Russell Edson 1935-2014

Den 29 april gick en av USA:s märkligaste samtida poeter ur tiden, Russell Edson. Jag har sagt det tidigare: det blir allt tommare. För den som inte känner till Edsons dikter kan jag rekommendera det urval jag gjorde för Karneval Förlag för några år sedan: En afton på grisarnas teater. Jag brukar hävda att Edson är en av ytterst få poeter som man inte kan citera, men denna morgon, när dödsbudet når mig, kommer jag att tänka på ett av hans underbart mystifierande uttalanden:


     - - -
        Var snäll och var inte en valnöt, säger han till valnöten.
        Men just då visar universums stora klocka att det är tid för jordens undergång,
     samtidigt som den visar att det nu är tid för annat att ta sin början.
        Mannen säger, precis innan klockan slår, var snäll och var inte en valnöt...

Några är kvar

Bort gå de... Hörde att Marquez lämnat oss.
   En av de stora är därmed borta.
   Men några är kvar...














Här en fin bild snodd från Googles många bilder (och jag kan inte se om det är en skyddad bild, skulle det vara det, tar jag bort den).

Göteborgs Litteraturhus

Med tanke på att jag för en tid sedan närmast tog all heder av Higab, med anledning av hur man beter sig när det gäller Litteraturhuset (det s k Lagerhuset) i Göteborg, är det i anständighetens namn rimligt att jag här redovisar resultatet av ett nyligen hållet möte med Higab och de tidskrifter och förlag som huserar i huset. Enligt mötet skall man ha kommit överens om följande:

"1. Frysa alla nuvarande hyresförhandlingar i väntan på en plan för hela Lagerhuset. - 2. Lagerhuset är och ska vara en viktig plats och kulturell motor i Göteborgs och Västsveriges kulturliv. Det är något man värnar om. - 3. En studie ska tillsättas om Lagerhuset som plats och med dess verksamheter (en idé som kom upp på den kulturpolitiska debatt som Tidskriftsverkstan och Alba höll i nyligen). Higab finansierar denna. - 4. En grupp tillsätts med ungefär ovanstående representation som träffas varje kvartal för att diskutera tomma lokaler och användningen av dessa, nya hyresgäster, husets utveckling osv."

Med tanke på hur kortsiktigt det mesta i vår tid är, är det väl klokast att vänta och se tiden an, men onekligen låter detta bra. Så kan man andas ut - för en tid!

Klåfingrigt EU - igen! Och igen!

Jag äter helst närproducerat och jag äter i stort sett bara ekologiskt odlad mat, helst svensk. Med EU:s nya hot mot svenska ekoodlare och -bönder har vi fått ännu ett exempel på att man där nere på kontinenten inte fattat att antalet värme- och soldagar skiljer sig åt mellan Frankrike och Gästrikland, och ännu ett exempel på att EU i första hand är ett ekonomiskt projekt, inte på allvar intresserar sig för miljö eller hållbart jordbruk om det skulle störa konkurrensen med giftodlarna i sydeuropa. Vi här uppe skall helt enkelt inte störa sydeuropeiska odlare genom att odla (bättre) grönsaker och EU:s lagstiftning sätter som vanligt käppar i hjulen för ett här i norr rimligare liv.
     Jag borde kanske avhålla mig från att kommentera de orimliga upphandlingsdirektiven, som gör att Göteborg inte ens får skriva upphandlingsunderlag för inköp av spårvagnar som klarar det västsvenska klimatet med dess rostproblematik! Fransmännen bygger leksaksspårvagnar i aluminium och det vill man inte ha i Göteborg men EU:s direktiv tvingar staden att stryka det kravet i underlaget.
     För att slippa klaga på EU skall jag fortsättningsvis avhända mig den rätten - genom att aldrig mer rösta i EU-valen.

Järnvägs- eller lastbilstrafik?

Det blir allt orimligare. Den nuvarande regeringen, eller s k regeringen, hävdar att man måste satsa på järnvägarna och att lastbilstrafiken står för stor del av de onödiga utsläppen. Varenda dag läser vi dessutom om hur lastbilar, inte minst feldäckade och olagligt körande EU-kompisar, trafikerar vägarna och statistiskt orimligt ofta är inblandade i olyckor.
   I det läget har Trafikverket valt att lägga ned en fungerande järnväg, den mellan Borlänge och Malung/Sälen. I Sälen ligger ett stort sågverk där man önskar återuppta leveranser per järnväg. Kommunerna längs Västerdalsbanan är positiva, men Trafikverket? Regeringen?
   Ur Falu-Kuriren idag: "I förra veckan presenterade Fiskarhedens Sågverk och tågoperatören Rush Rail AB planer på att börja transportera 220 000 kubikmeter sågat virke per år på Västerdalsbanan, från terminalen i Malungsfors. Det skulle handla om tre-fem godståg i veckan i ett långsiktigt avtal, fyra-sex år. 3 000-4 000 långtradare per år skulle komma bort från vägarna."
   Och hur ställer sig Trafikverket till det?
   Tummen ner. Naturligtvis. Tre-fyra tusen långtradare bort från en krokig väg genom små samhällen. Tummen ner. Allt för mycket privat profit står väl på spel?

Någon idiot på Higab förstör för Göteborg

Lagerhuset har betraktats som unikt i Sverige - Göteborg, sas det under flera år, var en stad som satsade på de små förlagen, tidskrifterna och scener för litterära evenemang och musik och ungdomsverksamhet osv osv - Och så kommer den sedvanliga girigheten och lägger allt i graven. Higab, det kommunala bolag som en gång skapade detta unika hus (idag ett Litteraturens Hus som liknar dem som finns i Berlin, i München, i Oslo...) tänker genom att chockhöja hyrorna driva ut kulturen och släppa in vadå? Några riskkapitalisters satsning på brottmålsadvokater, eller varför inte en lukrativ flyktingförläggning...?
     Jag minns uttalandet från den framsynte ledare av Higab som, när Lagerhuset skapades, bemötte argumenten att man kunde tjäna grova pengar på ett hus med det läget: "Det här huset har vi inte för pengarnas skull, utan för Göteborgs skull."
     Men så kommer det alltså någon, som tänker tjäna sina sporrar på att visa att man kan göra pengar... Och det som så sent som under lördagskvällen 22/3 visade vad en mötesplats för mängder av litterärt intresserade kan vara när Lars Anderssons nya böcker presenterades, det lästes, förelästes, samtalades, det sjöngs, det minglades, man möttes och som en värmlänning sa till mig i pausen: "Ett sånt ställe. Mitt i stan!"
     I alla kulturnationer vet man att de värdefullaste konstnärliga aktiviteterna inte är pengastarka. Och inte drar in pengar. På Higab är kultur detsamma som Femtio nyanser av - pengar - !

Hur drar man igång en text?

Har man varit handledare vid skrivarkurser under många decennier händer det, ofrånkomligt, att okända (och, för den delen, kända) personer frågar om man har lust att se på något de skrivit innan de sänder till förlag - eller efter att de fått tillbaka manus från förlag, inte sällan förvånade över att förlaget inte ögonblickligen begripit att det rör sig om ett odödligt mästerverk. Jag avböjer 9 gånger av 10.
     Men det hjälper inte, frågorna återkommer, om hur man organiserar en roman, huruvida man kan skriva om personer som finns eller funnits, hur man skriver slutet av en historia. Hur man börjar.
     Genom ett långt läsar- och skrivarliv tycker jag mig ha sett det mesta. Så otroligt förtjust jag därför blir när jag tar tag i en dansk roman som jag tidigare missat och finner en öppning som jag borde ha haft som exempel under många år, en så osannolik och så lockande öppning att jag kommer på mig med att sitta och storskratta i läsfåtöljen. Detta således ett enkelt tips till nu verksamma skrivarkurslärare: se på första kapitlet av Finder sted från 1998, av Svend Åge Madsen.