Byter EU umgängesspråk idag?

Idag lämnar Storbritannien EU. Jag hör till dem som gärna sett en Svexit också, och en Danexit och en Hollexit. Nu är det som det är. Men detta betyder väl att man bör sluta använda engelska som språk i EU och återgå till något av kontinentens stora språk som gemensamt kommunikationsmedel: italienska, franska, fast allra helst tyska -  eller?

Portoavgifter och ny litteratur

Jag har just avslutat läsningen av en märklig men fin italiensk roman, Il tempo è un dio breve av Mariapia Veladiano, om vilken jag tidigare skrivit här på bloggen. Hon hör till de läsvärda. Liksom Tiziano Scarpa - en verklig höjdare. Så försökte jag igår - via nätet - köpa en av dennes senaste romaner och konstaterade att den fanns till det facila priset 110 kronor. Det är bara det att portot från Italien till Sverige skulle gå på 440 kronor - !!!
     Det är tydligen inte bara Postnord som tar ut så hutlösa portoavgifter.
     Hur klarar sig unga tidskrifter idag när de skall skicka det senaste numret till sina prenumeranter?
     Och varför i hela friden kan inte svenska staten se brev och annat som en samhällsservice vilken måste stöttas? Ta bort kravet på att skicka in kulor till Magdalena Andersson och gör som i snart sagt alla andra europeiska länder - håll portona nere med hjälp av statlig finansiering!
     Och ändra äntligen det i alla avseenden katastrofala Maud-Olofsson-beslutet att samarbeta med danska posten!

Trump, en ny taliban

Trump hotar att förstöra Irans kulturella skatter. Kommer någon ihåg hur fruktansvärt upprörda och förbannade amerikanerna (och alla andra) var när talibanerna i Afghanistan sprängde de gamla buddhistiska statyerna?! Satt trumpy boy i hemlighet och gnuggade händerna av förtjusning - ?

Kajsa Ravin - gud hjälpe oss!

Jag läser just nu att Kajsa Ravin blir generaldirektör för Statens Kulturråd. Gud hjälpe oss!!! Just  i dessa dagar håller hon - fullständigt tondöv för och skrämmande okunnig om folkbildningens grundläggande villkor - på att förstöra Wiks folkhögskola!

Ett mästerverk i lysande nyöversättning

Att äntligen få säga något positivt! Jag har tidigare någonstans på den här bloggen berättat att en av de tio bästa romaner jag läst i mitt nu ganska långa läsar-liv är Tarjei Vesaas Fuglane - och jag har sagt att den svenska översättningen var okej, men att översättaren redan i första meningen missade själva poängen med hela romanen.
     Nu vill jag glädja mina läsare med att berätta att romanen har nyöversatts (av Staffan Söderblom) och att den äntligen, också på svenska, träffar den märkliga ton som är Vesaas egen. Detta är en roman som är världar ifrån det föga trovärdiga krimi-eländet vi matas med, för att inte tala om det helt outhärdliga feel-good-tramset.     
     Detta är en riktig roman. En roman som fortsätter efter det man läst sista sidan. En roman som, när man läst den (inte lyssnat till den), blir en del av det man vet om tillvaron. Kanske den vackraste roman som skrivits på ett nordiskt språk.

Lämna tillbaka medalj är en sak...

Jag läser att en tidigare fredspristagare reagerat på Handke - - - och lämnar tillbaka Nobelmedaljen. Ja, ja, men pengarna då?  -  Annars är det väl bara att se som en del av vanlig s k döstädning, man gör sig av med oanvändbara prylar...

Ur en gammal dagbok

Som ung läste jag klassikerna, förvånad över att man fäste så stort avseende vid just dem. Sedan gifte jag mig, började arbeta och fick tre fina ungar. Jag är äldre nu; huset är fullt av prylar. Bokhyllor överallt, nytt och gammalt. Jag vet inte om jag behöver köpa fler böcker, många kan jag kasta.

     Sedan en tid läser jag klassikerna på nytt. Så enkelt och klart de uttrycker sig! De bekräftar allt jag vet om livet.