Det blev aldrig av.
Men nu ser jag hur jag tidigt - som många andra, naturligtvis - valde dikter som har med de växande hot mot tillvaron som vi idag upplever att göra - klimatkatastrofen som närmar sig och med presidenter som dem i USA, Brasilien, Israel, Ungern, Filippinerna, osv osv osv, främlingshatet, antisemitismen och hotet mot världsfreden - och kanske skulle det vara dags för en sådan klargörande och medvetenhetsförstärkande diktsamling. Thomas McGraths dikt (nedan) skulle ju passa...
NUKLEÄR VINTER
Efter första
skräcken
ska ni veta
var vi mer
hjälpsamma mot varandra –
som i en snöstorm
mycket
kamratskap, hjälp, till och med
skratt:
stoltheten i att
ta sig genom hårda tider.
Ännu månader
senare
när snön föll i
juni
kände vi ett
slags stolthet över
vårt
”ovanliga väder”
och skämtade om
gässen
som flyttade
söderut,
och honkade över
fjärde julis presidentkvackande.
Så var det, sa man,
det var förr i
tiden…
Tills det
följande årets hunger.
Då sansade vi oss
igen
och började ha
ihjäl varandra.
[Ur Gibbons
& Des Pres (eds):
Thomas McGrath: Life and the Poem, 1992]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar