Någon idiot på Higab förstör för Göteborg

Lagerhuset har betraktats som unikt i Sverige - Göteborg, sas det under flera år, var en stad som satsade på de små förlagen, tidskrifterna och scener för litterära evenemang och musik och ungdomsverksamhet osv osv - Och så kommer den sedvanliga girigheten och lägger allt i graven. Higab, det kommunala bolag som en gång skapade detta unika hus (idag ett Litteraturens Hus som liknar dem som finns i Berlin, i München, i Oslo...) tänker genom att chockhöja hyrorna driva ut kulturen och släppa in vadå? Några riskkapitalisters satsning på brottmålsadvokater, eller varför inte en lukrativ flyktingförläggning...?
     Jag minns uttalandet från den framsynte ledare av Higab som, när Lagerhuset skapades, bemötte argumenten att man kunde tjäna grova pengar på ett hus med det läget: "Det här huset har vi inte för pengarnas skull, utan för Göteborgs skull."
     Men så kommer det alltså någon, som tänker tjäna sina sporrar på att visa att man kan göra pengar... Och det som så sent som under lördagskvällen 22/3 visade vad en mötesplats för mängder av litterärt intresserade kan vara när Lars Anderssons nya böcker presenterades, det lästes, förelästes, samtalades, det sjöngs, det minglades, man möttes och som en värmlänning sa till mig i pausen: "Ett sånt ställe. Mitt i stan!"
     I alla kulturnationer vet man att de värdefullaste konstnärliga aktiviteterna inte är pengastarka. Och inte drar in pengar. På Higab är kultur detsamma som Femtio nyanser av - pengar - !

Hur drar man igång en text?

Har man varit handledare vid skrivarkurser under många decennier händer det, ofrånkomligt, att okända (och, för den delen, kända) personer frågar om man har lust att se på något de skrivit innan de sänder till förlag - eller efter att de fått tillbaka manus från förlag, inte sällan förvånade över att förlaget inte ögonblickligen begripit att det rör sig om ett odödligt mästerverk. Jag avböjer 9 gånger av 10.
     Men det hjälper inte, frågorna återkommer, om hur man organiserar en roman, huruvida man kan skriva om personer som finns eller funnits, hur man skriver slutet av en historia. Hur man börjar.
     Genom ett långt läsar- och skrivarliv tycker jag mig ha sett det mesta. Så otroligt förtjust jag därför blir när jag tar tag i en dansk roman som jag tidigare missat och finner en öppning som jag borde ha haft som exempel under många år, en så osannolik och så lockande öppning att jag kommer på mig med att sitta och storskratta i läsfåtöljen. Detta således ett enkelt tips till nu verksamma skrivarkurslärare: se på första kapitlet av Finder sted från 1998, av Svend Åge Madsen.

Mot dumhet kämpar till och med gudar förgäves

Högern ger sig aldrig! Nu är det dags att användas våra kärnvapen mot Putin, säger Sara Palin... Och den människan var faktiskt presidentkandidat i en nation som har, och har använt, atomvapen...!
     Gegen Dummheit kämpfen Götter selbst vergebens, skrev en gång Friedrich Schiller.

Snälla doktorn, skriv ut en argentinsk tango

En vän frågar hur det är med mig, efter över ett år på mediciner. Vad svarar man?
     Jag lever, jag läser, jag läser hela tiden, och för denna bloggs skull ett tips: mexikanen Jorge Volpi. Jag kan inte läsa spanska så jag läste hans En busca de Klingsor på engelska, In Search of Klingsor, men tro mig: det är en osannolik berättelse, om nazitiden, om kvantmekaniken, om kärleken och om omöjligheten att verkligen tränga in till den s k sanningen. Sedan en tid läser jag sydamerikaner; man upptäcker hela tiden att man har luckor, och jag frågade mig när jag senast läste en ecuadorian eller en författare från Costa Rica... Efter Volpi har jag tagit fram en ny chilenska, Diamela Eltit. För en vecka sedan kände jag inte ens till hennes namn.
     Och igår valdes Klas Östergren in i Akademien. Och jag konstaterar att jag har ännu en lucka att fylla igen. Av någon anledning har jag bara läst en enda bok av honom...
     Och min vän frågar om det finns någon bot för det jag lider av och jag tänker på det svar den brasilianske poeten Manuel Bandeira gav när någon frågade om man kunde behandla de angripna lungorna med pneumotorax: "Nej. Det enda som hjälper är att spela en argentinsk tango."