Bill Viola

Bara sex verk på en utställning dit man får åka många mil (om man inte råkar bo på Tjörn), men det är värt det. Jag har genom åren blivit väldigt trött på s k installationskonst - för att inte tala om videokonst. Känslan av att vara förpassad till obekväma plaststolar framför ointressanta TV-kanaler är ibland stor på utställningar där den ena lilla TV-skärmen efter den andra väsnas och bläddrar med ambitiösa experimentfilmer.
     Därför är det en högklassig lisa, att drabbas av video-"installationer" när dessa är stor konst, dvs oroar och hela tiden ger utrymme för tolkningsvarianter hos betraktaren redan under själva betraktandet. När man verkligen inte vill zappa utan istället ser sekvenserna gång efter gång. Och varje gång drabbas, fast man ju redan andra gången vet vad som skall följa. Jag såg Bill Viola på Whitney i New York för en massa år sen och har aldrig glömt några av verken.
     Och nu ställer alltså Nordiska Akvarellmuséet ut sex av Violas verk. Tro mig, det är värt att göra resan.