En bildförstörare på besök i Rom

För några år sedan upprördes jag när talibanerna sprängde makalösa skulpturer inhuggna i afghanska berg för många hundra år sedan - muhammedaner orkar inte se bilder. Bildförbudet hör till de stolligaste sidorna i denna stolliga "religion". Och i Syrien håller just nu samtida jihadistiska muhammedaner på att föröda delar av antikens stora byggnadsverk.
     Att det verkligen är så att man måste förhindra muhammedanismen att komma till Europa - där konstskatterna är så väldiga - det framstår som allt mer maktpåliggande.
     Och jag förstår plötsligt varför man i Rom med stora masonitskivor skyddar alla skulpturer på muséerna när själve den muhammedanske översteprästen kommer på besök. Vad skulle han inte kunna ställa till med!

Att lära sig hålla penseln rätt

Det händer att man upptäcker att det finns ännu en bok av en författare man har tyckt särskilt mycket om genom åren, och för ett par veckor sedan hände det mig på nytt.
     I förteckningen över utgivet fann jag hos en författare, som sedan han dog kunde läggas till listan över dem som aldrig fick Nobelpriset men borde ha fått det, en sen bok, och jag skaffade den genast. Antonio Tabucchi dog häromåret inte 70 år gammal. Men något år innan han dog gav han ut en samling reseberättelser, Viaggi e altri viaggi.
     Där finns en rad som nu har följt med mig, som ett slags lycka, de sista veckorna.
     Han berättar om en resa han gjorde tillsammans med sin zio (morbror/farbror) strax efter kriget. Tabucchi var från Pisa och morbrodern, om vi antar att det var på den sidan i släkten, tog med sig den lille knatten, kanske fem sex år gammal, till Firenze. Visade Uffizierna naturligtvis men också det märkliga San Marco-klostret där Beato Angelico målat makalösa bilder i alla munkcellerna. Änglabilderna blev den lille pysen särskilt tagen av, han visste ju att han själv hade en skyddsängel, denne ville han gärna se, men hur får man syn på en ängel, inte ens i spegeln kunde han se honom. Då frågade han morbrodern hur man skulle få syn på änglarna. Och det är morbroderns svar som följt mig. (Tabucchi har naturligtvis på gamla dar varit klar över vad han därmed säger om tillvaron.) Morbrodern svarade den lille Antonio: "för att få syn på änglarna måste man lära sig att hålla penseln rätt" - bisogna saper tener il pennello per vedere gli angeli.
     När ett barnbarn nästa gång frågar mig hur länge man kan leva, kommer jag att svara: tills man håller penseln rätt.

Margot Wallström - stå på dig!

Det finns några stater i vår samtid som man inte får beröra. Nordkorea förstås, länge också Burma, men framför allt Israel.
     Nu har Margot Wallström, som verkligen är en utrikesminister vi kan känna stolthet över, råkat säga att Israels groteska hämnd-beteende borde granskas av oberoende internationell myndighet, och vips: detta är att stödja terrorism!
     Det är beklämmande att se hur den nationen hycklar - hela tiden. Att det är en moraliskt mycket tvivelaktig stat har vi känt till sedan länge.
     Jag önskar bara att Margot Wallström inte ger efter för den typen av förtäckta hot.

TILLÄGG 15/1

Och nu är drevet igång! Kommunals makalösa idioti spiller över. Jag upprepar bara: stå på dig, Margot Wallström. Nu är det snart dags för nyval, om högerkrafterna får som de vill. Battran som statsminister! En kvinna som tycker det är synd att Margot W skadat relationerna till det makalöst demokratiska Saudiarabien (där man dömer till dödsstraff om man lämnar islam!). - Bevare oss för en sådan statsminister och de personer hon skulle kunna utse till utrikesminister.

TILLÄGG 19/1

Och drevet det driver...!  Alla borgare står upp vid sargen och hejar på: Ge henne! Ge henne!
     Nej Margot, time out tar man inte i det här läget.  -
     Och jag skulle vilja fråga alla Buschtourer och Battror om de hört talas om tanken bakom "kasta första stenen"...