Demokratins sanna väsen

Inte sällan är det något som nämns i förbigående som hänger sig fast i mig. Jag läser, författaren råkar, som av en händelse, ofta bara i en bisats, berätta något, som inte är huvudsak i framställningen. Men - sedan - efteråt - är det som om just det där tillfälliga bure på något slags inre sanning som inte släpper taget om mig. Ibland blir det själva upptakten till något jag själv kommer att skriva.
     Läser jag nordisk bildningshistoria - och det gör jag sedan snart femtio år - så händer detta gång efter annan. Vissa händelser framstår som laddade med mening. Vissa gestalter så rika att det är svårt att lämna dem. Och som sagt: vissa händelser biter sig fast.
     Här ett underbart exempel. Jag skulle gärna ha suttit intill den gamle danske politikern Viggo Hørup och noga betraktat honom när han i september 1901 lyssnade till den jylländske bonden Ole Jensen, som i ett långt anförande tackade kung Christian IX, sedan denne efter månaders förhalande bekvämat sig till att upplösa regeringen, men sedan lagvidrigt själv utsett en ny som dock gick just bönderna tillmötes. Efter bondens tal lyssnade han sedan till kungens eget stora tacktal. Jag skulle verkligen ha velat vara med.
     Detta hände:
     Ole Jensen, som företrädde mer än 15 000 bönder från hela landet, hade bett Viggo Hørup skriva talet åt honom. Ole Jensen skulle läsa upp det inför majestätet. När kungen fick höra att det skulle hållas tacktal hade han vänt sig till sin nyutnämnde minister för offentliga arbeten, ett slags trafikminister, och undrade om inte han kunde skriva det tal han måste hålla som tack. Och Viggo Hørup accepterade och skrev ett strålande tacktal. Och satt sedan och lyssnade när folkets representant tackade sin konung och när konungen därefter hyllade sitt folk i ett sedan ofta citerat tacktal.
     Om jag hade kunnat se den gamle politikerns ansiktsuttryck medan han lyssnade! (Men han var sjuk redan, inte mer än i sextioårsåldern, och dog ett halvår senare.)
     Och jag har under lång tid frågat mig vilken lärdomen - den inre sanningen - är i denna händelse.