Orden stiger och faller

Jag har blivit en glad och tacksam användare av Litteraturbanken, (http://Litteraturbanken.se) och denna Svenska Flaggans Dag sitter jag och läser den gamle Ola Hanssons Dikter på vers och prosa, från 1901. Inget speciellt med det, men så kommer jag till följande strof och blir tvungen att stanna upp och fundera. Sannerligen:
    

     " - - -

     Dunkla och trolska

     två ögon mot mig stå, –

     lockande och dolska,

     skelande och blå."

Jag blir lika förundrad var gång jag stöter på svenska ord, alldeles normala och begripliga, men för bara några få decennier sedan använda med så tydligt annorlunda klang eller innebörd, att de idag verkar obegripliga. Vissa ord blir helt enkelt omöjliga. Orden förfaller, byter betydelse, förflyttar sig, socialt eller begreppsmässigt. (Och då tänker jag inte bara på ord som "moderat", som, när jag var yngre, var ett fullt begripligt och därmed användbart ord men som blivit något helt annat idag.)

     Denna morgon, när man städar upp på gatan efter den studerande ungdomens så kallade fester, frågar jag mig nu, i all enkelhet, hur Ola Hanssons vackra kvinna kan ha sett ut...