazism - och det sker idag - 2017 - i det som kallats the land of the free - Nästa steg är naturligtvis att börja bränna böcker - inte bara Zinns - !
Nu gäller det att inte blåögt hoppas att det nog rättar till sig. Allt motstånd måste mobiliseras. Och det känns så hjälplöst, vad kan man/vi göra? Börja med att inte köpa amerikanska varor, inte se amerikanska serier på TV (även om det i svensk TV betyder att det blir väldigt svart i rutan!), införa visumtvång för amerikaner som vill komma hit. Osv. Men framför allt: protestera.
Efter åtta år av kultur och anständighet i Vita Huset - att nu tvingas se dessa ruskiga typer!
lördag 25 februari 2017
Bannon - en ny McCarthy?
Nu är jakten igång. Och Bannon ser lystet blodtörstig ut..
Ingen lär av historien. Kommer amerikanerna ihåg McCarthy? Kommer man ihåg att Senaten den gången, under 50-talet, - när alla utlänningar var "kommunister" och alla med oppositionella värderingar förhördes och trakasserades, - att Senaten faktiskt till sist satte stopp för sin egen senator eftersom hans metoder stred mot "Senatens traditioner" - ? När skall Senaten vakna upp den här gången? Först när den där kioskägaren sätter fingret till knappen?
Eller vad säger man när man hör att Trump-gänget nu förbjuder en del seriösa medier att närvara vid presskonferenser därför att de är "fiender till det amerikanska folket". Citatet nedan ur The Guardian.
'The Guardian, New York Times, CNN and more were barred
from ‘gaggle’ hours after Trump once again called much of
the media an ‘enemy of American people’.'
Ingen lär av historien. Kommer amerikanerna ihåg McCarthy? Kommer man ihåg att Senaten den gången, under 50-talet, - när alla utlänningar var "kommunister" och alla med oppositionella värderingar förhördes och trakasserades, - att Senaten faktiskt till sist satte stopp för sin egen senator eftersom hans metoder stred mot "Senatens traditioner" - ? När skall Senaten vakna upp den här gången? Först när den där kioskägaren sätter fingret till knappen?
Eller vad säger man när man hör att Trump-gänget nu förbjuder en del seriösa medier att närvara vid presskonferenser därför att de är "fiender till det amerikanska folket". Citatet nedan ur The Guardian.
'The Guardian, New York Times, CNN and more were barred
from ‘gaggle’ hours after Trump once again called much of
the media an ‘enemy of American people’.'
måndag 20 februari 2017
Utrensningarna har börjat
Trump igen (fast jag börjar bli less på detta; vore det inte för att karlen sitter på vätebombsknappen skulle jag inte orka bry mig efter alla tossigheter.) -
Jag frågade när utrensningarna skulle ta sin början; det gjorde jag den 24/1... Sedan hände det saker. Och denna morgon läser jag : Aftonbladet (nätet) 20/2 : "Nationella säkerhetsrådgivaren Michael Flynn tvingades avgå efter 24 dagar på jobbet. Nu sparkas även Craig Deare – efter att ha riktat kritik mot Trump." Jag minns ett foto med de första revolutionära grupperna i Ryssland efter oktober 1917. Mängder av intressanta personer, mest män . Jag minns samma foto publicerat ca 20 år senare: då ser man inte alla de där männen - bara Stalin.
Kritisera inte Trump.
Inte ens när han har mer fel än någon annan president i USA sedan Kennedy.
tisdag 31 januari 2017
Säg inte emot Trump!
Jag har flera gånger försökt få mina bloggläsande vänner att tänka på tyskt 30-tal, när, med demokratiskt riktiga metoder, Hitler fick makten. Washington Post idag. Inga kommentarer nödvändiga.
Trump fires acting attorney general who refused to defend immigration ban
Trump fires acting attorney general who refused to defend immigration ban
tisdag 24 januari 2017
När börjar utrensningarna?
Vad är det som får mig att tänka på Nordkoreas Kim Jong-Un, Zimbabwes Mugabe och Gambias mångmiljonfifflare eller den nye turkiske storhärskaren Erdogan - när jag i dagens Washington Post läser följande: "Trump skrev under en order/ett dekret att dagen för hans installation som president skall bli Patriotismens Helgdag"?
tisdag 17 januari 2017
Pinsamt
Jag blir allt häpnare när jag följer de trumpiska utnämningarna till höga poster i ett land som ju måste sägas vara rätt så viktigt för hela planeten... En del utnämningar är direkt pinsamma att se och kommer mig att tänka på hur det brukat se ut i länder som Zimbabwe, Uzbekistan eller i de gamla bananrepublikerna: idel kompisar och/eller släktingar...!
Men inte håller väl ändå USA på att bli en bananrepublik...? (Fast väljer man en gammal stöddig grosshandlare så kan naturligtvis vad som helst hända.)
Men inte håller väl ändå USA på att bli en bananrepublik...? (Fast väljer man en gammal stöddig grosshandlare så kan naturligtvis vad som helst hända.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)