Stå på dig, Sara Danius!

Nej, egentligen finns det ingen som helst anledning för en person som jag att överhuvudtaget kommentera det som händer just nu i Svenska Akademien. Jag är för perifer. På alla sätt.
     Men jag har ändå haft en del med Akademiens verksamhet att göra  -  och med dess ledamöter, därför smärtar mig det som händer just nu. Riktigt ont gjorde det denna morgon när jag läser hur Horace Engdahl rackar ned på Sara Danius.
     Jag säger det igen, vad jag tycker spelar liten roll. Men låt mig iallafall här uttrycka att jag tillhör dem som tyckt att med Sara Danius hände något gott och starkt och viktigt med Akademien.
     Jag hoppas att hon nu kan stå emot detta nya, närmast interna - för att inte säga infama  - drev.

Nytt dåligt

Jag följer sannerligen inte många "serier" på TV, men har under några säsonger haft glädje av Leif GW:s program om aktuella brott i SvT. Slut med det, sa han i onsdags, och sånt är det ju, saker och ting måste kunna ta slut; men denna morgon läser jag att han fortsätter - i  TV4. Han citeras ha sagt att "Framtiden finns i TV4."
     Nej, käre Leif, TV4 är inte framtiden. TV4 är bara ett slags reklamblaska. TV4 har också en snygg filmtablå - men det är helt enkelt omöjligt att se en bra film och plötsligt få veta vad korven kostar på ICA, att jag skall satsa pengar i ett av hundratusen kasinon eller köpa ny bil - för att sedan försöka återkoppla till det intressanta samtalet eller händelseförloppet i den film som avbröts. Jag, som nu bor långt från biografer, och som i hela mitt liv har älskat film, ser nästan inga filmer längre och absolut inga filmer på TV4 -     
     Vissa nyheter är bara - dåliga.
     Och jag saknar ofta min ungdoms biograftäta Göteborg.

Nytt bra

"Läser du aldrig något nytt bra?" - i brev från en gammal vän, som väl tröttnat på att jag bara tycks tjata om trumpna politiker.
     Så i all enkelhet: noveller har jag haft ett särskilt öga till genom åren; och jag läser så mycket jag orkar, (eller gitter, i dessa tider av feel-good och deckare). Under några dagar har jag fullständigt försvunnit i en mycket märklig novellsamling av en yngre tysk författare, Clemens Meyer: Die stillen Trabanten ( Fischer, 2017). Här finns en icke-insmickrande ton, och här finns sällan skildrade nedgångna miljöer efter die Wende. Ett slags gråare (men lika försåtligt stillsam) Carver.
     Jo - något "nytt bra" läser jag faktiskt.

Ett nytt MC-gäng?

Det känns meningslöst att irritera sig på Trump. Men när han tydligen tänker se till att konflikten Israel/Palestina inte får en lösning, beror det, säger han denna dag i Davos, på att palestinierna "brister i respekt gentemot USA" - och skall straffas med att USA överger förhandlingarna och driver igenom den idiotiska ambassadflytten.
   Respekt!
   Det är ett ord jag annars bara hör när man intervjuar kriminella gängmedlemmar om varför man fortsätter att skjuta "de andra". De visar inte respekt, säger de unga ligisterna. Och i fängelserna intervjuas unga män om vad som är viktigast. Respekt, blir hela tiden svaret.
   Men det är kanske att dra för snabba slutsatser att nu fråga sig om detta betyder att gänget i Vita Huset kommer att resa omkring med svarta läderjackor med White House Bunch i vitt på ryggen.

Freden är vägen

Som alltid pågår i början av januari den där bedrövliga försvarshysteriska konferensen  i Sälen.
     Stefan Löfven får kläda skott för att han inte vill krigshetsa som Ulf Kristersson och - fast det är ju bara den gamla vanliga visan - ÖB. Numera med understöd av Natos stolta norska berg. Och Sverige hotas med det ena och det andra om man väljer att skriva under avtalet om ickespridning av kärnvapen. Vilket torde vara det mest självklara av alla val. Att skriva under, menar jag. Måtte Margot Wallström stå på sig.
     Under en fredskurs på 90-talet fick föreläsaren, en klok kvinna, frågan om det fanns någon väg till fred. Nej, svarade hon, och det blev tyst. Och la sen till: Freden är vägen.
     Men nu vädrar hökhögern morgonluft. Saxon är inte en författare jag citerar i tid och otid men han sa vid ett tillfälle: "Militärväsen och högervälde äro alltid synonyma begrepp." Och fick klä skott, som alltid den får göra som står för mer anständiga förhållningssätt.
     I den diktsamling som Bengt Emil Johnson gav ut strax innan han föll död ned vid sidan av sin bil säger han, liksom litet i förbigående: "Det enda bedrägliga / i världen hittar vi / i människors beteenden." - Och jag frågar mig: kommer hon att stå på sig, Wallströmskan?

Svenska Dagbladet och språkförbistringen

Jag har ju tidigare - och ofta - irriterat mig över att engelskan tar svenskans plats på de mest orimliga områden - men bildtexten i Svenska Dagbladet idag tar sannerligen priset!
     Att kalla Berlins makalöst vackra Gedächtniskirche för - Berlins Memorial Church...!

Rehabiliterad författare

Jag har tidigare (6 nov 2011) haft synpunkter på vår tids jönsiga vana att i efterhand be om ursäkt för något som hänt långt tidigare i historien. Dagens politiker, inte ens påtänkta när det begav dig, ber om ursäkt. Jag tycker att det verkar onödigt och dessutom moraliskt obegripligt.
     Men frågan är om inte uttrycket "sent skall syndaren vakna"  fått ett nytt ansikte i dessa dagar! Den romerska senaten har nu äntligen upphävt förvisningsbeslutet som drabbade poeten Ovidius. Ett beslut som kejsar Augustus fattade ungefär vid Kristi födelse...! Ja herredumilde.