Grammofonarkivet på SvR - nästa offer under den här regeringens mandat

Ännu ett slag mot Sverige som kulturnation. Kan ingen förhindra den här regeringens s k kulturminister att fortsätta nedmonteringen ! Grammofonarkivet på Sveriges Radio är nästa offer. Gå in på http://www.musikskatt.se/ och delta i protesten!

När bloggen tystnar

Jag har nu fått tre påpekanden att jag inte är aktiv på bloggen... Därför några rader om idén med denna blogg: jag lovade mig själv, när jag startade den, att bara ägna denna blogg åt läsefrukter, dvs i första hand när jag drabbats av den goda litteraturen, eller när jag skulle vilja slå ett slag för bortglömda bra diktare. Det jag inte finner riktigt läsvärt behöver jag ju inte nämna.
     Jag skulle i tillägg till detta dra mitt strå till den regeringskritiska stacken eftersom jag upplevt de senaste sju åren som en snabb gravläggning av det gamla ändå fungerande s k folkhemmet, och jag sörjer över det.
     Ifall jag får en fläck på slipsen eller lagar god mat - det skriver jag icke om. Detta om blogg-idén.
     Så vad gör man när jag under snart tre veckor inte läst något som jag funnit värt att meddela, trots att jag läser oupphörligt...? Just nu en märklig 30-talsroman från Ungern, i Ungern mycket hyllad. Jag måste läsa den på tyska, men tror inte ett ögonblick att översättaren försämrat romanen nämnvärt. Det är helt enkelt med mina ögon sett inte alls någon särskilt bra roman, dess rykte till trots; huvudpersonen är osannolik och en icke trovärdig gestalt, perspektivförflyttningarna är tröttande, känslan av att författaren vill vara modern och 'spännande' och t o m 'vågad' känns beklämmande. Jag läser Antal Szerb...
     Fast jag bör väl däremot nämna att jag redan tre gånger läst Urban Anderssons senaste diktsamling Den andra natten ! En bok som är en sentida parallell till Lagerkvists fina Aftonland från tidigt 50-tal.
     Därför  -  som anonyma trädgårdsröster har för vana att säga  -  : Tag och läs!

Ett modernt sätt att lyncha en svart man

När jag denna morgon hör vad som hänt i den amerikanska kongressen och när jag hör och ser de korta TV-inslagen av republikanernas aggressiva nej till Obamacare kan jag inte låta bli att nynna Strange Fruit. Det enda jag saknade, när jag såg den ena politikern efter den andra hellre lägga amerikansk offentlighet i graven än gå med på att över fyrtio millioner amerikaner får ett om också litet så dock skydd, var de där långa stjärngosseliknande huvorna.
     Strange fruits hanging from the poplar trees.

Högerstyrda medier

I alla media ondgör man sig över att den rödgröna oppositionen kommer att kunna fälla regeringens ohemula förslag om skattelättnader för dem som redan har. Det som skapar irritationen är att de rödgröna tar hjälp av Sverigedemokraterna.
     Men varför..., jag frågar mig verkligen varför man inte ondgör sig över att regeringen behöver samma Sverigedemokrater för att driva igenom det lika ohemula femte jobbskatteavdraget?
     När jag var yngre klagade man över att medierna var vänsterstyrda. Vad skall man i dessa dagar säga om dagens medier...?

Gyllensten kommenterar Svantesson

Jag har en anteckning i mitt exemplar av Lars Gyllenstens Lapptäcken Livstecken (1976) kring raden "Det är en gammal och rimlig tanke, att världen är ett dårhus."
     Det är ordet 'rimlig' jag en gång satt frågetecken vid.
     Men nu ser jag att vi får en abortmotståndare och tidigare medlem av Livets Ord som arbetsmarknadsminister, och suddar ut frågetecknet. I stället stryker jag under hela meningen hos Gyllensten, som värd att hålla i minnet.

Raserandet av Göteborg fortsätter: Schillerska står på tur

Det tar aldrig slut - rivningshysterin i Göteborg tar aldrig slut.
     Nyss hemkommen från Italien där jag hälsat på alla från Umberto Saba till James Joyce - minns jag en dag i Rom för ngt år sedan när jag utanför en butik blev tvungen att luta mig för att knyta skon. Då såg jag en plakett på den gamla husväggen: I detta hus dog si och så den 29 april 1380...
     Man reser i Europa och ser byggnader och miljöer från alla tider, nya generationer av politiker och beslutsfattare inser överallt att det finns ett värde i att inte allt i en stad verkar byggt med Ikea-skruvar.
     Göteborg skall snart fira 400-årsjubileum. Men vad finns det att fira när beslutsfattare, från stans överbeslutare till enskilda institutioners lika historielösa nya ledare, saknar känsla för hur en stad blir kulturellt intressant, levande och värd att besöka. Det är inte hundra skräniga öltält eller meningslösa jättekalas som gör en stad som Lucca i Toskana eller som Røros i Trøndelag intressanta och älskansvärda. Det är att det gamla får finnas tillsammans med det helt hypermoderna.
     Nu läser jag i GP att man inte kan låta bli den vackra aulan i Schillerska gymnasiet, f d Vasa h.a.l., med Tegnérsentenser och byster över stadens/rikets en gång betydelsefulla gubbar.
     I själva verket är aulan ett av stans märkligaste rum.
     Vad blir det av detta rum nu? Uppehållsrum med nedsuttna soffgrupper och ett och annat kladdigt pingisbord...?
    

EU:s glada kamrater

Åter hemma efter en längre tid i Italien läser jag (understreckare i SvD 9/9) om Ungern, vars utveckling får det där med EU som "demokratiskt fredsprojekt" att framstå som det hån unionen hela tiden varit.
     Och i SvD citeras dessutom någon som vill se Israel som en del av EU! - Fast den typen av hycklande demokratier har vi väl ändå inte behov av...?!