Snälla doktorn, skriv ut en argentinsk tango

En vän frågar hur det är med mig, efter över ett år på mediciner. Vad svarar man?
     Jag lever, jag läser, jag läser hela tiden, och för denna bloggs skull ett tips: mexikanen Jorge Volpi. Jag kan inte läsa spanska så jag läste hans En busca de Klingsor på engelska, In Search of Klingsor, men tro mig: det är en osannolik berättelse, om nazitiden, om kvantmekaniken, om kärleken och om omöjligheten att verkligen tränga in till den s k sanningen. Sedan en tid läser jag sydamerikaner; man upptäcker hela tiden att man har luckor, och jag frågade mig när jag senast läste en ecuadorian eller en författare från Costa Rica... Efter Volpi har jag tagit fram en ny chilenska, Diamela Eltit. För en vecka sedan kände jag inte ens till hennes namn.
     Och igår valdes Klas Östergren in i Akademien. Och jag konstaterar att jag har ännu en lucka att fylla igen. Av någon anledning har jag bara läst en enda bok av honom...
     Och min vän frågar om det finns någon bot för det jag lider av och jag tänker på det svar den brasilianske poeten Manuel Bandeira gav när någon frågade om man kunde behandla de angripna lungorna med pneumotorax: "Nej. Det enda som hjälper är att spela en argentinsk tango."