Förfärligt dödsbud

Dessa ständiga besked om det pågående förfallet. Vi måste vara världsmästare på att byta ut kvalitet mot strunt - på alla områden (jag tänker inte bara på Kolmisoppi vs Zlatten).
     Denna morgon får jag ett mycket mycket tungt besked. Det bästa, ja egentligen det enda verkligt ätbara knäckebrödet, slutar tillverkas. Vika knäckebröd kommer inte längre att bakas. Kvar de tusen varianterna av intetsägande och lättuggat. Svensken klarar bara det lättuggade, - det intetsägande. I vår ostdisk är några av höjdarna borta, ett antal spännande marmelader borta, några fantastiska bröd borta, viltkorvarna borta, osv, osv.
     Jag har ätit Vika knäckebröd varje dag (varje dag) i över fyrtio år. Att det skulle vara så här att bli gammal...

Om förfallet på svensk arbetsmarknad

Ur DI:s nätupplaga klipper jag följande rader om de nya villkoren på svensk arbetsmarknad (och då har Reinfeldt & Co bara härskat i sex år...):

"Telia Soneras anställda på avdelningen business services fick ett meddelande som innehöll en komplettering till deras anställningskontrakt den 7 januari i år. De nya villkoren gick enligt Aftonbladet ut på en sänkt grundlön med 10 procent men samtidigt en möjlighet att tjäna mer på provision. Personalavdelningen skrev ordagrant att de som tackar nej kommer att bli kontaktade av en chef för att "ta en diskussion om vad detta får för konsekvenser för den fortsatta karriären som säljare i Telia"."

Lärdomar från Uzbekistan, eller?

Morgontidningarnas kulturdelar utarmas snabbt

Det hjälper inte. Jag sörjer; lite mer varje morgon. Jag läser flera morgontidningar, främst kulturdelarna... Och jag konstaterar att kaffet numera fortfarande är varmt när jag har läst färdigt. SvD, GP. Vart tog de långa litteraturanmälningarna vägen, var är de roliga helsidesartiklarna om ny lyrik? Var är artiklarna om böcker som kommit ut på tyska i Berlin, på spanska i Buenos Aires eller på franska nånstans... Var kan jag läsa om böcker som jag inte visste fanns? Säg inte 'nätet'. Jag läser inte litteratur eller kulturartiklar på en skärm till morgonkaffet!
     Också dessa mina morgondrakar ondgör sig över att folk inte läser... Men läser någon fortfarande ny litteratur på dessa tidningar? När kunde jag i SvD läsa en helsida om ny lyrik av Tommy Olofsson senast? När skrev Ulf Eriksson senast om en ny fantastisk roman som kommit ut i Madrid och förmodligen aldrig kommer att översättas...
     Om utarmningen fortsätter slutar jag prenumerera. Dags att ställa frågan: när övergår en bra tidning till att bli en 'blaska'?
     Jag får återgå till Klassekampen från Norge som jag i många år läste eller Information från Danmark som på samma sätt gav mig det jag behövde, eller Neue Zürcher Zeitung eller Frankfurter Allgemeine. Jag fick dem två dagar för sent, men litteratur värd namnet har inget 'bäst före'...

Obegripliga advokater

I många avseenden är vi alla lekmän. Många områden är man egentligen inte särskilt intresserad av. Som dessa mängder av brott... Men med en journalistik som allt mer inriktas mot kriminalitet är det svårt att värja sig.
     Och svårt att förstå delar av den där juridiska cirkusen. Det jag under lång tid haft svårast för är att man som advokat/jurist kan ställa upp för att försvara uppenbara brottslingar. Jag tyckte det var väldigt sympatiskt av de indiska advokaterna att vägra försvara de där våldtäktsidioterna. Jag begrep heller aldrig hur Breivik kunde få försvarsadvokater, som, även om de bara uttryckte sin klients önskan, kunde föreslå att Breivik skulle försättas på fri fot.
     Riktigt sur blir jag när jag hör den unga kvinnliga försvarsadvokaten hävda att polisen som sköt en av guldrånarna skall anmälas för dråp. Bössan var bara en atrapp, men liknade ett gevär. Hur skall man kunna avgöra det? Jag skulle vilja se poliserna gå ur bilen i Malexander och be att få se på vapnen innan man tog upp jakten/striden...
     Det är svårt att inte misstänka att en del av dessa unga advokater mest tänker på sin egen 'image'... Jag läser ofta om de hutlösa arvodena från kändisadvokater, som ofta inte lyckas försvara någon men som fyller sina bankkonton... Något som har med rättssamhället att göra har jag svårt att se i den unga kvinnliga advokatens tillvägagångssätt.

Ingen svensk på listan!

Dessa listor. The Guardian publicerar de 100 bästa skönlitterära verken genom tiderna. Det är en löjlig lista, dvs den är i första hand brittisk, i andra hand amerikansk. En och annan liten utländsk bok (som Anna Karenina, eller Bläcktrumman) får också vara med. Men - i stort sett inte en enda bok från något av de små språken eller de stora länderna utanför UK och US utom en och annan fransos... Enögdhet.         
     Jag fick en gång av en svensk tidning (SvD) frågan om jag ville skriva om ett verk från 1900-talet som är omistligt i världslitteraturen. Efter att ha tänkt i veckor skrev jag - inte om Kafka, eller Joyce, eller Mann, eller V Woolf, eller Faulkner, eller.... - nej, jag skrev om ett av världslitteraturens allra märkligaste verk: Fuglane. Och konstigt nog är den varken skriven av en britt eller en amerikan utan av en norrman. Och dessutom skriven på nynorsk.
     Men Fuglane av Tarjei Vesaas är omistlig. Tro mig.