Jag vet inte hur många gånger jag de senaste veckorna har läst om novellens återkomst. Det har naturligtvis med Alice Munro att göra. Men förläggarna klagar alltid - och fortfarande - över omöjligheten att sälja novellsamlingar... Och likafullt skrivs det sådana hela tiden och några av våra starkaste litterära röster är - just novellisters.
Låt mig citera mig själv från förordet till Raymond Carvers samlade noveller, nyligen utkomna på Norstedts:
"I själva verket tror jag mig, efter ett halvt sekel med litteratur som daglig gärning, kunna påstå att ingen annan genre har dödförklarats och återuppstått lika många gånger som novellkonsten. Fast uppriktigt talat tror jag att det alltid har rört sig om en felsyn. / - - - / Som gammal novellist vågar jag säga att jag aldrig någonsin märkt att novellkonsten skulle ha varit död eller borta. Är det bara frågan om en ovanligt djup dyning, ett långsamt tidvatten, något drar sig undan och bottenslammet kommer till synes och så återkommer det friska vattnet. Tidvatten som metafor för novellkonsten. Varför inte."
Det föreligger helt enkelt ingen "novellens återkomst" - genren har aldrig varit borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar