Officerarna betraktade alltid dödandet på slagfälten från en skyddad höjd

Klimatkonferensen är över. Alla som var där klappar alla andra i ryggen och alla gratulerar varandra. Varför känner jag sådan tveksamhet inför det? Eller misstänksamhet.
     Det finns ett gammalt talesätt som jag ofta hörde som grabb när jag tyckte jag varit duktig: "Det är inte vad man säger som räknas, det är vad man gör."
     Som alltid är det en litterär text som pockar på uppmärksamhet inifrån skallen. Jag funderar.
     Och i morgon förklarar man varandra krig igen, ungefär så säger Odysseus i en läsvärd pjäs som Jean Giraudoux skrev under mellankrigstiden - den gången med tydliga anspelningar på det som samtidigt hände i det Tyskland som rustade upp - och hela tiden talade om freden.
     Hector och Odysseus sitter för sig själva på en altan med utsikt (och ett gott vin) och försöker prata sig fram till något slags överenskommelse - så att trojanska kriget skulle kunna undvikas! Och det som gör att jag kommit att tänka på den scenen just nu, dagarna efter klimatkonferensen, är den skakande sanning som Odysseus i lågt tonläge och med stor eftertänksamhet uttalar. Och med stor vänlighet visavi Hektor, vill jag tillägga; denne tänkes ju vara motståndare och fiende, ett uttryck som Odysseus invänder mot (Pourquoi toujours revenir à ce mot ennemi?)
     Odysseus säger om fredsförhandlarna: Et ils se retournent de leur calèche pour se sourire... Et le lendemain pourtant èclate la guerre...
     Och sedan, den sanning som fick mig att leta: Le privilège des grands, c´est de voir les catastrophes d´une terrasse.

Klimatkrisen är inte det värsta hotet!

När skall man inse att ett av de grundläggande problemen i världen är religionen? Man kan inte resonera med människor som envisas med att hänvisa till "gud säger" eller "det står så i koranen". Men varje gång jag säger detta får jag veta att religionerna är kärleksfulla och bara vill gott.
     Idag läser jag i Arizona Daily Star: "In the final few years of Tashfeen Malik´s life, the people around the young woman saw her dress ever more conservatively and urge people ever more ardently to live a devout life." Fast det gudfruktiga livet betydde tydligen 'bomber och granater' - och minst 14 döda. Med hänvisning till vadå? Till något en kameldrivare skrev för 1500 år sedan?
     Men detta är inte skrivet för att misskreditera muhammedanismen. Detta är skrivet för att visa att samtliga religioner är lika goda kålsupare. Istället för att ändra vapenlagarna i USA tycker de religiösa republikanerna att man skall "be mera". Och buddhister i Burma vill bli av med muhammedanerna eftersom de inte är buddhister. För att inte tala om de idioter som hävdar att gud ger tillåtelse till fler judiska bosättningar på västbanken.
     Klimatkrisen - jo, den är påtaglig; men den är ett intet mot hotet från sådana troende som inte kan låta andra vara ifred.