När bloggen tystnar

Jag har nu fått tre påpekanden att jag inte är aktiv på bloggen... Därför några rader om idén med denna blogg: jag lovade mig själv, när jag startade den, att bara ägna denna blogg åt läsefrukter, dvs i första hand när jag drabbats av den goda litteraturen, eller när jag skulle vilja slå ett slag för bortglömda bra diktare. Det jag inte finner riktigt läsvärt behöver jag ju inte nämna.
     Jag skulle i tillägg till detta dra mitt strå till den regeringskritiska stacken eftersom jag upplevt de senaste sju åren som en snabb gravläggning av det gamla ändå fungerande s k folkhemmet, och jag sörjer över det.
     Ifall jag får en fläck på slipsen eller lagar god mat - det skriver jag icke om. Detta om blogg-idén.
     Så vad gör man när jag under snart tre veckor inte läst något som jag funnit värt att meddela, trots att jag läser oupphörligt...? Just nu en märklig 30-talsroman från Ungern, i Ungern mycket hyllad. Jag måste läsa den på tyska, men tror inte ett ögonblick att översättaren försämrat romanen nämnvärt. Det är helt enkelt med mina ögon sett inte alls någon särskilt bra roman, dess rykte till trots; huvudpersonen är osannolik och en icke trovärdig gestalt, perspektivförflyttningarna är tröttande, känslan av att författaren vill vara modern och 'spännande' och t o m 'vågad' känns beklämmande. Jag läser Antal Szerb...
     Fast jag bör väl däremot nämna att jag redan tre gånger läst Urban Anderssons senaste diktsamling Den andra natten ! En bok som är en sentida parallell till Lagerkvists fina Aftonland från tidigt 50-tal.
     Därför  -  som anonyma trädgårdsröster har för vana att säga  -  : Tag och läs!