Goda vänner skriver om döda mödrar eller fäder, andra bekanta tar upp sin alkoholism, sina misslyckanden, att man blir mamma, att man inte blir mamma, att man skiljer sig, att man får cancer. Dvs allt sådant som alla andra råkar ut för utan att för den sakens skull genast berätta för alla andra. Min f. förläggare har flera gånger bett mig skriva om min mor. "Skriv om hur det verkligen var." Häromdagen frågade man mig om jag funderat på att skriva mina memoarer. Sådant gör mig bara generad.
Jag gillar Toni Morrisons svar till studenterna vid Oberlin i Ohio för ett tag sedan: "Folk säger att man skall skriva om sånt man känner till", sa hon och fortsatte: "Här står jag och säger till er att ingen vill läsa om sånt, för du vet inte nånting. Så skriv om sånt du inte vet något om. Och var aldrig aldrig rädd." ("People say to write about what you know. I'm here to tell you, no one wants to read that, cos you don't know anything. So write about something you don't know. And don't be scared, ever.")
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar